Klubbens historia

Publicerat i Sundsvalls Tidnings Söndagsbilaga den 22 februari 2004

En 70-åring som inte har kroknat – Sundsvalls sportfiskeklubb

Kläckning av gäddrom i Bünsowska tjärnen lockade 45 000 besökare. Det fick endast vara 100 klubbmedlemmar. Och kvinnor var inte välkomna.
Det har hänt mycket sedan Sundsvalls amatör- och sportfiskeklubb bildades i mars 1934.
När klubben i går firade 70 år med kalas i stadshuset hälsade ordförande Cathrine Höglund många av de 454 medlemmarna välkomna.
Och det blev inte gädda till förrätt utan dagens delikatess – lax.

Fredagen 16 mars 1934 klockan 19 var atmosfären laddad i Sundins Café på Kyrkogatan 24 i Sundsvall. Det fanns någonting mer än den vanliga cigarettröken och kaffedoften i luften.
Det var ett historiskt ögonblick när herr C E Janson inledde mötet som ledde till att Sundsvalls amatör- och sportfiskeklubb bildades.
Redan i februari hade några sport- fiskeintresserade Sundsvallsbor med herr C E Janson i spetsen skrivit till Västerbottens sportfiskeklubb i Umeå för att få råd om hur man bildar en klubb.
De tips som gavs var att inte tilllåta för många medlemmar i föreningen och ”i denna bör endast fiske med fluga, spinn och handlina eftersom endast spöfiske vara tillåtet. Har man goda vatten och tillåter medlemmarna fiska med långrev, nät, utter eller dylikt, så äro vattnen snart tömda och utdöda”.

Max 100 medlemmar
Sundsvallsklubben kopierade Västerbottensklubbens stadgar, men gjorde vissa justeringar. Medlemstaket blev 100 personer. Varje medlem skulle godkännas. Inträdesavgiften sattes till två kronor och årsavgiften till tre kronor. När C E Janson avslutade mötet var han ordförande för klubben som hade 35 närvarande medlemmar.
Sundsvalls amatör- och sportfiskeklubb rivstartade. Vid mötet i maj berättade ordförande i Tuna fiskevårdsförening, herr O Hellström, om gädd- odling och om en planerad gäddodlingskurs i Hällsjö vid Ljungan. Samtidigt erbjöds medlemmarna att fiska i övre Ljungan för en krona per år.

Lockade 45 000 åskådare
I maj hyrde klubben en fiskestuga i Hällsjö för 50 kronor per år. Samma månad sattes en liten gäddodlingsapparat upp i Bünsowska tjärnen. Det var ett försök från klubben att visa Sundsvallsborna på fiskevård och att locka fler medlemmar. Det måste ha varit den största publikmagneten i klubbens 70-åriga historia.
Under de två veckor som gäddrommen kläcktes besöktes tjärnen av cirka 45 000 personer.
Sportfiskeklubbens dröm var ett eget fiskevatten, men första året nöjde man sig med en utfärd till Krångedeforsarna i Indalsälven. Där hölls klubbens första tävling i vanligt mete. Ett vandringspris hade skänkts av juvelerare Wickholm. Busshyran för den första fiske- resan var 100 kronor.

Inga kvinnor
På augustimötet tog ordförande upp en känslig fråga. Fröken Greta Nordlander ville bli medlem. Det blev långa diskussioner. Men inget beslut utan styrelsen fick själv avgöra frågan. 17 augusti kom domen: ”Styrelsen har beslutat på vissa omständigheter att ej bevilja henne inträde”. Det dröjde ända till 1972 innan en kvinna fick bli medlem.
30 september 1934 hölls en klubb- tävling vid sportfiskestugan i Hällsjö.
I spinnklassen vann C Larsson och i metarklassen Carl Jansson. De fick olika hederspris. Dessutom lottades ett jumbopris ut bland de som inte hade fått någon fisk: en meterlång limpa som hade formen av en lax. Lycklig vinnare blev Olle Bylund.
Skrängstasjön och Rödsjön föreslogs som klubbvatten, men så blev det inte. Skrängstasjön var för dyig och vem som ägde Rödsjön var oklart.
Många fiskeetiska frågor diskuterades; det förekom dynamitfiske i olika sjöar, och både i Sättnaån och Gimån hade fisken svårt att gå upp på hösten på grund av olika dammar.
När Sundsvalls amatör- och sport- fiskeklubb summerade sitt första år fanns det 88 medlemmar och tillgångar för 102,76 kronor.

1930-talet
1935 arrenderade klubben Norrsjön och Hundsjön. Ett försök gjordes att sätt i 5 000 bäckrödingar och 5 000 regnbågar i Hundsjön. Gäddor i sjön och tjuvfiske raserade drömmarna om ett bra fiskevatten.
1937 transporterades 20–40 centimeter stora gäddor till Norrsjön. ”Klubben måste var tokig som satte ut matfisk”, tycker byborna.
I maj 1938 köptes en fastighet vid Krokforsen, Ljungan, för klubbens räkning för 3 000 kronor. Andelar för tio kronor skulle säljas till medlemmar. Hällsjöstugan avvecklas. Samtidigt drogs det igång en diskussion om det skulle vara tillåtet med latmete, en diskusson som varade fram till 1952.

