Efter de tre inledande segrarna var det på lördagen dags för tidig seriefinal. Kosan styrdes mot Dalsjöfors och match mot Toarpsalliansen.

Resan dit blev minnesvärd. ”Hungern river hans vargabuk” sjungs det om i Ronja Rövardotter, samma hunger drabbades jag av på vägen och ett kort stopp i Fristad gjordes, där vad som visade sig vara halvt frysta pommes inmundigades.

Vår fortsatta resa tog oss i riktning mot Rångedala och för de som åkt den vägen så vet ni att det är kurvigt, kuperat och kan vara en riktig åksjukeväg. På något sätt tog vi oss igenom denna strapatsen och väl nere på slät mark igen öppnades ögonen för de små pittoreska byarna som kantade vägen. Vår chaufför beskrev det bäst, Bullerbyn möter Knutby.

 Ett mycket rymligt omklädningsrum mötte oss på plats vilket givetvis ger ett högt betyg, trycket i duschen vet jag däremot inget om vilket gör det svårt att tydligt poängsätta.

Sjukdomar på Josse och Sofia B hade naggat truppen lite i kanten men de nio som var på plats var taggade. För egen del hade jag byggt upp en stor respekt för dagens motståndare som säkert skulle komma med starkaste laget när matchen gick på deras hemmaplan.

Matchen sattes igång och innan någon i hallen hade lyckats forma en tanke om taktiska upplägg, spelideér eller andra dispositioner så skulle Sofia K komma att bryta ett Toarpskt uppspel. I höjd med mittlinjen stal Sofia bollen och avancerade snabbt. Avslutet kom från 9,36 meter. En snabb stöt på bollen ställde hemmamålisen och bollen slank in i de nedre maskorna. 0-1 och en drömstart.

Efter det tidiga ledningsmålet blev det ett ställningskrig. Hemmalaget hade något mer boll men de bästa chanserna skapade vi. Toarp sökte bollar upp på sin Pivot som med styrka och teknik var svår att ta bollen ifrån. Vi tycktes spela ett mer fantasifullt anfallspel och blir därmed svåra att läsa.

Bella började dock få mer och mer att göra och efter ett par fina parader skulle hon tvingas få sträcka rygg. I minut elva kom kvitteringen. Efter lite slarv i uppspelsfasen vann hemmalaget boll och iscensatte en snabb omställning. Bella var chanslös och matchen helt lika. 1-1.

Nu fick vi kämpa, det blev lite oreda för ett ögonblick och de orangeklädda var inte sena att utnyttja detta. Ett par minuter senare satte de dit 2-1 och den fina start vi fått hade flyktat.

Hemmalagets ledning stod sig till paus. Vi pratade om att justera något för att komma bättre tillrätta med Toarpalliansens tunga spjutspetsar men fann det bäst i att fortsätta att låta Cilla och Emma agera brottare och istället snabbt ge understöd.

Känslan var positiv även i underläge och det fanns god tro på att vi skulle kunna vända detta.

I upptakten av den andra halvan vaskade vi ganska omgående fram ett par kvalificerade chanser. Isa drog iväg ett skott med vänsterfoten och Katti var nära att överlista keepern. Det dröjde till matchminut 24 innan vi fick dit kvitteringen. Sofia bröt sig fram på vänsterkanten och fick iväg ett skott som parerades av en liggande målvakt. Sofia var snabbt framme på returen och vräkte sig fram med utsträckt ben. 2-2.

Nu blev det rena vilda västern. Bara minuten senare lyckades hemmalaget ta tillbaka ledningen. 3-2.

Det kändes självklart snöpligt när vi precis kvitterat men vi lät oss inte nedslås.

Sofia som tillfälligt hamnat djupt nere på högerkanten hittade Tiina framför mål. I kamp med en försvarare var Tiina starkast och styrde in 3-3.

Tempot ökade något i matchen och chanser skapades åt bägge håll men fortfarande var min känsla att det var vi som var något hetare.

Dödläget skulle komma att stå sig till näst sista minuten. Ett till synes ganska harmlöst avslut ändrade riktning minst en gång och Bella hann inte reagera då den slank in nere runt fötterna. 4-3 till de orange och nu var goda råd dyrare.

Vi försökte oss på en forcering men utan att skapa den riktigr heta chansen.

