1 - 6

Hemmapremiären spelades på B-planen när A-planen renoveras till topp-skick. Du som gått förbi vår fina anläggning har kanske undrat hur det kom sig att vi bygger om. Jo fjolårets fina resultat grundade sig i ett extremt disciplinerat spelsätt där vi kontrollerade bollen med snabba och smarta passningar över hela laget. Den isländska totalfotbollen har inneburit att vi sågat oss metodiskt igenom lagen i division 6. När ordförande Antonsson fick se detta briljanta spelsystem insåg han att vi behöver en helt jämn fotbollsplan som kan tillåta våra väl avvägda passningar att hitta rätt adress. Nu arbetas det för fullt och redan inom en snar framtid kan vi se gräs på planen som just nu är sådd och redo att börja växa. För att skydda planen har vi starka staket som ska hålla ute barn och vilda djur – några som däremot inte förstår att man inte får beträda planen är Lidhultsbor som får åka till Unnaryd för att se lite attraktiv fotboll. Nåväl, ingen skada skedd – tillbaka till matchen.

Gästerna för dagen var Liatorp/Eneryda (LEIF) som kom från en stark premiär med 6–0 mot Burseryd. Stärkta av vår seger i premiären såg vi fram emot att testa oss mot lite svårare motstånd. I truppen var David Boqvist tillbaka som alltid tillför mycket ljud och även en del bollskicklighet. Därtill hade vi även denna match en debutant i den gröna tröjan, nämligen Joel Ekstrand. Denna vänsterfotade stockholmare gjorde Elw och Noel sällskap i anfallet. Två debutanter på en vecka är inte illa pinkat för det lilla laget i den lilla byn. Matchen inleddes med att LEIF satte en hög press vilket de skulle hålla i genomgående hela matchen. Inledningsvis får de ett par chanser men förutom att Albin gör ett par räddningar lyckas också Z stoppa en boll precis på mållinjen. I vårt första anfall kan vi genom vårt starka passningsspel få upp bollen på Noel som hittar vidare till Melle. Som ni alla vet är ju Simonssonpajken begåvad med en vänsterfot som är lika len och mjuk som en barnrumpa (det sa i alla fall Hansson på bänken). Med den fina vänsterfoten stänker Melle in 1–0 efter cirka 10 minuter och allt känns bra!

Vi fortsätter matchen med att spela oss ur LEIF:s höga press vilket vi många gånger löser. Men det är trots allt endast andra matchen för året på en fin men lite kullig B-plan. Detta leder till att individuella misstag ger LEIF både 1–1 och strax därpå 1–2. Därtill får världens hårdaste Hyltebo Benjamin kliva av med en trasig baksida, men vad gör det när nästa Hyltebo i form av Ukshin kan ta hans plats. Trots att vi plötsligt har ett underläge har vi flera bra aktioner och en god förmåga att hantera pressen från en duktig motståndare. Vi vaskar fram ett par chanser och både Joel, Victor, Elw och Z kommer fram på sina kanter. Bäst chans ordnar Victor som skickar in en hård boll i straffområdet som vi inte riktigt kan förvalta. Således går vi till halvleksvila med ställningen 1–2. Som vanligt var det fokus på vad vi gjort rätt i halvleken och hela gänget har verkligen en tro på att vi kan vända matchen, bara vi fortsätter med vårt spel och inte faller in i LEIF:s spelstil.

Andra halvlek sparkas i gång och vi tar upp spelet som vi tänkt. Efter tio minuter får vi en hörna och publiken hann tänka att nu får vi nog se Eggertsson språngnicka in 2–2. Men icke, i stället för kvittering och momentum till de gröna lyckas Kalven komma högre upp i en luftduell än vad han någonsin gjort tidigare. Han prickar målvakten med skorna högt upp och får därmed syna det röda kortet. Det var en sorgsen Kalven som lunkade upp mot sporthallens duschar. Vi vill fortsätta att trycka på trots manfallet men kort därpå ger ytterligare ett individuellt misstag från de gröna LEIF bollen högt upp i banan. Detta resulterar i ett stenhårt skott rakt upp i krysset som innebär 1–3. Här går luften lite ur de gröna, vi kämpar tappert på och uppmuntrar varandra att ta kampen. Vi släpper inte heller vårt sätt att spela boll men med en man kort i 30 minuter och en fortsatt stark press från LEIF gör att resultatet rinner ifrån oss. Innan domaren blåser av matchen är ställningen 1–6. LEIF är värdiga vinnare av denna match, de springer mycket och är effektiva i sina lägen. Även om Albin står för ett par vassa räddningar som kunde blivit mål kanske 1–6 är lite i överkant då vi med jämnt manskap under flera delar av matchen kände att vi hade god chans att vinna.

Det vi tar med oss från matchen är dock att vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag. Att åka på 1–6 i hemmapremiären är det såklart ingen som tycker är roligt, men alla grabbarna i laget står upp för varandra och ingen klandrar någon. Detta tycker redaktionen vittnar om att vi har något bra på gång tillsammans med att vi vågar spela vårt spel. Nu slickar vi såren över helgen för att sedan åka till Kärda på fredag nästa vecka. Hoppas vi ses där!

Mål: Melle
Assist: Noel