-

BP:3

Vårsäsongens fina flyt tog vi med oss in i augusti och gick rent (6-0-0, dvs sex raka segrar). Efter 1-4 mot BP:3 i morse, har vi i september (3-0-5). Det är uppenbart att det går lite motigare nu. Vad beror det på?

Ja, att det går upp och ner i barn- och ungdomsfotboll, det vi. Inget konstigt med det och vi ska inte bli ”storväxeldragare” efter några förluster. Minns hur det var när vi började i akademin.
En ”motighets-faktor” är att vi blivit ett lag som andra lag vill slå: en skalp eller fjäder i hatten som räknas. De vi spelar mot kommer med en peppad inställning och ser en seger över FA13 som en trofé (läs: inställning käkar talang till frukost).
En annan faktor specifik för BP:3 är deras spelmodell som är väldigt lik Kulladals, med en parkerad buss och långbollar. Nu är BP:3 ett bättre lag än KFF - med ett tänk - om än primitivt, så ändå en spelstil som passar TFKs offensiva 1-3-2 tämligen illa.
En tredje faktor är att vi möter bra lag. Vi möter riktigt bra lag för tillfället - glöm inte det - och tillbaka till januarimatcherna: då som nu kräver alla karriär och nivå-förflyttningar sin acklimatiseringstid. Här ingår även att vänja sig vid större plan.
En fjärde faktor är den mentala motståndaren - att hantera sig själv när man vill mer än man lyckas utföra. Där är nyckeln som jag skrev igår att tagga ner och spela bollen alternativt att våga hålla i den. I försvarslinjen spelar vi idag generellt med för få touch (skyndar för mycket) och på sista tredjedelen med alldeles för många touch och få avslut (för pluttigt).
För att summera det hela.
Att undvika: stressa, ge upp, tycka synd om sig själv, eller att fokusera på misstag, motståndare eller domare.
Att fokusera på: vår framgångsmodell, spela som vi tränar, ha schyssta beteenden, peppa och hjälpa varandra. Och att ha kul tillsammans.
Kul!

Ny match om några timmar! Ses!