REFERAT: Svenska Cupen

Så här kände Sockan efter matchen..

Äventyret som tog slut innan det knappt börjat..

Igår var det ”bal på slottet”, eller som vi säger ”cup i hallen” där nystartade HK Lejon Linköping stod för motståndet.

Dom har likt oss en förlust i seriespelet och mer eller mindre samma fina målskillnad som vi har så vi förväntade oss en tajt match trots att vi spelar i samma divison men i olika serier.

Tillberga visar inte direkt sin fina sida igår när det bjuds på grådaskigt väder och regnet som faller ner gör så att byn ser ut som en spökstad.

Kanske var det därför Linköpingsspelarna inte vågade lämna kvar sina väskor i det låsta omklädningsrummet då som sa ”känslan är att det finns många lösa nycklar i byn, det är fördomen jag har.” Jahapp, det var ju tråkigt att höra, antar att dom då har kravallpolis runt Lambohovshallen under deras tillställningar. Då förstår jag dom!

Men efter en liten titt på laget dom kommer med så kan man ganska snabbt se att flertalet av dom var här för 2 år sen men då i den rödvita RP Linköpingströjan. Ni vet det där laget med som hade JÄTTE stora väskor(tydligen fyllda med kanoner), massagebänkar, fruktskålar osv, precis dom. Då lät dom sina väskor ligga kvar i omklädningsrummet, tur det för annars hade vi själva inte fått plats på planen med deras JÄTTE stora väskor.

Kanske dom var missnöjda med senast med låset till omklädningsrummet.

Matchen lirar igång med 3 shootouts var. Jag vet det är märkligt, varför inte bara hoppa över  dessa när vi har 3 var liksom, men det kanske bara är jag som tycker det!

Vi skickar fram dom tre musketörerna ”Tjuren Ferdinand”, ”Salas finest” och ”Fossilen från Västerås HF”. Ja ni alla fattar ju vilka detta är, om inte så får ni göra eran research.

Vi lyckas smeka nästmaskorna 2/3 där Salas finest pricka in den svart svart och Fossilen från Västerås HF använder bollen som en rakhyvel och skyfflar av peruken på målvakten.

Linköpingarna har skickat på ett frimärke med adressen Tillbergas mål på alla sina tre och trots post problemen vi har i svearike så hittar alla fram och vi startar matchen med 2-3 på tavlan.

Matchen rivstartar med ett högt tempo och Linköpingarna inviger sitt utvisningsbås redan efter 93 sekunder spelade.

Halvleken tuffar på men vi kommer aldrig riktigt ikapp utan ligger under med 1-2 mål genom större delen av halvleken, mycket tack vare Šterbiks bortglömda son som hade tagit plats mellan stolparna i motståndarlaget. Det var ju tråkigt. För oss.

Tråkigt också då vi får kämpa för att komma förbi fyrtornen i försvaret som både är 2 huvuden längre samt några kilon muskler tyngre än oss. Vi väger oss mest i öl och fett.

Vi får in bollen till Kalven på linjen titt som tätt men stundtals blir så väldigt sugna på att kasta våra bollar på Kalven, alltså handbollar, och när Kalven inte lyckas suga tag i våra bollar, alltså handbollar så slutar det med att vi får bollen i röven istället.

Alltså att dom gör mål, på oss, på andra sidan, i en kontring. Ni hänger med va? Bra!

När 20 minuter är spelade har vi fortsatt bra häng och vet att om vi bara gör mål så hade vi haft ledningen med 4-5 mål.

Juste det med att göra mål, vi hade ju Šterbik jr som gjorde motstånd och ville inte släppa in mål i onödan utan han låg nog på 50%+ efter första halvlek.

Men efter 20 spelade så tappar vi flowet och lyckas bara pricka in 3 till sista 10 medan Linköpingarna knackar in 9 påsar i protokollet och vi går in med en bitter eftersmak i omklädningsrummet för pausvilan med ställningen 12-19.

Andra halvlek börjar med att vi i gemensam laganda snällt delar på målen, en till dig, en till mig, i 7 minuter. Sen blir det två till dig, två till mig.

Men samtidigt tappar vi greppet om våra motståndare, dom får lite för enkla mål och vi göra lite för svåra mål.

Trots att Šterbik jr nu har blivit en lite mer mänsklig mur i motståndarmålet så har vi istället svårt att komma till bra lägen. I första halvlek var det snarare tvärt om. Vi kom till bra lägen men lyckas inte nypa dit bollen medan nu hade vi svårt att komma till lägen men när vi väl rann igenom så lyckas vi få nätmaskorna att dansa tango.

Efter drygt en kvart spelad av andra halvlek så har det där lilla såret som öppnade upp sig i slutet av andra halvleken nu blivit en blodigt köttsår och vi tar en timeout för att stoppa blödning en sätta på ett Bamse-plåster. Då har vi tappat till ett underläge på 9 mål, 20-29.

Vi gör igång med ett 7 mot 6 spel vilket gör att vi kommer till betydligt bättre lägen men samtidig får vi inte riktigt träff bakåt och trots att vi får in lättare mål så lyckas vi stoppa blödningen men inte sy ihop såret.

Siffrorna snyggas till med 29-34 där Ponne får äran att sleva in matchen sista kasse från linjen innan ljudet från tavlan tjuter.

Tyvärr så är äventyret i svenska cupen slut för i år innan den knappt börjat.

Men för dagen möter vi ett bättre lag som rättvist vinner och jag kan bara lyfta på smulan och säga grattis!

Linköpings lejonen beklagade sig också över temperaturen på duscharna i omklädningsrummet. Och det med all rätt, det är alltid kallvatten i damernas(bortalagets) omklädningsrum och det har vart så ända sedan jag själv hade gymnastik i sporthallen när jag var liten så så har det alltid vart och kommer med all sannolikhet alltid att förbli så också!

Matchens dubbelnugge🏆

Går till Ceder som tydligen ”bara” hängde fyra när coach tyckte att han hande auran av tvåsiffrigt. Eloge också till Kalven som likt Ceder körde på i 60min.

Sockan är bra på att lägga straffar också.

Men misströsta inte, på söndag är det match i sporthallen igen när vi välkomnar Strands till byn.

Matchstart 15.30, bra tid ändå!

Hoppas vi ses där!