4 - 3

Efter de tre inledande segrarna var det på lördagen dags för tidig seriefinal. Kosan styrdes mot Dalsjöfors och match mot Toarpsalliansen.

Resan dit blev minnesvärd. ”Hungern river hans vargabuk” sjungs det om i Ronja Rövardotter, samma hunger drabbades jag av på vägen och ett kort stopp i Fristad gjordes, där vad som visade sig vara halvt frysta pommes inmundigades.

Vår fortsatta resa tog oss i riktning mot Rångedala och för de som åkt den vägen så vet ni att det är kurvigt, kuperat och kan vara en riktig åksjukeväg. På något sätt tog vi oss igenom denna strapatsen och väl nere på slät mark igen öppnades ögonen för de små pittoreska byarna som kantade vägen. Vår chaufför beskrev det bäst, Bullerbyn möter Knutby.

 Ett mycket rymligt omklädningsrum mötte oss på plats vilket givetvis ger ett högt betyg, trycket i duschen vet jag däremot inget om vilket gör det svårt att tydligt poängsätta.

Sjukdomar på Josse och Sofia B hade naggat truppen lite i kanten men de nio som var på plats var taggade. För egen del hade jag byggt upp en stor respekt för dagens motståndare som säkert skulle komma med starkaste laget när matchen gick på deras hemmaplan.

Matchen sattes igång och innan någon i hallen hade lyckats forma en tanke om taktiska upplägg, spelideér eller andra dispositioner så skulle Sofia K komma att bryta ett Toarpskt uppspel. I höjd med mittlinjen stal Sofia bollen och avancerade snabbt. Avslutet kom från 9,36 meter. En snabb stöt på bollen ställde hemmamålisen och bollen slank in i de nedre maskorna. 0-1 och en drömstart.

Efter det tidiga ledningsmålet blev det ett ställningskrig. Hemmalaget hade något mer boll men de bästa chanserna skapade vi. Toarp sökte bollar upp på sin Pivot som med styrka och teknik var svår att ta bollen ifrån. Vi tycktes spela ett mer fantasifullt anfallspel och blir därmed svåra att läsa.

Bella började dock få mer och mer att göra och efter ett par fina parader skulle hon tvingas få sträcka rygg. I minut elva kom kvitteringen. Efter lite slarv i uppspelsfasen vann hemmalaget boll och iscensatte en snabb omställning. Bella var chanslös och matchen helt lika. 1-1.

Nu fick vi kämpa, det blev lite oreda för ett ögonblick och de orangeklädda var inte sena att utnyttja detta. Ett par minuter senare satte de dit 2-1 och den fina start vi fått hade flyktat.

Hemmalagets ledning stod sig till paus. Vi pratade om att justera något för att komma bättre tillrätta med Toarpalliansens tunga spjutspetsar men fann det bäst i att fortsätta att låta Cilla och Emma agera brottare och istället snabbt ge understöd.

Känslan var positiv även i underläge och det fanns god tro på att vi skulle kunna vända detta.

I upptakten av den andra halvan vaskade vi ganska omgående fram ett par kvalificerade chanser. Isa drog iväg ett skott med vänsterfoten och Katti var nära att överlista keepern. Det dröjde till matchminut 24 innan vi fick dit kvitteringen. Sofia bröt sig fram på vänsterkanten och fick iväg ett skott som parerades av en liggande målvakt. Sofia var snabbt framme på returen och vräkte sig fram med utsträckt ben. 2-2.

Nu blev det rena vilda västern. Bara minuten senare lyckades hemmalaget ta tillbaka ledningen. 3-2.

Det kändes självklart snöpligt när vi precis kvitterat men vi lät oss inte nedslås.

Sofia som tillfälligt hamnat djupt nere på högerkanten hittade Tiina framför mål. I kamp med en försvarare var Tiina starkast och styrde in 3-3.

Tempot ökade något i matchen och chanser skapades åt bägge håll men fortfarande var min känsla att det var vi som var något hetare.

Dödläget skulle komma att stå sig till näst sista minuten. Ett till synes ganska harmlöst avslut ändrade riktning minst en gång och Bella hann inte reagera då den slank in nere runt fötterna. 4-3 till de orange och nu var goda råd dyrare.

Vi försökte oss på en forcering men utan att skapa den riktigr heta chansen.

Hesa Fredrik tjöt och förkunnade att årets första, och förhoppningsvis enda, förlust var ett faktum.

 Vi möter ett bra lag och är väldigt nära åtminstone en poäng. Ser redan framemot returmötet i Vårgårda sporthall. Innan dess har vi flera matcher att spela, men kanske, om vi sköter våra kort rätt får vi möjlighet till en riktig seriefinal den 9:e februari.

Nu önskar vi en God Jul och ett härligt nyårsfirande och så ses vi 2025!

 ++ Sofia Kjellén

   + Bella Wannebrant

   + Marina Estulf

 /Mattias L