OL-VM för veteraner

Målgång

   Egentligen var det en ren tillfällighet att jag fick uppleva “Årets händelse”, WMOC 2024 eller OL-VM för veteraner. På ett studentjubileum i Norrköping 25 maj råkade jag nämna för en orienterande klasskamrat att jag två dagar tidigare hade uppnått årets huvudmål, att bli distriktsmästare i sprint-OL klass H80.

"Då kanske vi ses på VM också. Det går ju i Åbo" blev hans svar.

   Att årets veteran-VM skulle gå i Åbo hade jag ingen aning om. En koll på arrangörens hemsida visade att skulle kunna funka. Nattfärja  från Stockholm, två sprintlopp, två nätter på hotell i Åbo och nattfärja hem efter finalen. Nu satt jag alltså i solen på läktaren till Paavo Nurmi Stadion i Åbo med startnummer 4956 (fram och bak) på löplinnet tillsammans med drygt 4000 andra tävlande i åldern 37-97 år och väntade på start.

   Kvalet gick bra. Jag kom 34:a av 63 deltagare i mitt heat. Banan mätte 1,7 km med 13 kontroller, tid 22:05. Ett par mycket korta kartstopp men inga bommar. Löpfarten var inget att skryta med. Arrangörerna hade videofilmat alla målgångar, och min så kallade spurt var ingen upplyftande syn. På “min” filmsnutt kunde jag tydligt se hur stelt och sakta det gick. Det var annat när jag sprang i mål på samma stadion och tog brons på 3000 m hinder med tiden 9:55,0. Fast det var ju 45 år sen…

   Jag kände mig alltså rätt nöjd med kvalloppet. Ändå grämde jag mig lite när startlistorna för söndagens finaler lades ut på kvällen. 33 löpare per heat gick till A-final som kämpade om VM-titeln. Jag var 24 sek för sent ute och kom 34:a i mitt heat. Enda trösten var möjligen att jag fick bästa seedningsplatsen i B-finalen som den först utslagne. Och att jag hade varit chanslös mot minst fem av de åtta löpare i mitt heat som blev diskade, så min placering kanske ändå var rättvis.

   Inte mindre än 260 deltagare blev diskade i kvalet. Det var därför det var så lång kö till ett tält strax efter utstämplingen. En del hade stämplat vid fel kontroll eller hoppat över någon. Andra hade misslyckats med stämplingen. Emit kräver ju att man lägger brickan rätt i hållaren, med rätt sida nedåt. Det var livliga diskussioner om detta bland en del drabbade. Sedan diskade arrangörerna åtskilliga för regelbrott som ej passerat startpunkten, befunnit sig i förbjudet område, inte använt markerade övergångsställen för att korsa trafikerade gator eller använt OL-skor med metalldubb.

  Söndagens finaler gick i ett mera kuperat område vid domkyrkan och universitetet. Det passade mig mycket sämre med branta backar samt massor av trappor och avsatser där tempot reducerades till gångfart. Det blev också två misstag. Eftersom jag inte kunde läsa kartan i de branta trapporna ner till kontroll 4 när man hela tiden mötte andra löpare, blev det en dryg minuts tvekan att läsa in ett klurigt vägval till femman. Stressen över denna tidsförlust gjorde att jag visserligen spikade nästa kontroll men läste fel kodsiffra. Bara att vända när jag insåg misstaget efter 50 m. Felfritt hade jag kommit 20:e. Nu blev jag 26:a på tiden 19:30. Men då hade jag ett dussin löpare före mig som blivit diskade i kvalet men som fick springa B-final “på nåder”. Diskningarna fortsatte för övrigt också finaldagen. Nu var det 191 deltagare som fick “röd utgång”, bland dem så rutinerade löpare som OK Roslagens Ola Hultin och Torbjörn Lännevall.

  Som helhet tycker jag ändå att jag kom ifrån äventyret med hedern i behåll, även om misstaget att springa förbi rätt kontroll utan att stämpla var svårt att smälta. Det kändes bra att UIF var representerat när så få upplänningar deltog, bara drygt 15 löpare, trots att VM ju gick nästgårds. Totalt deltog 4259 löpare från 42 nationer i hela världen.

  Hoppas fler UIF-are tar chansen i springa veteran-SM i Öregrund (sprint) och Bergsjö (medel-lång) sista helgen i augusti.

Sören Winge