Först och främst så är bilden inte från 1975 utan när SIF vann serien 1976. Bilden är från ridhusplan i reservställ då det ordinarie var blå. Men det är samma spelare som året innan som vi blev 2:a i serien.
Det finns tyvärr bara 9 killar kvar från denna tid. Så vi övriga skänker Nisse, Guy, Mats och Sivert några tankar. Vi börjar med Nils-Gunnar. Vi ställer oss frågan hur han kunde motivera oss från början på januari till början på mars med att springa i spåret på Petersburg 2,5 km i ca 1,5 tim. Med glimten i ögat sa han vi kommer snart ut på gruset på vallen och får sparka boll.
Mats var spelaren som sällan gjorde bort sig, om han sedan spela back eller mittfältare hade ingen betydelse. Han var också en stor föreningsprofil som verkade i styrelsen fram till sin bortgång.
Guy var den löpstarke mål-tjuven som kunde springa en hel match om humöret var med, om inte så syntes han inte till. En stor humörspelare med andra ord.
Sivert var målvakten alla ville ha, men vi hade honom som vår stabila sista utpost. Han spelade till sin alldeles för tidiga bortgång.