3 - 5

Då var det dags att stänga seriespelet för den här säsongen. Att skriva ett sista referat kan kännas lite som att vara julvärd i SVT. Det är ditt livs chans, man får inte misslyckas och man kan känna sig utvald att göra tillvaron bättre för många ute i landet.

Nu är det ju knappast mitt sista referat och jag kanske inte når till så många utanför den innersta sfären. Men det här är mitt tända ljus och hopp om en bättre framtid.

Toarpsalliansen, hittills utan poängförlust stod på andra planhalvan. Våra förberedelser inför matchen var lite utöver det vanliga och med vetskapen om hur nära vi var att lugga dom på poäng senast i Dalsjöfors så fanns det stor tillförsikt.

Efter en stunds tystnad för att hedra offren i den fruktansvärda tragedi som utspelade sig i Örebro så blåste domarduon till spel.

Starten blev tuff. Gästerna i apelsinfärgade ställ spelar med stor rörelse och vi föll redan i första bytet ner för djupt i banan. Det dröjde inte mer än dryga trettio sekunder innan Bella fick vittja nätet. Skottet togs från 8 meter och med straffområdet fyllt med kroppar hann en lite skymd hemmamålvakt inte med när bollen smet in jämte vänster stolpe.

Vi repade oss snabbt. De kommande minuterna var det vi som skapade de bästa chanserna även om bollinnehavet var jämt fördelat. Kvitteringen lät inte vänta på sig. Katti drog till med vänstern från tio meter. Bollen kanade ut med hallgolvet och letade sig in i målvaktens högra hörn. 1-1.

Tillbaka till status quo och med den månghövdade publiken i ryggen hoppades jag nu på att vi skulle ta över matchen. Men det här var en match med små marginaler. Utan att ta något från våra duktiga gäster så kändes det som bollen studsade i deras favör. De hade många fina anfall och bra initiativ men det var de chanser som kändes mindre farliga som förvaltades. För vår del kom vi nära men det var alltid en tå eller en snedstuds som stoppade vår framfart.

Bortalaget gjorde sitt andra och sitt tredje mål genom såna där små tillfälligheter och vi befann oss plötsligt i ett 1-3 underläge. 

Vi skulle komma närmre innan halvleken var slut. En lång boll hittade Sofia som fick ner bollen men inte kom till eget läge. Katti hade dock hovrat runt offensivt straffområde och klippte distinkt till med högern. Smask sa det vid vänster stolpe när lädret tillfälligt gjorde nätet strutformat. 2-3

 Uddamålsunderläget stod sig till paus. Det märktes en viss frustration i halvtidsvilan men med bara ett måls marginal levde hoppet om att kunna få till en vändning.

Andra halvlek skulle dock börja med samma kalldusch som den första. Vi föll för lågt i försvarspelet och ett till synes harmlöst skott letade sig som en radiostyrd bil mellan ben och fötter i straffområdet och in vid den bortre stolpen. 2-4.

Nu behövde vi en positiv reaktion och precis som i första lyckades vi ta oss fram till lägena. Men utan det lilla flytet som behövs mot ett lag som Toarpsalliansen så ville det sig inte.

Gästerna var ofina nog att istället utöka sin ledning till 2-5.

Plötsligt kändes det ganska energifattigt. Det var tyst på planen och på läktaren. Vi behövde en injektion i form av ett mål och det snabbt.

Jimmy kastade in timeoutkortet och vi pratade om att sätta högre press och försöka stressa våra motståndare till misstag.

Klockan rann obönhörligen mot slutet men med ca fem minuter kvar kom reduceringen vi hoppats på.

Josse stod upp högt i banan och bröt resolut. En två-mot-en situation dök upp när Josse drev bollen upp på offensiv planhalva. Antonia fanns till vänster och fick bollen i höjd med streckad linje. Passningen kom kvickt tillbaka mot Josse som tryckte till med högern. Keepern fick en fot på bollen men lyckades inte stoppa den från att leta sig in i nätmaskorna. 3-5 och Josse fick göra sitt första mål i den gröna tröjan. I alla fall för den här sejouren.

Vi fortsatte försöka matchen ut men närmare kom vi inte denna gången.

 Matchen slutade med förlust och vi gratulerar Toarpsalliansen till seriesegern.

För oss väntar ett kvaläventyr då dagens motståndare har avsagt sig platsen.

Nu laddar vi om för det äventyret och kanske en chans att sätta SHIF på kartan ordentligt.

Det är en tränare, ordförande och futsalentusiasts största dröm.

 ++  Isa Davidsson-Almanakis

   +  Katti Ölvebo 

   + Josse Unér

 /Mattias L