Coach Johanssons rapport från USA-resan

Så, dags att berätta om äventyret i USA en månad efter hemkomst! (Får räkna bort två veckor pga jetlagg)

Tornado

Jag reste till Dallas lite tidigare än spelarna för det var lite billigare resbiljetter, med mig hade jag en av våra spelare, Alper, vars föräldrar tyvärr inte kunde åka med denna gång.

Vi hade en relativt smidig överresa, dock missade vi vår anslutning i Chicago och blev ombokade till ett lite senare flyg(smidigt skött av American Airlines!).

Redan på flygplatsen i Chicago sprang vi på några spelare från Michigan State University som även de var påväg till Dallas för att spela Cotton Bowl mot University of Alabama, en match som vi även skulle se.

Vi landade sedan i Dallas sent på kvällen och möttes av hög luftfuktighet och ca 20-25 graders värme. Klockrent tyckte vi!

Dagen efter skulle det bli regn och åska enligt väderleksrapporterna som även berättade om att det var snöstorm påväg in från andra sidan Texas.

Jag och Alper passade på att njuta av vädret under lördagen och åkte till centrala Dallas där arenan Cotton Bowl ligger. Där skulle University of Washington och University of Southern Mississippi göra upp om titeln i “Heart of Dallas Bowl”.

Det dåliga vädret höll sig borta under hela matchen som vanns relativt komfortabelt av Washington Huskies med siffrorna 44-31. Det som fick oss att höja på ögonbrynen mest var Washingtons Running Back Myles Gaskin som sprang in hela fyra touchdowns varav en på 86 yards! Och han är en true freshman, d.v.s. att han spelade på High School bara året innan!

Efter matchen åkte vi till North Park Mall när regnet och blåsten tog fart på allvar, samtidigt som vi tog oss in i köpcentret fick Alper upp en varning på sin iPhone: “Tornado warnings in your area”. Det kändes lite surrealistiskt att helt plötsligt gå från det lugna trygga svenska vädret och bara dagen senare befinna sig där det kan bli tornadostormar.

Vi kände oss ändå relativt trygga inne i det stora bastanta köpcentret och litade på att det fanns skyddsrum ifall det skulle behövas. Efter en stund stängdes det övre våningsplanet av för säkerhets skull och säkerhetspersonal fick order om att ej släppa ut någon vid utgångarna.

Vi väntade ut stormen vid datorerna i Microsoft-butiken där Alper bad om att köpa skal till sin iPhone(De var ganska oförstående till hans fråga...). Efter en dryg timme kunde vi ta en Uber tillbaka till hotellet.

Dagen efter träffade jag Bret Cooper vid frukosten och förstod först då omfattningen av stormen kvällen innan. Då flygplatserna var tvungna att stänga flera timmar så har flygtrafiken lamslagits och flera deltagare kunde helt enkelt ta sig till Dallas via flyg. Några av våra egna spelare och deras föräldrar fick flyga till Austin och hyra bil för att köra upp till Dallas.

Så jag och Alper hade tur som bokade de lite billigare biljetterna en dag tidigare kan man säga.

Coacher

Flera av de andra coacherna hade trots allt hittat fram och jag kunde börja bekanta mig med dem redan på söndagskvällen.

De jag skulle coacha med tillsammans på 9th grade team West var Jeff och Frank från San Antonio som driver ett eget klubblag med spelare från flera olika skoldistrikt, Alamo City Red Raiders.

Head Coach för laget var någon dag sen men det visade sig vara Tevita Ofahengaue, numera Director of player personnel på Brigham Young University men mer känd som “Mr.Irrelevant” efter att ha blivit vald sist i NFL-draften år 2001. I NFL var han på Practice Squad först i Cardinals och sedan i Jaguars innan livet gick vidare.

Han har jobbat med ett par high school-lag i Utah samt en stiftelse som varje år arrangerar en all star-match för polynesiska spelare från bl.a. Hawaii, Samoa, Tonga etc.

Han hade bjudit in några spelare till Bret Cooper All American och alla som var där kan vittna om hur hårt de spelar!

Det var riktigt kul att träffa någon som aktivt jobbar med rekrytering till college och få se hur han tänker och coachar fotboll. Jag ska jobba på att bibehålla kontakten med Tevita, eller “Coach T” som han kallades, och förhoppningsvis så kan fler universitet i USA få upp ögonen för våra svenska spelare.

Träningar

Träningarna skedde på Lancaster High School i södra Dallas, de har både en utomhusarena med två bastanta läktare samt en egen inomhushall med konstgräs för sina idrottslag! Jag tror många allsvenska fotbollslag skulle bli avundsjuka på deras faciliteter.