Hesa Fredrik tjöt och förkunnade att årets första, och förhoppningsvis enda, förlust var ett faktum.

 Vi möter ett bra lag och är väldigt nära åtminstone en poäng. Ser redan framemot returmötet i Vårgårda sporthall. Innan dess har vi flera matcher att spela, men kanske, om vi sköter våra kort rätt får vi möjlighet till en riktig seriefinal den 9:e februari.

Nu önskar vi en God Jul och ett härligt nyårsfirande och så ses vi 2025!

 ++ Sofia Kjellén

   + Bella Wannebrant

   + Marina Estulf

 /Mattias L

Nöjda tjejer efter derbyvinsten....

Söndagskväll, efter en lång dag och en helg som började lida mot sitt slut så hade den ändå inte ens nått sin kulmen. Det var derbydags! Frisco med ett nystartat lag och en massiv seger i omgången innan i ryggen skulle göra den korta resan till Vårgårda Sporthall.

Att påstå att jag i vanliga fall är lugn som en filbunke innan match vore att fara med osanning. Men just idag var nervpåslaget något extra. Visst hade Västra together bjudit oss bra motstånd i vår föregående match men det kändes som att ett taggat Friscogäng skulle vara ytterligare ett steg upp på utmaningstrappan. 

Vi hade laddat med lussebullar, pepparkakor, choklad och bananer på samlingen men tjejernas aptit matchade inte nivån av anspänning.

 Väl i hallen så tvingades vi värma upp i B-hallen då en innebandymatch drog ut på tiden. Läktarna fylldes och trots den sena matchtiden så visade det sig finnas lika stort intresse för matchen som vi på förhand anteciperat. Vi gjorde vår entré på det blå hallgolvet alltmedans innebandysarg demonterades. Tio minuter kvar till lineup och en kort spelsejour med efterföljande skott mot Bella fick summera uppvärmningen. En härlig mix av förväntan och nervositet gick att skåda i mångas anleten.

En lite gäll signal, sådär tio frekvenser ifrån att enbart hundar skulle kunna uppfatta den förkunnade att matchen var igång. Kanske är jag något färgad men känslan var att vi tidigt tog tag i matchen. Vi tilläts rulla boll och var vid mer än ett tillfälle de inledande minuterna nära att rulla upp det blå försvaret. Ett par avslut kom vi till men inget som var direkt nära att överlista bortakeepern.

Därför kom det lite som en kalldusch när Friscoiterna på ett av sina första angrepp fick komma till avslut från nära håll. Bollen parerades av Bella men slank retligt vidare mot mållinjen och över den. 0-1 i minut 3.

När fem minuter hade passerat hade gästerna släppt den första passiviteten och stipulerat sin spelidé.

En längre boll sattes tidigt till en stark Pivot. Pivoten släppte i sin tur bollen vidare med en nätt vrickning till en överlappande, raskt löpande vinge. Det gällde att vi var på alerten och de gånger vi brast bara för en halv sekund skapades ett läge för ett skott i flykten.

Chansmässigt sett hade Frisco halvvägs in i den första halvleken vänt på matchen. 

Ett litet uns av frustration smög sig in när vi misslyckades att stoppa den så utstuderade spelidén. Vi provade att ändra lite i presspelet och det gav tillfälligt utdelning. Gästerna tog då skott från distans, avslut som harmlöst dunsade i väggen bakom Bella.

En gnutta magi från Sofia K skulle ta oss tillbaka till likaläge. I den åttonde minuten fick SK bollen på sin vänsterkant. Nära sidlinjen och med en tätt bevakande försvarare plockade hon fram sin patenterade tvåfotsdribbling. Kvickt som en vessla gick det och plötsligt fann hon sig allena mot en utrusande målvakt. I samma ögonblick som målvakten droppade ner mot golvet tryckte Sofia foten ner mellan boll och golv och chippade i en fin båge in bollen till 1-1.

Glädjen skulle komma att bli en kortvarig. Knappt två minuter senare skulle bortalaget återta ledningen när just en sån där kombination mellan pivot och ving bar frukt. Wilma Falk, som förra året spelade med oss, kom fri på vänsterkanten. Med en höger yttersida tryckte hon in 1-2 förbi en chanslös Bella.

