Futsalsäsongen börjar lida mot sitt slut. Skrivkrampen har börjat komma och att få lägga gåspennan åt sidan och få lite välförtjänt vila från referatskrivandet är nog de enda positiva med att se ett avslut på horisonten. För futsal är jäkligt kul, intensivt och när man dessutom röner framgång finns det inte mycket som slår det.

När jag slog upp ögonen på söndagens morgon var det första som slog mig att idag var det match. Den där sköna känslan som jag såväl känner igen från den egna aktiva karriären. Det var i och för sig kvällsmatch och många timmar kvar tills lineup, pumpande techno och darriga knän men ändå ett visst mått av adrenalin som får en att studsa upp ur sänghalmen. Jag blir lite sugen på att fortsätta skriva om mig, mig, MIG, men får väl lägga självgodheten åt sidan och ge tjejerna i laget lite utrymme också.

Jimmy då undrar ni kanske? Nja, han tar så mycket plats ändå och när han gång på gång utnämner mig till kioskchef och dessutom, i rak kontrast, pekar med hela handen på hur jag ska marknadsföra varor och domderar, styr och ställer, nä då får han inte plats i dagens krönika.

Att ersätta Sofia K går inte men vi har tvingats försöka och det är klart att med Antonia Ferm-Sandberg nu i laget så var vi tvungna att ge henne en chans i matchtruppen.

Motståndet skulle Västra Together FC stå för. Bortamatchen i Dalsjöfors vanns med 3-0 och vi hoppades nog kunna återupprepa den bravaden men förhoppningsvis med några fler framåt för att sätta oss i ett bra läge inför slutspurten.

 Det var bra drag i Vårgårda Sporthall när tjejerna äntrade. Själv stod jag kvar i kiosken och fick se vårt herrlag besegra serieledande Fristad i en mycket bra match. Fan, nu fick jag in mig själv på ett hörn igen.

Efter en rask uppvärmning i den mindre hallen fick vi tillträde till vår A-hall. En benämning som fått mången amerikan att skratta gott.

Gästerna har ett ungt, tekniskt lag men som kanske väger lite lätt mot vår rutin. Direkt från första sekunden tog vi kommandot. Vi var påkopplade, tog löpningar och hade tålamod när det behövdes. Det skapades tidigt några halvchanser och känslan var att det bara var en tidsfråga innan ett ledningsmål skulle komma. Bortalaget försökte hålla i boll men utan hotande löpningar kunde Josse och Cilla avstyra alla försök till anfall. I sanningens namn ska det sägas att det var en nolla i VTs skottstatistik på mål under första halvleken. Vårt första mål skulle komma på något som egentligen inte var en målchans.

Sofia B hade sökt sig bakom försvaret och fick en lång svepande boll av Josse. Precisionen på passet var bra och Sofias volley än bättre. En något överrumplad målis fick se bollen borra sig in vid första stolpen och vi var i ledning. 1-0.

Nu spelade vi ut och kom till avslut i nästan varje anfall. Men skotten kom i det som på handbollspråk kallas semaforhöjd och keepern kunde rädda varje försök. I mitten av halvleken skulle ändå ett andra mål komma. Tiina fick bollen på fötterna i höjd med niometerslinjen. Hon hängde av sig ryggsäcken med en kvick vändning och i samma steg pressade hon iväg skottet. Lågt till vänster fanns det inget att göra för VTs målvakt och vår ledning var dubblad. 2-0.

Nu var det futsalpropaganda. Med inslag av balett. Det inslaget skulle den glödheta Tiina stå för. 

Sporthallen förvandlades för ett ögonblick till ett konserthus och med en högt uppsträckt tå som skulle fått Prima ballerinan i Svansjön att känna avund så vinklades bollen in till 3-0.

 Där tar jag pausvila. Att tänka på balett är utanför min ”comfort zone”. 

Halvtidsvilan bjöd inte på nåt spektakulärt. Vårt övertag i matchen var markant och så länge vi fortsatte att hålla fokus krävdes ingen taktisk akrobatik. 

