-

Söndag förmiddag på Skarpäng, lagets ”100:e match”. Barn/ungdomsfotboll när det är som allra bäst och sämst. Å ena sidan, hembakt och kaffe, mycket skratt och garv, förväntan i den klara höstluften, taggade killar. Å andra sidan, en skara Djurgårdsföräldrar som uppenbart inte är vana att förlora, som skriker på domare och beter sig omoget. Hur som helst, killarna gör en av lagets bättre matcher; jag vill påstå att det är vår bästa match efter sommaruppehållet.

Det är på intet sätt ett dåligt lag vi möter. Ledarna av Golden Legue, i praktiken Djurgårdens 2:a lag, laget vi tappade 4-0 mot sist. (Om ni inte visste det tidigare, fick ni höra det från Djurgårdsföräldrarna).
Inledningen av matchen innebar ställningskrig, vi blir lite passiva i rädslan att stå och gå fel och de får göra första målet. Men när vi på riktigt börjar spela, kriga, vinna dueller och dessutom göra mål på våra chanser så växer vi oss långsamt starkare än dem ju längre matchen lider. Trots att vi till slut sannerligen vinner som ett lag och fullkomligt rättvist är det också fina individuella prestationer som spelar roll för matchutgången. Det går att lyfta fram många av våra spelare som gör insatser av hög klass idag. Och, igen, inställning avgör matcher. Det var tufft, grisigt, hårt och stundtals på gränsen därute på planen. Men killarna ska ha en eloge för hur man står upp, reser sig efter smällar, tar kampen och krigar till sig en av lagets skönaste vinster.

Tack Rikard för referatet.