De återstående tio minuterna skulle komma att bli mållösa. Chanser skapades åt bägge håll. Isa fick chansen från nära håll men Hanna i Friscomålet gjorde en fin parad. Katti började skjuta in sig och det lovade gott inför andra halvlek. Bakåt började vi få ordning på det, där Josse och Cilla fick brottas medans våra vingar fick ta ett stort defensivt ansvar.

 I pausen pratades det mest om att fortsätta nöta och vara noga med att plocka upp löpningarna från Friscos vingar. Vi hade en tendens till att fastna i längre, höga bollar under delar av första halvleken och det trycktes på vikten av att hålla bollen inom laget och på marknivå. Det var ett gäng fast beslutet att vända på den här matchen.

Upptakten på andra halvlek var bra. Friscos taktik var densamma men vi spelade med ett stort tålamod och den stress jag var rädd skulle komma syntes inget av. Kanske var det ett resultat av den tidiga kvitteringen vi fick till redan i den 22:a minuten. Katti hamnade en mot en med ryggen mot mål. Vändningen var snabb och avslutet rappt. Bollen susade över de många linjer som i handboll förkunnar 9, 7 och 6 meter. Tätt intill stolpen smekte den in i nätmaskorna och en känsla av välbehag kröp igenom kroppen och för ett ögonblick ville jag likt Ernst Kirchsteiger ta av mig strumpor och skor och känna hallgolvet mot mina bara fötter. 2-2.

Matchbilden hade förändrats och vi lyckades ofta hitta fram med bollen till just Katti och Tiina som kunde ta emot och fördela vidare. Det var dock nära att vi hamnade i underläge igen. Ett litet misstag en bit in på vår egen planhalva satte en Friscotjej i friläge. Med våra försvarare jagandes efter, och får man förmoda något förhöjd puls, så togs avslutet. Bella stod stabilt och dämpade tryggt avslutet i famnen. 

Då vi ofta var steget före tvingades gästerna dra på sig en del frisparkar. I 33:e minuten las bollen upp för just en sådan. Katti balanserade bollen på den streckade niometerslinjen. Tog sats, och tryckte till en sträckt vrist. Lågt till höger om målisen for bollen som en projektil. Den träffade precis rätt på stolpen och for längs med mållinjen in i den bortre burgavlen. 3-2 och nu var det lapp på luckan.

Inte så långt därefter fick Emma vår nästa chans. En fin räd framåt ställde henne öga mot öga med keepern. Avslutet parerades dock effektivt av Friscos burväktare.

Tiden började bli knapp för gästerna och med fyra minuter kvar satsade det på att lyfta med sin målvakt i anfallen i så kallat jokerspel. De fick press på oss men utan att skapa de riktiga kategori A chanserna. Vi krigade med allt vi hade och fredade oss gång på annan. Klockan rann obönhörligt mot slutet och i en sista kraftansträngning lyfte vi tillbaka spelet in på offensiv planhalva. Med 5 sekunder kvar rann en förlupen boll ner mot Bella som ohotad kunde hålla den i spel och låta tiden rinna ut.

Vi sträckte armarna i luften och jublet i hallen var stort.

 En otroligt skön seger som bäddar för en tidig seriefinal nästa helg mot Toarpsalliansen. Men nu ska vi njuta i fulla drag av den här viktorian.

Vi räknar med en ny holmgång mot ett duktigt Frisco när vi möts igen i Herrljunga sporthall.

 ++ Katti Ölvebo

    + Emma Bengtsson-Gelotte

    + Sofia Kjellén

 /Mattias

Glada tjejer efter matchen....

På söndagsförmiddagen var det dags för omgång två av årets futsalsäsong och vi träffades på förmiddagen i Tennishallen för lite kaffe, fika och genomgång. Några förändringar hade gjorts i truppen sen premiären och Lova S-P och Matilda F skulle få göra debut i matchen mot Västra Together.

Vill också passa på att skicka en grattishälsning till Cilla som fyllde...nånting jämt.

För er som inte vet var våra motståndare rent geografiskt håller hus så kan jag avslöja att det var till Kinna vi skulle ta oss.

Efter en strapatsrik resa med julmusik, tejpningsvideor och smått bedrövlig kartläsning klev vi in i Lyckehallen. 