1940-talet
Krigsåren tärde hårt på klubben. 1941 diskuterade man att sälja stugan vid Krokforsen. Nya försök görs att arrendera vatten; Gärdetjärn, Ottsjön och Täljeslättån. Klubben får däremot fiskerätten till Edeströmmarna i Stöde mot en avgift på 10 kronor per år.
1944 ändrades klubbens namn till Sundsvalls Sportfiskeklubb. Året efter anslöt sig klubben till Sveriges sportfiskares Riksförbund.
1948 anordnade Sundsvallsklubben och Njurunda Sportfiskeklubb det första Norrlandsmästerskapet i sportfiske. Det skedde 26–27 juni i Dingersjö.
1949 fickklubben arrendera Selångersån för första gången. Ett nytt arrendekontrakt skrivs på för Ottsjön som löper fram till 1969.
2 oktober samma år gjorde klubben en sista fiskeutflykt till Nedansjö för att ta avsked av sitt gamla fiskevatten innan kraftverket byggs i Skallböle.

1950-talet
1951 fick medlemmarna rätt att fiska i Liden nedre fiskevårdsförenings vatten i Indalsälven. Klubben skriver kontrakt om fiskerätt i Rödsjön och Stora öravattnet i Sättna. En egen odlingsdamm görs i Byn, Sättna.
1955 sålde Sundsvalls sportfiskeklubb sina andelar i fiskestugan vid Krokforsen. Under alla de år som de har haft stugan hade det bråkas om vem eller vilka som fick vara där. Klubben jagade en ny stuga och ett nytt vatten. Medlemmarna suktade efter ett fjällvatten. 1957 hittade man ett jämtländskt fiskevatten och det skrevs kontrakt, men affären blev inte av.

1960-talet
1965 besökte fiskeredskapsfabrikör Asbjörn Hörgaard från Norge årsmötet och visade bilder och redskap. Runan, Centralhotellet och slalomstugan i Sundsvall hade varit sportfiskeklubbens hem vid sina möten. Nu blev Turistpaviljongen på Norra Berget deras nya möteslokal.
1967 fick medlemmarna fiska i Hemsjön, Kälarne. Men fortfarande jagade man ett eget fiskevatten närmare Sundsvall. Fritiden ökade och fiske- intresset växte. 1968 startade klubben en ungdomssektion.
1969 trodde alla att fiskevattensfrågan var löst. SCA erbjöd klubben att arrendera ett område med sjöar och en stuga. Kontrakt skrevs, men det visade sig att skogsjätten inte fick hyra ut området.

1970-talet
1971 var glädjens år. Klubben fick arrendera Återvänningen av SCA, ett vildmarksområde 7,5 mil nordväst om Sundsvall med sjöar, tjärnar, strömmande vatten och en stor stuga.
1972 inplanterades öring och röding i två rotenonbehandlade tjärnar, För första gången på 19 år kunde medlemmarna doppa kroken i ett eget vatten. Samma år blev den första kvinnan medlem i föreningen, Kerstin Högberg.
1972 ordnades den första tävlingen för allmänheten i Selångersån.
Den kallades Guldrulle-metet för att vinnaren fick en Ambassadeur guldrulle. Efter något år blev det andra priser och då fick tävlingen namnet Selångeråmetet.
1976 skaffade klubben en lokal på Bruksgatan i Skönsberg. Utrymmet delade man med burfågelklubben.

1980-talet
Klubbens fiskevattnen i Återvänningen fungerade bra fram till 1986. Det var många klubbmedlemmar som åket dit. Det berättas om fångster av tvåkilos-öringar. Men Tjernobyl-katastrofen blev ett hårt slag. Området fick ta emot mycket radioaktivt nedfall. En abborren som fångades innehöll 67 000 bequerell.
1989 flyttade sportfiskeklubben till nya lokaler på Muninvägen i Granlo. Samma år skedde ett samgående med Sättnaåns Sportfiskeklubb, som sedan mitten av 80-talet arbetade med att restaurera ån för bättre havsöringslek.

1990-talet

1991 avslutades samarbetet med SCA och klubben lämnade Återvänningen. Samma år arrenderade klubben Selångersåns fiskevårdsområdes samtliga vatten där bland annat Sättnaån och Sulån ingår. Även Sidsjön.
Arbetet med biotopvården fortsatte både för hand och med hjälp av grävare. Sundsvalls kommun, länsstyrelsen och stipendier från ABU bidrog med pengar och 1994 byggde sportfiskeklubben en fisktrappa för att havsöring.
1996 satte klubben och Sundsvalls kommun ut röding i Sidsjön och bjuder på gratisfiske.

2000-talet
2000 firade Selångeråmetet 25 år. Arbetet med Sättnaån fortsatte.
2002 gick Alnö Sportfiskeklubb upp i Sundsvalls Sportfiskeklubb. Klubben lade ner allt mer arbete i Djupsjön. Röding och en mindre del öring sätts nu ut varje år. Vindskydd byggs och det finns planerna på en mindre stuga.
2003 valdes Cathrine Höglund till ord-förande. Klubbena första kvinna.
– Det har varit ett skitkul år. Nu har jag kommit in i verksamheten. I år ska vi få igång en bra ungdomsverksamhet och få med kvinnorna mer.

2004 har Sundsvalls sportfiskeklubb 454 medlemmar, av dessa är 139 kvinnor. Avgiften är 180 kronor per år. Vid årsmötet togs den sista paragrafen från 1934 bort, att en ny medlem måste väljas in i klubben.

 
Lasse Hallberg, sportfiskereporter vid Sundsvalls Tidning
060-19 72 70
lasse.hallberg@st.nu
STs Fiskesida