När andra halvan startade så hade vi petat in Antonia på vänsterkanten och det blev därmed seriedebut i den gröna tröjan. Den verkliga debuten skedde dagen innan i cupen i Borgstena (där vi för övrigt nådde final). Gästerna i vitt var förvånansvärt passiva underlaget till trots. Vi tilläts föra spelet och det osade katt gång efter annan när hungrande grönklädda hajar cirkulerade i offensiv zon. Katti försökte. Josse va skottglad och Marina tryckte till men bollen ville inte in.

Det skulle dröja till den 32:a minuten innan 4-0 skulle sättas dit. Hur bollen kom dit minns jag inte. Troligtvis genom nån finurlig speluppbyggnadsvariant som tränarna lärt ut...nåja, bollen hamnade i alla fall framför fötterna på Antonia. En bit in i straffomådet avlossade hon skottet och halvsekunden senare rasslade det till i nätet.

I takt med att fjärde målet kom kändes det lite avslaget. Tempot gick ner och trycket på läktaren bedarrade något. Bortalaget lyckades vaska fram ett par chanser och Bella som fått stå relativt sysslolös tvingades till ett par fina parader.

Antonia hade fått smak på att göra mål och bara dryga tre minuter efter sitt första fick hon bollen igen. Med en läcker tvåfotare tog hon sig förbi ett par försvarare och avslutade iskallt. 5-0.

De sista minutrarna gav varken spänning eller fler mål och när hornet tjöt stod vi återigen som vinnare.

 Vi gör en väldigt stabil insats över 40 minuter och även om Västra var förvånansvärt passiva matchen så ska vi ha cred för att vi håller fokus i defensiven matchen igenom. 

Nu har vi två matcher kvar. Närmast väntar Frisco i Herrljunga och det kommer bli en rejäl holmgång.

På återhörande då.

 ++ Sofia Björklund

   + Tiina Bergström

   + Antonia Ferm-Sandberg

Dan för dan då julen ska bort. Januari bjöd på en bitande kyla och gubben Frost gjorde sitt för att ge landskapet en gnistrande monokrom skrud.

Vi hade samlat elva tjejer för återstarten. Borås AIK U som var premiärmotståndare i höstas var dagens nemesis. Matchen i Vårgårda sporthall vann vi relativt behändigt med 12-1 men det fanns en tanke om att det lag vi mötte då skulle vara förstärkt från deras duktiga RFL-lag. Det var en tanke som skulle besannas. För vår räkning var det dags för Wilma att göra debut mellan stolparna.

 Min kollega som missade 2024 års sista drabbning var tillbaka vid min sida och tog plats i shotgunposition på resan mot Borås. Ett nybesökt fotbollssymposium i Skövde skulle avhandlas under färden vare sig jag ville eller inte och efter diskussioner om psykologi, kärlek och ett par klyschor om att i fotboll kan allt hända då bollen är rund så var det skönt att till slut landa på parkeringen utanför Fredriksborgshallen.

 Vi klev in i en ny fin hall men där avståndet mellan sidlinje och vägg var i kortaste laget. Domarduon var tydliga med att de att skulle hålla en något annorlunda nivå i närheten av väggen för att stävja det fysiska spelet och undvika skador. 

 Efter att Cilla hållt i uppvärmingen samlades vi i ringen för ett sista peptalk inför matchen. ”Kom igen nu Hära!” skrek jag i ett håglöst försök att göra de redan taggade tjejerna än mer på tårna. 

Bollen rullades igång och vi försökte direkt ta kommandot i matchen. Första bytet gick händelselöst förbi och Sofia K klev in på planen. Hon fick bollen på kanten och flöt förbi motståndaren. Snabbt attackerade hon mot målet och möttes av hemmalagets burväktare. Båda gick, i kampen om lädret, ner i golvet och kolliderade. Sofia fick ta hela smällen och ganska snart konstaterades det att matchen var över för hennes del.