 Likt Borås AIK så ställde dagens motstånd upp med ett ungdomligt lag. När matchen drogs igång var det hemmalaget som höll i bollen med ständiga sulningar, passningar i sidled och vad som troligen var försök att få oss att hamna fel i positionsspelet. Den ungdomliga entusiasmen lyste igenom men spelet var inte direkt vägvinnande. Vi stod hela tiden rätt och blev det närkamper var vi allt som oftast den som kom ur situationen med bollen i behåll.

Framåt dröjde det en stund tills vi skapade chanser men när de dök upp så var de från närmare distans och mer frekvent än hemmalaget som tvingades skjuta från distans.

Efter knappt åtta minuter fick Josse bollen på egen planhalva. Katti hade smugit sig ner i struten på offensiv planhalva, en yta som de vitklädda hade svårt att täcka upp. Josses boll nådde Katti som tog emot, vände upp och från synbart snäv vinkel använde vänsterfoten för att panga upp bollen i första krysset. 0-1 och en skön ledning. Den matchbild oss börjat utkristallisera sig fortsatte. Vi förde inte matchen men stod hela tiden rätt och stressade motståndarna till misstag.

I tolfte minuten fick Emma bollen i liknande position som Josse hade vid ledningsmålet. Emma trädde fram bollen till Katti och Sofia K som snyggt manövrerade bort försvar och målvakt och Katti kunde göra sitt andra mål i en tillspillogiven kasse. 0-2.

Västra Together fortsatte oavbrutet sitt lite smånätta spel men det passade oss bra. Fyra minuter senare bröt Sofia ett nytt försök vid mittlinjen och kunde kontra. Hon drev kvickt bollen framåt och kunde med en blandning av tå och vrist tryckte in bollen lågt till 0-3.

De sista minuterna spelades av och vi gick till halvlek med en tydlig ledning.

 Det var ett avslappnat gäng som satte sig för en kort paus. Den musik som dånat i hallen innan match var några decibel lägre och en och annan 90-talsdänga smög sig in i låtmixen. Jag stod och hoppades på att få höra nåt av Nick Kamen när Jimmy sneglade bort mot mig och med en frågande blick undrade om jag hade något att tillföra taktiskt. Jag fick lägga Nick åt sidan en stund och hasplade ur mig ”Bra tjejer, fortsätt så här”.

 Domarparet gjorde till slut comeback in i hallen och blåste gällt till spel för episod två. Ni som redan läst slutresultatet förstår att det finns inte så mycket att skriva om i målväg i detta stycket. Vi skapade en del chanser framåt och Kjellén bjöds på en flygfärd av ett hårt spelande försvar. Frisparken blev dock resultatlös och de andra chanserna vi mäktade med framåt likaså. Cornelia i vårt mål ställdes på lite större prov i den andra halvleken och fick göra en fin utrusning och stoppa avslut från nära håll. Men hemmalaget hade fortsatt förtvivlat svårt att sätta varandra i bra lägen. Emma och Josse låg tätt på VTs pivot och gav inga ytor att laborera med. Distansskotten fortsatte men skärpan var lika illa som under första halvlek. Tiden flög snabbt förbi och jag förväntade mig en timeout och en offensiv satsning från motståndarna. Men detta uteblev. De fortsatte att försöka rulla boll och utmana en mot en men vår skärpa var intakt och sanningen är väl den att vi var närmare att öka vår ledning.

Matchen skulle dock komma att sluta med vinst med 3-0 och vi tar tack vare en bättre målskillnad över serieledningen.

Hela laget gör, framförallt defensivt, en mycket stark insats och kunde fira segern med ett gemensamt skrovmål på en lokal snabbmatsrestaurang. Vissa av oss fick vänta längre på sin mat än andra å nån Nick Kamen blev det inte. Som tur va krävdes ingen kartläsare på vägen hem och dagen slutade ändå i dur.

Nu gäller det att ladda om inför nästa veckas stora drabbning och derby mot Frsico!

++ Sofia Kjellén

   + Katti Ölvebo

   + Josse Unér

/Mattias L

Glada tjejer efter vinsten....

Då var det äntligen dags att sparka igång en ny futsalsäsong. Efter vad som känns som en något rumphuggen försäsong med brist på halltider, sjukdomar och andra förpliktelser så var det på söndagskvällen match mot Borås AIK U i Vårgårda sporthall.

Tio damer hade blivit kallade i en trupp som för året är något mindre då vi fått säga hejdå till en klase tjejer som provar lyckan på andra håll på grund av flytt eller spel i nybildade futsallag i grannkommunerna.

