Månadsbrev från sportchefen, februari

Februari är här och hockeyn går in i sluttampen av säsongen. Det är nu det spännande börjar, nu vi får facit på om vi gjort rätt under en lång säsong. Men jag ska komma tillbaka till det, först ska jag bli lite personlig igen. På gott och ont.

Jag upplever den här säsongen som en av dom som krävt mest av mig, som tagit mest energi. Tiderna förändras och det är tydligt att jag inte hängt med. Jag får lov att se mig själv som en lagspelare, en föreningsmänniska. Ibland får jag göra saker som jag kanske inte vill eller tycker är roligt. Men för lagets bästa eller föreningens bästa så behövs det göras. Fine, då kör vi och löser problemet.

Det känns som att det börjar förändras, jag har behövt lägga mer tid på att lösa saker jag inte tycker skulle behöva lösas. Jag som varit aktiv inom hockey och idrott i stort sett sedan jag var sex år gammal, är inte van vid att behöva hantera så många "jag vill inte", "jag tänker inte" som jag sett denna säsong.

Jag förstår inte, och jag pratar för mig själv nu, hur man går med i en förening och vill och räknar med att få ta del av allt som erbjuds, få samma rättigheter som alla andra, men man ska inte behöva ha samma skyldigheter. Det är för mig omöjligt att förstå.

Jag vill inte att dessa brev ska bli månades gnäll från sportchefen, men jag måste också för att det ska kännas bra för mig få vara ärlig. Ber om ursäkt i förväg för det.

Jag har skrivit det förut, men gör det igen. Tjatigt jag vet, mina ungar himlar antagligen med ögonen. Men jag och alla som jag jobbar med i Tumba Hockey, styrelse, sportråd, tränare och ledare gör allt dom kan och mäktar med för att göra Tumba Hockey bättre. Vi ALLA tar beslut och gör vad vi tror är bäst för Tumba Hockey. Vi vill inte förstöra för någon eller några.

Jag vet inte hur många gånger jag bett om feedback och förslag på vad vi kan göra annorlunda, mer av, mindre av. Jag har sedan jag började skriva månadsbrev fått ETT mail med ett förslag. Det var ett bra sådant också och jag var så tacksam!

Jag önskar att vi alla kunde införa Tumba Hockey-andan. Om jag har åsikter, eller tycker något funkar sämre så har jag ett förslag på lösning som jag hör av mig med. Jag går inte runt i Ishuset och sprider dålig stämning, gnäller eller för vidare rykten. Det är ändå rätt enkelt, faktiskt. För jag utgår ifrån att tycker man att något fungerar mindre bra har man en tanke på hur det skulle kunna bli bättre. Dela gärna med dig av den då.

Det förvånar mig verkligen hur mycket missunnsamhet det finns inom hockeyn i föreningar och mellan föreningar, varför är det så svårt att glädjas åt det andra gör bra? Varför ska man misstänkliggöra, tro det värsta och inte kunna glädjas åt andras idéer, framgång eller initiativ! Vi borde samarbeta mer i alla frågor och initiativ det går. Det gäller ju även inom föreningen, samarbeta hjälpas ås och stötta varandra så mycket det går!

Jag själv inräknad, för sjutton. Så mycket jag trott på ALLT snack, skvaller och missunnsamhet mot våra grannar i norr Flemingsberg. Jösses. Jag skäms en hel del då jag skriver det. Men så mailade jag Fredrik Strandfelt efter hans intervju för hockeysverige och frågade honom lite saker, varpå han ringde upp och efter två timmars samtal så får jag, kanske lite motvilligt erkänna att han är jälvligt trevlig och var väldigt hjälpsam. Se där, bra jobbat Niklas 50 år, att istället för att ta ett rejält snack så går jag och tror på rykten och skvaller i tre år. Så jag försöker inte sitta på någon hög häst här och gnälla. Jag vill också förbättra mig, och jobbar på det varje dag!

