-

BP:2
När matchen drog igång så var det inget snack om saken: BP visade direkt att de ville äga boll och tvinga oss att springa runt och jaga efter dem. Det lyckades de med samtidigt som de fick oss att känna oss jagade. Vilket vi blev. Ordentligt, främst av oss själva. BP hade ca 80-20 i bollinnehav och blev idag några nummer större än oss: 1-4. Det är inget fel på våra killars inställning men idag är vi själva vår största motståndare. För att exemplifiera det hela så gör vi jobbet bra defensivt: markerar, skuggar-ligger nära och tar hemlöpningar. Men när vi vinner boll har vi för alldeles för mycket vilja att avgöra på en gång: vi spelar forcerat, springer själva med bollen eller bara passar den rakt framåt med konsekvensen att vi snabbt förlorar densamma. Sedan börjar försvarandet och jagandet om, och om, och om igen (läs: repeat 3 x 20 min) tills vi sprungit oss så trötta att vi till slut orkar vi inte och är nöjda med att bara skugga motståndarna. Följden blir att vi ser tafatta och passiva ut i närkamper etc men är en paradoxal effekt av att vi springer alldeles för mycket. Medicinen hade varit tro på mer oss själva, få ner axlarna, våga hålla i bollen, växla tempo och spela runt bollen och låta BP jaga istället. Tydligt är att vi ännu inte har vana, erfarenhet eller verktyg att vända sådana här matchbilder när vi fastnat i dem - tvärtom, i kombination, så tror vi inte längre på vår egen förmåga. En kur är att spela fler liknande matcher - där vi får utmana oss själva att hålla i bollen och vara kyliga. Gör vi det, jag sticker ut hakan nu, så är vi ett bättre lag än BP. Utan vi fick se det idag, så törs jag också säga att vi redan gått om BP. Det gäller bara att göra det vi tränar på varje vecka. När vi slutar spela kamikazefotboll kommer vi förstå det själva - vår höga nivå. Nya tag imorgon!   //Patrick