För att inte kicka igång säsongen med ett suuuperlångt referat snabbspolar vi förbi den minutiösa matchgenomgången, den rigorösa uppvärmningen och tränarnas nervösa vankande i hallen.

Men publiken var på plats, technomusiken i högtalarna fick det att rycka i benen och Stefans lena stämma i högtalarsystemet hälsade oss välkomna.

En säsongsupptakt brukar innebära en ovisshet i vart vi står jämfört med motståndarna. Utan att gå händelserna I förväg alltför mycket skulle den här kvällen visa sig ge oss ett skönt kvitto.

Det blev en ensidig första halvlek. Det är smått omöjligt att linda in skeendet i nån sorts mystik. Vi var ett nummer större bokstavligen än de unga motståndarna. Vi vann närkamper, spelade ett fint kombinationsspel och erövrade boll tidigt. Bortalaget såg skärrat ut och de långa bollarna som slogs rann som oftast ut över sid eller kortlinje.

Målen då? Jo, det skulle komma i en strid ström under den första halvleken. Jag försöker febrilt låsa upp minnesbilder men det är ett gytter.

Första målet vill jag påstå var en frispark. Sofia K tog den och pressade den lågt mot målvaktens högra stolpe. Ett försvarsben försökte avvärja men enbart med resultatet att styra bollen in i eget mål. 1-0.

2-0 kom även det från Sofias fot. Det är väl ingen jättechanstagning att skriva att hon tog sig loss på vänsterkanten, även om jag inte har en aning, och bombade in tvåan. 2-0

3-0 var en kombination mellan två "taggade" tjejer. Sofia B tog avslut och på returen kunde Marina trycka in trean.

vi dominerade matchen med eftertryck och inte en timeout från gästerna kunde ändra på matchbilden.

Kjellén hade kul och gjorde sitt tredje, fjärde och femte mål av bara farten. Innan halvleken var slut hann både Katti och Sofia B med att hamna i protokollet. Sofias efter en snabb vändning och snyggt avslut mot vänster kryss.

8-0 i halvlek och det fanns inget att förändra eller förädla. Det fanns ett lugn och glädje i omklädningsrummet men för den delen var vi inte nöjda.

Gästerna försökte i den andra halvleken komma närmare och spela mer fysiskt. Det kom något högre upp i banan men utan att skapa några direkta avslut mot mål.

Det dröjde ett tag i andra halvlek men vi skulle komma att göra vårt nionde mål. Cilla som blivit mer offensiv i sin utgångsposition var den som fick trycka in bollen. 

Kort därefter fick Tiina ett inspel från kanten och stötte till med yttersidan av foten. Snyggt placerat och vi var uppe i tvåsiffrigt 10-0.

Boråsarna var den sista 5 minuters inne i sin bästa period i matchen. Det blev lite grinigt på planen och kanske tappade vi fokus något. Bella fick avstyra ett par halvchanser och då bortalaget blev anfallsbenäget blev det blottor bakåt. Katti var inte sen att ta tillvara på det och satte det 11-0.

Bortalaget skulle få med sig ett mål hem. Med bara ett par minuter kvar av matchen dammade de in ett tröstmål från högerkanten bakom en chanslös hemmamålvakt.

Vi skulle dock få sista ordet. Och Katti fick fullborda sitt hattrick. 

Domarduon blåste av matchen och vi konstaterade en säker vinst i premiären. Slutsiffrorna 12-1.

++ Sofia Kjellén

   + Katti Ölvebo

   + Cilla Jonsson

Onsdagkväll och säsongen 23/24 skulle avslutas och skrivas in i historierullarna. Redan på förhand stod det klart att oavsett resultat skulle vi hamna på andra plats i tabellen. Den enda moroten var att på andra sidan planhalvan denna dag skulle vi finna Skoftebyn. Det lag som så nesligt besegrade oss med matchens enda mål i säsongsupptakten. Skoftebyn hade sedan dess gått fullt och bara släppt in två mål på vägen till sin serieseger. Att åka till Syltehallen och få med sig poäng är en svår uppgift men en uppgift vi är mer än kapabla att klara av.