Bandet kent är mina absoluta favoriter och deras sångare och låtskrivare Jocke Berg är min husgud. I sången "Egoist finns en textrad jag tagit till mig och verkligen försöker leva efter.

Vårt motto var länge "ta ingen skit"
Men du kom på ett bättre:
"Var lite, lite snällare än du måste vara nu"
För vi ska aldrig bli som ni.

Det är ju faktiskt så väldigt enkelt, var lite snällare än du måste vara. Tänk så lite var och en måste göra för att det ska bli en mjukare och mer kärleksfull värld att leva i. Nu kanske det blev lite för djupt och personligt, men jag kände att jag behöver få ur mig för att kunna gå vidare och göra ett bra jobb, och då vill jag ha DIN hjälp! 

Fundera i alla fall lika mycket på vad kan jag göra för min förening som du har tankar på vad din förening ska göra för dig.

Så SLUT på personliga tankar för denna gång

Nu ska jag upprepa mig lite, för A-laget rulla på. Serien är färdigspelad och vi vinner den med 16 poäng marginal till tvåan. En riktigt bra prestation. En serie där vi vinner 28 av våra 30 matcher vilket ju är väldigt bra! Sen är jag ju smärtsamt medveten om att det är ju inte värt så mycket om vi inte följer upp med ett bra playoff två och en bra kvalserie. 

Men vi har en bra känsla och stämning i truppen och bland oss ledare. Vi har haft roligt under säsongen och jag har goda förhoppningar om en rolig vår. Även om jag antagligen kommer vara ännu mer nervös inför matcherna som är kvar än jag varit under säsongen. Om det nu ens är möjligt.

Fullt med Tumbasupporters i Norrtälje

Under en av seriens sista matcher, borta mot Norrtälje hade vi fullt drag och fullt stöd av Team11 med föräldrar på läktaren. Vilken grej och både spelare och ledare var så glada och tacksamma. Jag vill tacka alla som var på plats, ni gjorde killarnas kväll! Hoppas ni vill fortsätta och stötta oss under playoff och eventuell kvalserie! Det betyder mer än ni förstår, tror jag!

J20 har haft en tung säsong

Det går inte att linda in eller smita ifrån, säsongen för J20 blev inte alls som vi tänkt oss och slutade som det ser ut i en besvikelse med missad chans att gå upp. Vi spände bågen högt men missade tyvärr. Jag vet att killarna är besvikna, men vi får slicka såren och ta nya tag nästa säsong. Förhoppningsvis kan vi få mer stabilitet och lugn, med samma tränare som kör eftersäsong, försäsong och säsong. Jag vet att Notan och Johan är laddade och vill göra en bra och rejäl satsning. Där vi tränar för att vinna och försöka ta steget upp i Regional.

För J18 finns alla möjligheter

J18-vit krigar i allra högsta grad om en direkt plats till Regional nästa säsong. Det kommer krävas mycket av killarna för att ta den, men vi har alla chanser. Det gäller att komma ihop som grupp, dra åt samma håll sen ha lite tur också. Det är tufft att gå upp en serie under säsong, men killarna gör det väldigt bra!! 

Tar dom inte direktplatsen så har vi goda chanser i ett kval att knipa den eftertraktade platsen i Regional. Vilket ju vore otroligt roligt för killarna! Det är ändå inte så ofta under en karriär man faktiskt avslutar en säsong med att vinna, gå upp, få pokalen. Så gör allt ni kan för att ta chansen nu killar!

För lag Röd är det ju såklart lite svårt, att spela i en serie du vinner men inte får ta del av priset att vinna. Det gör det ju såklart knepigare att hitta den där gnistan och nerven i matcherna. Men killarna gör det bra, vi vinner klart mer än vi förlorar och killarna utvecklas som spelare. Tanken är ju att spelarna som spelat mest röd ska kunna utmana mot vit säsong två som J18-spelare.

Om du har tagit dig ändå hit, är jag imponerad och du får gärna skicka mig ett mail med feedback, tankar och idéer. Det skulle jag uppskatta!

På återseende!