5 - 0

Futsalsäsongen börjar lida mot sitt slut. Skrivkrampen har börjat komma och att få lägga gåspennan åt sidan och få lite välförtjänt vila från referatskrivandet är nog de enda positiva med att se ett avslut på horisonten. För futsal är jäkligt kul, intensivt och när man dessutom röner framgång finns det inte mycket som slår det.

När jag slog upp ögonen på söndagens morgon var det första som slog mig att idag var det match. Den där sköna känslan som jag såväl känner igen från den egna aktiva karriären. Det var i och för sig kvällsmatch och många timmar kvar tills lineup, pumpande techno och darriga knän men ändå ett visst mått av adrenalin som får en att studsa upp ur sänghalmen. Jag blir lite sugen på att fortsätta skriva om mig, mig, MIG, men får väl lägga självgodheten åt sidan och ge tjejerna i laget lite utrymme också.

Jimmy då undrar ni kanske? Nja, han tar så mycket plats ändå och när han gång på gång utnämner mig till kioskchef och dessutom, i rak kontrast, pekar med hela handen på hur jag ska marknadsföra varor och domderar, styr och ställer, nä då får han inte plats i dagens krönika.

Att ersätta Sofia K går inte men vi har tvingats försöka och det är klart att med Antonia Ferm-Sandberg nu i laget så var vi tvungna att ge henne en chans i matchtruppen.

Motståndet skulle Västra Together FC stå för. Bortamatchen i Dalsjöfors vanns med 3-0 och vi hoppades nog kunna återupprepa den bravaden men förhoppningsvis med några fler framåt för att sätta oss i ett bra läge inför slutspurten.

 Det var bra drag i Vårgårda Sporthall när tjejerna äntrade. Själv stod jag kvar i kiosken och fick se vårt herrlag besegra serieledande Fristad i en mycket bra match. Fan, nu fick jag in mig själv på ett hörn igen.

Efter en rask uppvärmning i den mindre hallen fick vi tillträde till vår A-hall. En benämning som fått mången amerikan att skratta gott.

Gästerna har ett ungt, tekniskt lag men som kanske väger lite lätt mot vår rutin. Direkt från första sekunden tog vi kommandot. Vi var påkopplade, tog löpningar och hade tålamod när det behövdes. Det skapades tidigt några halvchanser och känslan var att det bara var en tidsfråga innan ett ledningsmål skulle komma. Bortalaget försökte hålla i boll men utan hotande löpningar kunde Josse och Cilla avstyra alla försök till anfall. I sanningens namn ska det sägas att det var en nolla i VTs skottstatistik på mål under första halvleken. Vårt första mål skulle komma på något som egentligen inte var en målchans.

Sofia B hade sökt sig bakom försvaret och fick en lång svepande boll av Josse. Precisionen på passet var bra och Sofias volley än bättre. En något överrumplad målis fick se bollen borra sig in vid första stolpen och vi var i ledning. 1-0.

Nu spelade vi ut och kom till avslut i nästan varje anfall. Men skotten kom i det som på handbollspråk kallas semaforhöjd och keepern kunde rädda varje försök. I mitten av halvleken skulle ändå ett andra mål komma. Tiina fick bollen på fötterna i höjd med niometerslinjen. Hon hängde av sig ryggsäcken med en kvick vändning och i samma steg pressade hon iväg skottet. Lågt till vänster fanns det inget att göra för VTs målvakt och vår ledning var dubblad. 2-0.

Nu var det futsalpropaganda. Med inslag av balett. Det inslaget skulle den glödheta Tiina stå för. 

Sporthallen förvandlades för ett ögonblick till ett konserthus och med en högt uppsträckt tå som skulle fått Prima ballerinan i Svansjön att känna avund så vinklades bollen in till 3-0.

 Där tar jag pausvila. Att tänka på balett är utanför min ”comfort zone”. 

Halvtidsvilan bjöd inte på nåt spektakulärt. Vårt övertag i matchen var markant och så länge vi fortsatte att hålla fokus krävdes ingen taktisk akrobatik. 

När andra halvan startade så hade vi petat in Antonia på vänsterkanten och det blev därmed seriedebut i den gröna tröjan. Den verkliga debuten skedde dagen innan i cupen i Borgstena (där vi för övrigt nådde final). Gästerna i vitt var förvånansvärt passiva underlaget till trots. Vi tilläts föra spelet och det osade katt gång efter annan när hungrande grönklädda hajar cirkulerade i offensiv zon. Katti försökte. Josse va skottglad och Marina tryckte till men bollen ville inte in.

Det skulle dröja till den 32:a minuten innan 4-0 skulle sättas dit. Hur bollen kom dit minns jag inte. Troligtvis genom nån finurlig speluppbyggnadsvariant som tränarna lärt ut...nåja, bollen hamnade i alla fall framför fötterna på Antonia. En bit in i straffomådet avlossade hon skottet och halvsekunden senare rasslade det till i nätet.

I takt med att fjärde målet kom kändes det lite avslaget. Tempot gick ner och trycket på läktaren bedarrade något. Bortalaget lyckades vaska fram ett par chanser och Bella som fått stå relativt sysslolös tvingades till ett par fina parader.

Antonia hade fått smak på att göra mål och bara dryga tre minuter efter sitt första fick hon bollen igen. Med en läcker tvåfotare tog hon sig förbi ett par försvarare och avslutade iskallt. 5-0.

De sista minutrarna gav varken spänning eller fler mål och när hornet tjöt stod vi återigen som vinnare.

 Vi gör en väldigt stabil insats över 40 minuter och även om Västra var förvånansvärt passiva matchen så ska vi ha cred för att vi håller fokus i defensiven matchen igenom. 

Nu har vi två matcher kvar. Närmast väntar Frisco i Herrljunga och det kommer bli en rejäl holmgång.

På återhörande då.

 ++ Sofia Björklund

   + Tiina Bergström

   + Antonia Ferm-Sandberg