Detta lade givetvis lite sordin på stämningen i hallen. Matchen fick en tydlig karaktär där Borås första fyra utstuderat sökte bollen ut till höger på deras duktiga Pivot. De få chanser de kom till var dock från distans och träffade de mål så tog Wilma tryggt hand om dom. Framåt skapade vi en hel del chanser men målisen lyckades hela tiden parera första avslutet och returen han vi aldrig riktigt dit på. Katti som tog ett enormt ansvar i avsaknaden av Sofia skulle vara den som spräckte nollan. I femtonde minuten kom Katti öga mot öga med keepern. Första skottet räddades men på returen, lite på uppstuds, placerade Katti in ledningsmålet. 0-1.

Det skulle inte hinnas med mer ca en minuts spel innan nästa läge uppstod. Minnet säger att det var Sofia B som revs ner i straffområdet och rättsskiparen kunde inte annat än peka på straffpunkten...hm..sexmeterslinjen.

Exekutor var Katti. Ingen pardon gavs då bollen smaskades in tio maskor under ribban, till höger om målvakten. 0-2.

Tvåmålsledningen höll sig till paus och det var ett positivt gäng som tog vila, Sofias skada till trots.

I pausen var det tjejerna som tog till orda och styrde upp taktiken. Å snacka kan dom. Jag kände mig som Bengan Johansson i sorlet och fick bita mig i läppen för att inte haspla ur mig nåt om ”gurkburk”. Vi fick höra att ambulans var på väg och att det skulle komma att bli ett avbrott under uppstarten av den andra halvleken.

 Den andra halvleken hann dock starta innan plingplongtaxin dök upp. Och den startade med en målkavalkad. Vårt vaksamma defensiva spel från första halvlek var inte helt påkopplat i upptakten och hemmalaget kunde genom en upprullning reducera till 1-2 efter halvannan minut. Minuten senare fick vi frispark, uppskattningsvis 9 meter från mål. Katti tog sats, tryckte till med vristen och som en projektil for bollen in i målvaktens högra kryss. Helt otagbart och bör skickas in till fotbollgalans jury för årets mål. 1-3 och Katti fullbordade sitt hattrick.

Borås lät sig inte nedslås. Ny omställning, fint passningspel och med en sista sidledspass kunde de förpassa bollen i öppet mål till 2-3.

Nånstans här klev sjukvårdspersonalen in i handlingen. Matchen bröts under 15-20 minuter och då de till slut rullade ut Sofia med benet fixerat var det till med- och motspelares, publiks och domares uppmuntrande applåder.

När matchen återupptogs var det nervöst. Hemmalaget vaskade fram ett bra läge men Wilma räddade och dök som en panter på returen.

Framåt skapade vi ett antal bra chanser där både Emma och Lova höll sig framme men utan att få det viktiga målet som skulle skjuta Borås ambitioner lite i sank.

Det skulle dröja ända fram till den 38:e minuten innan vårt avgörande skulle komma. Sofia B tog ett inspel från kanten, Katti mötte och drog isär försvaret vilket bäddade för Lova på den borte ytan. Helt bortglömd slog Lova till på ett tillslag och satte bollen över den slajdande målisen. 2-4.

Där tog hemmalagets geist slut och vi var snarare närmre ett femte mål än ytterligare en reducering.

Vinsten var skön men kommer lite i skymundan. Vi önskar alla Sofia ett snabbt tillfrisknande.

Hela laget gör en bra match och ska ha en stor eloge för sin insats.

Nu laddar vi batterierna inför cupspel och match mot Västra together kommande helg.

 ++ Katti Ölvebo

   + Emma Bengtsson-Gelotte

   + Sofia Björklund

/Mattias L

Vinnarna från träningen innan jul...

Nu är det ju halvtid i seriespelet för våra futsallag och vad passar bättre än att redovisa Drottning Futsal dagen innan nyårsklockorna ringer...

Hittills har vi genomfört 16 träningar med damlaget och som vanligt ger hög närvaro också bra resultat i Drottningen. 

Det ser ut som följer:

1.  Tiina Bergström    36 p

2.  Cornelia Larsson  32 p

3.  Lova Svensson     31 p

4.  Cecilia Jonsson    27 p

5.  Isa Davidsson       26 p

     Sofia Kjellén          26 p

7.  Marina Estulf        23 p

8.  Josefin Unér         21 p

      Matilda Frank       21 p

10. Katti Ölvebo        20 p

Som synes har Tiina dragit iväg lite i toppen men det kan snabbt ändras. Bakom finns det ju gott om spelare som vill komma ikapp.