Träningsupplägget för 9th grade team West var att första dagen installera passningsmönstren och timingen för Wide Receivers och blocking schemes för den offensiva linjen.

Av de svenska 9th grade-spelarna så hamnade Johan, Felix, Mattias och Douglas(från Örebro) på team East mot en ensam Alper i Team West.

I 8th grade hade vi Thomas, Hektor & Henrik i team West medan Philip och  Alexander va på team East. Tyvärr blev både Thomas och Henrik sjuka under veckan och kunde inte träna så mycket.

Träningsveckan flöt på relativt fort, spelarna hade föreläsningar på kvällarna som handlade om antagning till college och kraven som ställs på universitetsidrottare i dagens mediaklimat etc.

Cotton Bowl!

På torsdagen var det nyårsafton och Cotton Bowl på AT&T stadium i Arlington som gällde, Michigan State University mot University of Alabama. På förhand fanns möjligheterna till en jämn match men Alabama visade varför man är bästa laget i landet och senare skulle vinna mästerskapet mot Clemson.

Jag satt högst upp ovanför Michigan States sidlinje med Johans storebror Alexander och  Henriks bror och mor Daniel och Susanne. Själva matchen i sig kanske inte var jättespännande men bara upplevelsen av att vara där på plats och andas in atmosfären av 82 000 fans på en av USAs och världens häftigaste arenor.

På fredagen var det sista träningen före match och näst sista kvällen att hänga tillsammans för laget. Coach Jeff från San Antonio blev nästintill konstant våldgästad av halva laget på sitt rum men han gillade läget.

Jag skulle säga att coach Jeff är en coach som befinner sig på spelarnas våglängd och försöker vinna respekt genom att skämta och vara avslappnad. En ledarstil som är svår att bemästra och inte funkar i alla lägen och på alla typer av grupper men när den gör det så blir det väldigt bra.

Under ett sånt här kort läger med en massa spelare som inte känner varandra och sak bli ett lag på bara ett par dagar så funkade det över förväntan.

Gameday!

På lördagen var det dags, när vi kom till matcharenan (Lancaster där vi tränat hela veckan) så höll 8th grade team West på att spela ut team East precis som 6th och 7th grade gjort innan. West för hela slanten alltså.

Även i vår match så var det West som tog tag i taktpinnen, det som fungerade allra bäst för båda lagen var springspelet. Team East hade en av Texas bästa Quarterbacks och han kastade totalt fyra interceptions under matchen. Ingen passfest med andra ord.

Tyvärr kan jag tycka att vi inte gav passningspelet en riktig chans, så fort coach Jeff och coach T insåg att vi kunde springa över East med vår Offensiva linje och två riktigt kvicka running backs från Hawaii så var det upp i mitten som gällde.

Först i fjärde kvarten när matchen var vunnen började de kalla passpel så våra Wide Receivers kunde få känna på bollen också, lite trist i mitt tycke.

Fanns inte så mycket annat att säga om matchen, jag tyckte alla de svenska spelarna gjorde en bra match efter förutsättningarna, Alper och Felix som spelade Receiver resp. Tight End fick inte någon ärlig chans att fånga boll. Johan, Douglas och Mattias som spelade Linebackers och Defensive Backs fick lite mer att göra och av det jag kunde se så gjorde de bra ifrån sig även om de hade det kämpit mot Wests running backs.

Slutsats

Allt som allt var det en vecka med många intryck, man hann prova på en liten bit av snabbmatsutbudet också och jag vill passa på att rekommendera In-N-Out Burgers!

Fotbollsmässigt så var den stora skillnaden i mina ögon inte teknik eller taktik utan snarare fysiken i viss mån och inställningen till sporten.

För många av de amerikanska spelarna så har de ett annat tryck hemifrån att ta det här som en chans att lyckas och få stipendium till universitet. Detta gör att man tränar och förbereder sig mer seriöst vilket leder till en bättre fysik som gör stor skillnad på planen.

Men de lär sig samma tekniker som vi lär oss här i sverige och spelar samma spelsystem som vi. Så man kan säga att vi har verktygen för att tävla på samma nivå men vi måste bara göra jobbet.

I USA tränar de varje dag före/efter skolan direkt i anslutning till skolan, de förutsättningar saknar vi här i Sverige vilket gör att våra spelare måste bli bättre på att planera in sina träningspass och göra läxor etc. de dagar och tider det inte är träningar.

Nu har vi fyra Chiefs-spelare som kommer börja på amerikanskt fotbollsgymnasium i Uppsala och Märsta i höst och där få möjligheten att träna i samband med skoltid. Oavsett så gäller det för alla spelare att göra det bästa utefter sina förutsättningar och kämpa så kommer det gå bra för dem.

Go Chiefs!