2 - 1

Nja, även om rubriken antyder att ingredienserna till ett s.k bakruspiller skulle behövas så är det inte den typen av tomhet och klump i magen som behöver kureras idag. Tomheten jag känner beror på att vi borde fått med oss så mycket mer. I slutändan hade en poäng varit nog men vi fick åka hem tomhänta.

Bussresan till Örebro gick planenligt. Spelare och supportrar stannade till på Rattugglan och min för  dagen första burgare inmundigades. Det var dagen som setts framemot så länge, dagen då vår jakt på avancemang till futsalens finrum skulle inledas.

Väl framme i Örebro och Birgittaskolan möttes vi av en inramning som vi inte riktigt är vana vid. 

Ingen musik, ingen speaker. Kiosk saknades och tidtagningen sköttes med hjälp av en kille med walkie talkie som skickade order när den skulle pausas och startas. Det kändes något spartanskt men jag lyckades till slut få lite musik ur Marinas bärbara högtalare och bjöd tjejerna på årets bästa musikmix.

Nu raskt till matchen. Futsal i Örebro förknippas med framgång och vi hade på förhand kanske onödigt stor respekt för motståndet. Vi pratade om att falla ner i pressen i starten för att se vad vi kunde förvänta oss. Hemmalaget som kom till spel med enbart en avbytare fick slita hårt och snabbt kom direktiv att hålla tempo och höja presspelet. Öre BoIS hade ett lågt försvar och lät oss föra spelet. När de väl fick chansen kom skotten från lång distans eller så sattes deras Pivot i spel med en väl avvägd långboll. De var inte ofarliga men den första halvleken präglades av en tung häradominans som tyvärr inte mynnade ut i ett ledningsmål. De vitkläddas målvakt växte ut till en gigant.

I halvtid fanns det egentligen inte mycket att ändra på. Känslan var att utdelningen skulle komma om vi bara fortsatte att nöta ner dem. De skulle inte orka och de marginaler som varit emot oss skulle vändas till vår favör. 

När rättskiparna blåste igång den andra halvan var inget förändrat. Samma låga försvarspel och vi fick det bollinnehav vi räknat med. Jag kan inte sätta fingret på vad det var som inte stämde. Vi gjorde mycket rätt. Chanser skapades men bollen sökte sig mot tåspetsar, huvuden och andra kroppsdelar tillhörande hemmalaget. Deras målvakt var en vägg och den självklarhet som vi vanligtvis har i avsluten fanns inte där längre. Det var då det första av två bakslag skulle komma. Jag minns inte helt men en situation uppstod där laget från Örebro hittade fram till en friställd Pivot med en liten lobb från vänsterkanten. Bollen fick studsa en gång innan den möttes på halvvolley och passerade till höger om Bella.

1-0 och plötsligt ett underläge från ingenstans.

I vanliga fall skulle jag suttit lugn med tanke på matchbilden men betydelsen av matchen och våra svårigheter med avsluten gav en helt annan känsla.

Det tog oss dock bara ett par minuter att kvittera. Isa som letat målet hela året fick bollen I höjd med sexmeterslinjen, vred upp kroppen och pricksköt 1-1 lågt intill målvaktens vänstra stolpe.

Glädjen på planen var påtaglig och så även på bänken. Nu var det vind i seglen och hoppet om 3 poäng kom tillbaka.

Glädjen blev oerhört kortvarig. Redan i nästa anfall föll vi in I det som var lite av problemet i den avslutande matchen mot Toarp. En ensam vitklädd anfallare fick avancera med bollen trots tre gröna alldeles i närheten. Med ett passivt försvarspel togs det skott och en liten styrning ställde Bella och vi var I underläge igen. 2-1.

Det fanns tid kvar och vi beslutade oss för att gå ner på folk. Vi skapade tryck. Fick ner motståndet ännu lägre men utan att få hål på dom. Bästa chansen kom när bollen hamnade strax ovanför mållinjen med målvakten på rygg. Men två av våra spelare satsade på samma boll och ingen fick träff nog för att kvittera.

Vår satsning bar inte frukt och när slutet förkunnades var det med en mycket neslig förlust.

Detta innebär att vår chans till gruppseger blev betydligt mycket svårare men långtifrån omöjlig. Men det krävs seger på lördag mot Wreta kloster. Och helst med stora siffror.

Nu laddar vi om, vässar avsluten och spelar nästa match utan något att förlora.

Burgare nummer två då. Jo, det blev ett stopp i Laxå på hemresan. Den burgaren var ännu bättre men är ändå inte orsaken till klumpen i magen.

++ Isa Davidsson-Almanakis 

  + Katti Ölvebo

  + Cilla Jonsson

/Mattias L