Efter årsskiftet väntar en hektisk period för våra damer. Det spännande seriespelet ska avslutas samt att vi kommer att delta i två cuper (Borgstena och Tibro) vilket kommer att bli roligt. Väl mött då :)

Efter de tre inledande segrarna var det på lördagen dags för tidig seriefinal. Kosan styrdes mot Dalsjöfors och match mot Toarpsalliansen.

Resan dit blev minnesvärd. ”Hungern river hans vargabuk” sjungs det om i Ronja Rövardotter, samma hunger drabbades jag av på vägen och ett kort stopp i Fristad gjordes, där vad som visade sig vara halvt frysta pommes inmundigades.

Vår fortsatta resa tog oss i riktning mot Rångedala och för de som åkt den vägen så vet ni att det är kurvigt, kuperat och kan vara en riktig åksjukeväg. På något sätt tog vi oss igenom denna strapatsen och väl nere på slät mark igen öppnades ögonen för de små pittoreska byarna som kantade vägen. Vår chaufför beskrev det bäst, Bullerbyn möter Knutby.

 Ett mycket rymligt omklädningsrum mötte oss på plats vilket givetvis ger ett högt betyg, trycket i duschen vet jag däremot inget om vilket gör det svårt att tydligt poängsätta.

Sjukdomar på Josse och Sofia B hade naggat truppen lite i kanten men de nio som var på plats var taggade. För egen del hade jag byggt upp en stor respekt för dagens motståndare som säkert skulle komma med starkaste laget när matchen gick på deras hemmaplan.

Matchen sattes igång och innan någon i hallen hade lyckats forma en tanke om taktiska upplägg, spelideér eller andra dispositioner så skulle Sofia K komma att bryta ett Toarpskt uppspel. I höjd med mittlinjen stal Sofia bollen och avancerade snabbt. Avslutet kom från 9,36 meter. En snabb stöt på bollen ställde hemmamålisen och bollen slank in i de nedre maskorna. 0-1 och en drömstart.

Efter det tidiga ledningsmålet blev det ett ställningskrig. Hemmalaget hade något mer boll men de bästa chanserna skapade vi. Toarp sökte bollar upp på sin Pivot som med styrka och teknik var svår att ta bollen ifrån. Vi tycktes spela ett mer fantasifullt anfallspel och blir därmed svåra att läsa.

Bella började dock få mer och mer att göra och efter ett par fina parader skulle hon tvingas få sträcka rygg. I minut elva kom kvitteringen. Efter lite slarv i uppspelsfasen vann hemmalaget boll och iscensatte en snabb omställning. Bella var chanslös och matchen helt lika. 1-1.

Nu fick vi kämpa, det blev lite oreda för ett ögonblick och de orangeklädda var inte sena att utnyttja detta. Ett par minuter senare satte de dit 2-1 och den fina start vi fått hade flyktat.

Hemmalagets ledning stod sig till paus. Vi pratade om att justera något för att komma bättre tillrätta med Toarpalliansens tunga spjutspetsar men fann det bäst i att fortsätta att låta Cilla och Emma agera brottare och istället snabbt ge understöd.

Känslan var positiv även i underläge och det fanns god tro på att vi skulle kunna vända detta.

I upptakten av den andra halvan vaskade vi ganska omgående fram ett par kvalificerade chanser. Isa drog iväg ett skott med vänsterfoten och Katti var nära att överlista keepern. Det dröjde till matchminut 24 innan vi fick dit kvitteringen. Sofia bröt sig fram på vänsterkanten och fick iväg ett skott som parerades av en liggande målvakt. Sofia var snabbt framme på returen och vräkte sig fram med utsträckt ben. 2-2.

Nu blev det rena vilda västern. Bara minuten senare lyckades hemmalaget ta tillbaka ledningen. 3-2.

Det kändes självklart snöpligt när vi precis kvitterat men vi lät oss inte nedslås.

Sofia som tillfälligt hamnat djupt nere på högerkanten hittade Tiina framför mål. I kamp med en försvarare var Tiina starkast och styrde in 3-3.

