2 - 4

Dan för dan då julen ska bort. Januari bjöd på en bitande kyla och gubben Frost gjorde sitt för att ge landskapet en gnistrande monokrom skrud.

Vi hade samlat elva tjejer för återstarten. Borås AIK U som var premiärmotståndare i höstas var dagens nemesis. Matchen i Vårgårda sporthall vann vi relativt behändigt med 12-1 men det fanns en tanke om att det lag vi mötte då skulle vara förstärkt från deras duktiga RFL-lag. Det var en tanke som skulle besannas. För vår räkning var det dags för Wilma att göra debut mellan stolparna.

 Min kollega som missade 2024 års sista drabbning var tillbaka vid min sida och tog plats i shotgunposition på resan mot Borås. Ett nybesökt fotbollssymposium i Skövde skulle avhandlas under färden vare sig jag ville eller inte och efter diskussioner om psykologi, kärlek och ett par klyschor om att i fotboll kan allt hända då bollen är rund så var det skönt att till slut landa på parkeringen utanför Fredriksborgshallen.

 Vi klev in i en ny fin hall men där avståndet mellan sidlinje och vägg var i kortaste laget. Domarduon var tydliga med att de att skulle hålla en något annorlunda nivå i närheten av väggen för att stävja det fysiska spelet och undvika skador. 

 Efter att Cilla hållt i uppvärmingen samlades vi i ringen för ett sista peptalk inför matchen. ”Kom igen nu Hära!” skrek jag i ett håglöst försök att göra de redan taggade tjejerna än mer på tårna. 

Bollen rullades igång och vi försökte direkt ta kommandot i matchen. Första bytet gick händelselöst förbi och Sofia K klev in på planen. Hon fick bollen på kanten och flöt förbi motståndaren. Snabbt attackerade hon mot målet och möttes av hemmalagets burväktare. Båda gick, i kampen om lädret, ner i golvet och kolliderade. Sofia fick ta hela smällen och ganska snart konstaterades det att matchen var över för hennes del.

Detta lade givetvis lite sordin på stämningen i hallen. Matchen fick en tydlig karaktär där Borås första fyra utstuderat sökte bollen ut till höger på deras duktiga Pivot. De få chanser de kom till var dock från distans och träffade de mål så tog Wilma tryggt hand om dom. Framåt skapade vi en hel del chanser men målisen lyckades hela tiden parera första avslutet och returen han vi aldrig riktigt dit på. Katti som tog ett enormt ansvar i avsaknaden av Sofia skulle vara den som spräckte nollan. I femtonde minuten kom Katti öga mot öga med keepern. Första skottet räddades men på returen, lite på uppstuds, placerade Katti in ledningsmålet. 0-1.

Det skulle inte hinnas med mer ca en minuts spel innan nästa läge uppstod. Minnet säger att det var Sofia B som revs ner i straffområdet och rättsskiparen kunde inte annat än peka på straffpunkten...hm..sexmeterslinjen.

Exekutor var Katti. Ingen pardon gavs då bollen smaskades in tio maskor under ribban, till höger om målvakten. 0-2.

Tvåmålsledningen höll sig till paus och det var ett positivt gäng som tog vila, Sofias skada till trots.

I pausen var det tjejerna som tog till orda och styrde upp taktiken. Å snacka kan dom. Jag kände mig som Bengan Johansson i sorlet och fick bita mig i läppen för att inte haspla ur mig nåt om ”gurkburk”. Vi fick höra att ambulans var på väg och att det skulle komma att bli ett avbrott under uppstarten av den andra halvleken.

 Den andra halvleken hann dock starta innan plingplongtaxin dök upp. Och den startade med en målkavalkad. Vårt vaksamma defensiva spel från första halvlek var inte helt påkopplat i upptakten och hemmalaget kunde genom en upprullning reducera till 1-2 efter halvannan minut. Minuten senare fick vi frispark, uppskattningsvis 9 meter från mål. Katti tog sats, tryckte till med vristen och som en projektil for bollen in i målvaktens högra kryss. Helt otagbart och bör skickas in till fotbollgalans jury för årets mål. 1-3 och Katti fullbordade sitt hattrick.

Borås lät sig inte nedslås. Ny omställning, fint passningspel och med en sista sidledspass kunde de förpassa bollen i öppet mål till 2-3.

Nånstans här klev sjukvårdspersonalen in i handlingen. Matchen bröts under 15-20 minuter och då de till slut rullade ut Sofia med benet fixerat var det till med- och motspelares, publiks och domares uppmuntrande applåder.

När matchen återupptogs var det nervöst. Hemmalaget vaskade fram ett bra läge men Wilma räddade och dök som en panter på returen.

Framåt skapade vi ett antal bra chanser där både Emma och Lova höll sig framme men utan att få det viktiga målet som skulle skjuta Borås ambitioner lite i sank.

Det skulle dröja ända fram till den 38:e minuten innan vårt avgörande skulle komma. Sofia B tog ett inspel från kanten, Katti mötte och drog isär försvaret vilket bäddade för Lova på den borte ytan. Helt bortglömd slog Lova till på ett tillslag och satte bollen över den slajdande målisen. 2-4.

Där tog hemmalagets geist slut och vi var snarare närmre ett femte mål än ytterligare en reducering.

Vinsten var skön men kommer lite i skymundan. Vi önskar alla Sofia ett snabbt tillfrisknande.

Hela laget gör en bra match och ska ha en stor eloge för sin insats.

Nu laddar vi batterierna inför cupspel och match mot Västra together kommande helg.

 ++ Katti Ölvebo

   + Emma Bengtsson-Gelotte

   + Sofia Björklund

/Mattias L