En seriefinal borde ju rätteligen bjuda på välfyllda läktare, en adrenalinstinn speaker och en allmänt skön inramning. Men allt detta saknades. Den riktiga pulsen infann sig inte. Det var ett avslappnat gäng grönklädda tjejer som skötte uppvärmningen medan jag och Jimmy lattjade med bollen och försökte imponera på den lilla skara människor som ändå sökt sig till den högt belägna lilla läktaren.

När matchen blåstes igång var det svårt att veta vilken motivation våra motståndare skulle ha och hur vi skulle tackla matchen. Men är det något man lärt, ibland den hårda vägen, så är det att det finns gott om vinnarskallar i det här laget. 

Hemmalaget visade tidigt att de tekniska, finurliga spelet med platsbyten som de visade prov på i premiären fanns kvar. Det dröjde lite drygt 2,5 minut innan seriesegrarnas ledningsmål skulle falla. Ett distinkt avslut upp i nättaket från nära håll och vi var i tidigt underläge. Offensivt skapade vi chanser och såg vissa svagheter som kunde utnyttjas men defensivt hade vi svårt att hantera den höga press hemmatjejerna satte för att återerövra boll. Knappt tre minuter efter ledningsmålet åkte vi på 2-0 och vi hade det svårt att hålla de vitklädda borta.

Men vi skulle komma med en snabb replik. Med 6 minuter spelade av matchen drev Kjellén fram bollen på vänsterkanten och avlossade ett skott. Framför mål stod Tiina och med en nätt touch förpassade hon bollen in i mål. 2-1.

Efter reduceringen kom vi bättre in i det. Bella fick göra några fina räddningar och vi vann fler närkamper. Andra halvan av den första halvleken är vi väl så bra som Skoftebyn och resultatet 2-1 står sig till halvtid.

 När halvlek 2 drar igång är det ett lag på plan. Vi tar mer avslut och kommer till bättre lägen. Kvitteringen hängde i luften och när Sofia K på nytt tog skott. Första skottet blockades men Sofia tog påpassligt sin egen retur och smashade in bollen. 2-2 efter knappt fyra minuter.

Hemmalaget kom inte till samma avslutsläge som i första halvlek och det kändes som en tidsfråga innan vi skulle ta ledningen. Med knappt 12 minuter kvar att spela lossade Kjellén ett nytt skott. På något vis letade sig returen fram till Katti som satte dit 2-3!

Nu blev det en målkavalkad. På hemmalagets kanske första skott på mål i andra halvlek blev det mål och det var återigen likaläge. 3-3.

Dryga minuten senare fick Sofia K återigen tag på bollen. Denna gången sisådär 28 meter från mål. Bollen satt som klistrad vid foten när hon tempoväxlade förbi ett hemmatjejer. En liten vrickning och sista försvararen var ur vägen. En liten lyftning av blicken och bollen placerades enkelt in till höger om målvakten. 3-4. Vi ville mer. Men nu byter jag Sofia. Med nio minuter kvar att spela så hittades Sofia B på vänsterkanten. Med en sidledspass på kanske 10 meter satte hon ”Falken” i fint läge. Wilma som hon heter, krutade in 3-5 så att nätet stod som en strut.

Nu blev det desperation från hemmalaget. De valde att plocka ut målvakten och spela s.k jokerspel. De bollskickliga hemmalaget gjorde det bra och vi hittade inget riktigt motmedel. Med 5 minuter kvar kom reduceringen till 4-5. Här funderade jag på att ta timeout. Jag ville ha en aggressivare box. Men med lite tvekan hanns inte timeouten tas och med en boll diagonalt genom vår box lyckades de kvittera. 5-5.

Skoftebyn gick för seger men lyckades inte skapa något mer. Matchen slutade 5-5 och vi gör till syvene och sist en fin insats och är det enda laget som plockar poäng mot seriesegrarna.

 Efter en gemensam måltid på ett av Trollhättans alla snabbmatställen så tog vi oss hem i sena kvällen.

Nu börjar fotbollsäsongen på allvar och tjejerna splittras. Jag och Jimmy tackar alla som varit med på träningar, matcher, cuper och som bidragit till att göra det här med futsal till något väldigt roligt.

Jag avslutar med refrängen till Vera Lynn´s gamla dänga.

”We´ll meet again, don’t know where don’t know when but I’m sure we’ll meet again…”

 ++ Fia K

   + Katti

   + Cilla

 /Mattias L