Tempot ökade något i matchen och chanser skapades åt bägge håll men fortfarande var min känsla att det var vi som var något hetare.

Dödläget skulle komma att stå sig till näst sista minuten. Ett till synes ganska harmlöst avslut ändrade riktning minst en gång och Bella hann inte reagera då den slank in nere runt fötterna. 4-3 till de orange och nu var goda råd dyrare.

Vi försökte oss på en forcering men utan att skapa den riktigr heta chansen.

Hesa Fredrik tjöt och förkunnade att årets första, och förhoppningsvis enda, förlust var ett faktum.

 Vi möter ett bra lag och är väldigt nära åtminstone en poäng. Ser redan framemot returmötet i Vårgårda sporthall. Innan dess har vi flera matcher att spela, men kanske, om vi sköter våra kort rätt får vi möjlighet till en riktig seriefinal den 9:e februari.

Nu önskar vi en God Jul och ett härligt nyårsfirande och så ses vi 2025!

 ++ Sofia Kjellén

   + Bella Wannebrant

   + Marina Estulf

 /Mattias L

Nöjda tjejer efter derbyvinsten....

Söndagskväll, efter en lång dag och en helg som började lida mot sitt slut så hade den ändå inte ens nått sin kulmen. Det var derbydags! Frisco med ett nystartat lag och en massiv seger i omgången innan i ryggen skulle göra den korta resan till Vårgårda Sporthall.

Att påstå att jag i vanliga fall är lugn som en filbunke innan match vore att fara med osanning. Men just idag var nervpåslaget något extra. Visst hade Västra together bjudit oss bra motstånd i vår föregående match men det kändes som att ett taggat Friscogäng skulle vara ytterligare ett steg upp på utmaningstrappan. 

Vi hade laddat med lussebullar, pepparkakor, choklad och bananer på samlingen men tjejernas aptit matchade inte nivån av anspänning.

 Väl i hallen så tvingades vi värma upp i B-hallen då en innebandymatch drog ut på tiden. Läktarna fylldes och trots den sena matchtiden så visade det sig finnas lika stort intresse för matchen som vi på förhand anteciperat. Vi gjorde vår entré på det blå hallgolvet alltmedans innebandysarg demonterades. Tio minuter kvar till lineup och en kort spelsejour med efterföljande skott mot Bella fick summera uppvärmningen. En härlig mix av förväntan och nervositet gick att skåda i mångas anleten.

En lite gäll signal, sådär tio frekvenser ifrån att enbart hundar skulle kunna uppfatta den förkunnade att matchen var igång. Kanske är jag något färgad men känslan var att vi tidigt tog tag i matchen. Vi tilläts rulla boll och var vid mer än ett tillfälle de inledande minuterna nära att rulla upp det blå försvaret. Ett par avslut kom vi till men inget som var direkt nära att överlista bortakeepern.

Därför kom det lite som en kalldusch när Friscoiterna på ett av sina första angrepp fick komma till avslut från nära håll. Bollen parerades av Bella men slank retligt vidare mot mållinjen och över den. 0-1 i minut 3.

När fem minuter hade passerat hade gästerna släppt den första passiviteten och stipulerat sin spelidé.

En längre boll sattes tidigt till en stark Pivot. Pivoten släppte i sin tur bollen vidare med en nätt vrickning till en överlappande, raskt löpande vinge. Det gällde att vi var på alerten och de gånger vi brast bara för en halv sekund skapades ett läge för ett skott i flykten.

Chansmässigt sett hade Frisco halvvägs in i den första halvleken vänt på matchen. 

Ett litet uns av frustration smög sig in när vi misslyckades att stoppa den så utstuderade spelidén. Vi provade att ändra lite i presspelet och det gav tillfälligt utdelning. Gästerna tog då skott från distans, avslut som harmlöst dunsade i väggen bakom Bella.

En gnutta magi från Sofia K skulle ta oss tillbaka till likaläge. I den åttonde minuten fick SK bollen på sin vänsterkant. Nära sidlinjen och med en tätt bevakande försvarare plockade hon fram sin patenterade tvåfotsdribbling. Kvickt som en vessla gick det och plötsligt fann hon sig allena mot en utrusande målvakt. I samma ögonblick som målvakten droppade ner mot golvet tryckte Sofia foten ner mellan boll och golv och chippade i en fin båge in bollen till 1-1.

