Natalie berättar -Det känns som att jag hittat hem

Jag tog examen sommaren 2021 och flyttade då till Södertälje för att ha närmre till mitt jobb i Stockholm. Planen har alltid varit att jag ska flytta upp till storstan men ni vet ju hur svårt det är att hitta lägenhet där, speciellt när man levt som fattigstudent ett par år och inte har råd att köpa en bostadsrätt.

Så nu bodde jag i Södertälje, sommaren började nå sitt slut och hade väl tröttnat på att bara gå till gymmet, kände att jag ville göra något nytt men vad? Jag har provat många saker, är hästtjej från grunden, provat boxning, gillar att styrketräna, springa på sommarhalvåret, gillar också crossfit-pass så jag googlade ihjäl mig på vad jag skulle hitta på här näst. Vips en dag så dök Södertälje rugbyladies upp på min Instagram och i deras bio står det att de söker fler tjejer, det här vill jag prova tänkte jag!

Jag är ingen övertänkare, jag tyckte det här skulle bli skitkul. Vad har jag att förlora på att prova? Men när dagen väl kom var jag SÅ NERVÖS, jag kan inte tacklas? Inte heller passa en boll? Jag är inte heller särskilt snabb på att springa, jag gillar ju bara att mysjogga i skogen. Vad har jag gett mig in på…?

Väl där på min första träning möts jag av ett superhärligt gäng som välkomnade mig med öppna armar. Nervositeten släppte direkt. Jag hade gått dit på en träning mitt i säsongen där fokuset var att finslipa moment inför nästkommande match. Trots matchfokuset avsatte de tid för att förklara momenten och begreppen för mig, för det är många vill jag lova. Efter träningen kände jag mig helt snurrig i huvudet, hur skulle jag någonsin förstå alla momenten i rugbyn? Kommer jag alltid springa runt på plan som en yr höna? Jag började tvivla på mig själv trots att laget förklarade att ALLA känner såhär i början, kanske skulle jag bara börja med något enklare? Men tack vare den fina sammanhållningen i laget och peppen de gav mig så ville jag ändå ge det här en chans.

Så nu är jag här, en del av Södertälje rugbysdamlag och jag ångar inte en sekund! Det är bland det roligaste jag har gjort. Jag kan fortfarande bara en bråkdel av allt som finns att lära, men det är okej för det tar tid. Bli inte rädd för att de är många begrepp och moment i rugbyn det kommer ge med sig, de är så lätt att säga nu i efterhand när man genomgått stressen av att absolut inte kunna någonting. Laget har ett otroligt tålamod med oss newbies och man känner att de genuint vill lära en. Det fina med den här sporten är att man att man verkligen kan komma som man är. Det finns en plats för alla, stor som liten. Det är en tuff sport ja, men det finns också en väldig stor respekt inom sporten, exempelvis får man inte tackla någon som inte håller i bollen, vilket man kanske tror men sporten går inte ut på att tacklas för att skada varandra utan vi tacklas för att vinna tillbaka bollen. 

Med det sagt hoppas jag att fler vågar prova rugby. Du behöver inte kunna någonting! Ingen press! Och hörni jag vet inte ens om jag vill flytta till Stockholm längre, det känns liksom som att man har hittat hem.