Glädjen skulle komma att bli en kortvarig. Knappt två minuter senare skulle bortalaget återta ledningen när just en sån där kombination mellan pivot och ving bar frukt. Wilma Falk, som förra året spelade med oss, kom fri på vänsterkanten. Med en höger yttersida tryckte hon in 1-2 förbi en chanslös Bella.

De återstående tio minuterna skulle komma att bli mållösa. Chanser skapades åt bägge håll. Isa fick chansen från nära håll men Hanna i Friscomålet gjorde en fin parad. Katti började skjuta in sig och det lovade gott inför andra halvlek. Bakåt började vi få ordning på det, där Josse och Cilla fick brottas medans våra vingar fick ta ett stort defensivt ansvar.

 I pausen pratades det mest om att fortsätta nöta och vara noga med att plocka upp löpningarna från Friscos vingar. Vi hade en tendens till att fastna i längre, höga bollar under delar av första halvleken och det trycktes på vikten av att hålla bollen inom laget och på marknivå. Det var ett gäng fast beslutet att vända på den här matchen.

Upptakten på andra halvlek var bra. Friscos taktik var densamma men vi spelade med ett stort tålamod och den stress jag var rädd skulle komma syntes inget av. Kanske var det ett resultat av den tidiga kvitteringen vi fick till redan i den 22:a minuten. Katti hamnade en mot en med ryggen mot mål. Vändningen var snabb och avslutet rappt. Bollen susade över de många linjer som i handboll förkunnar 9, 7 och 6 meter. Tätt intill stolpen smekte den in i nätmaskorna och en känsla av välbehag kröp igenom kroppen och för ett ögonblick ville jag likt Ernst Kirchsteiger ta av mig strumpor och skor och känna hallgolvet mot mina bara fötter. 2-2.

Matchbilden hade förändrats och vi lyckades ofta hitta fram med bollen till just Katti och Tiina som kunde ta emot och fördela vidare. Det var dock nära att vi hamnade i underläge igen. Ett litet misstag en bit in på vår egen planhalva satte en Friscotjej i friläge. Med våra försvarare jagandes efter, och får man förmoda något förhöjd puls, så togs avslutet. Bella stod stabilt och dämpade tryggt avslutet i famnen. 

Då vi ofta var steget före tvingades gästerna dra på sig en del frisparkar. I 33:e minuten las bollen upp för just en sådan. Katti balanserade bollen på den streckade niometerslinjen. Tog sats, och tryckte till en sträckt vrist. Lågt till höger om målisen for bollen som en projektil. Den träffade precis rätt på stolpen och for längs med mållinjen in i den bortre burgavlen. 3-2 och nu var det lapp på luckan.

Inte så långt därefter fick Emma vår nästa chans. En fin räd framåt ställde henne öga mot öga med keepern. Avslutet parerades dock effektivt av Friscos burväktare.

Tiden började bli knapp för gästerna och med fyra minuter kvar satsade det på att lyfta med sin målvakt i anfallen i så kallat jokerspel. De fick press på oss men utan att skapa de riktiga kategori A chanserna. Vi krigade med allt vi hade och fredade oss gång på annan. Klockan rann obönhörligt mot slutet och i en sista kraftansträngning lyfte vi tillbaka spelet in på offensiv planhalva. Med 5 sekunder kvar rann en förlupen boll ner mot Bella som ohotad kunde hålla den i spel och låta tiden rinna ut.

Vi sträckte armarna i luften och jublet i hallen var stort.

 En otroligt skön seger som bäddar för en tidig seriefinal nästa helg mot Toarpsalliansen. Men nu ska vi njuta i fulla drag av den här viktorian.

Vi räknar med en ny holmgång mot ett duktigt Frisco när vi möts igen i Herrljunga sporthall.

 ++ Katti Ölvebo

    + Emma Bengtsson-Gelotte

    + Sofia Kjellén

 /Mattias