3 - 2

Nöjda tjejer efter derbyvinsten....

Söndagskväll, efter en lång dag och en helg som började lida mot sitt slut så hade den ändå inte ens nått sin kulmen. Det var derbydags! Frisco med ett nystartat lag och en massiv seger i omgången innan i ryggen skulle göra den korta resan till Vårgårda Sporthall.

Att påstå att jag i vanliga fall är lugn som en filbunke innan match vore att fara med osanning. Men just idag var nervpåslaget något extra. Visst hade Västra together bjudit oss bra motstånd i vår föregående match men det kändes som att ett taggat Friscogäng skulle vara ytterligare ett steg upp på utmaningstrappan. 

Vi hade laddat med lussebullar, pepparkakor, choklad och bananer på samlingen men tjejernas aptit matchade inte nivån av anspänning.

 Väl i hallen så tvingades vi värma upp i B-hallen då en innebandymatch drog ut på tiden. Läktarna fylldes och trots den sena matchtiden så visade det sig finnas lika stort intresse för matchen som vi på förhand anteciperat. Vi gjorde vår entré på det blå hallgolvet alltmedans innebandysarg demonterades. Tio minuter kvar till lineup och en kort spelsejour med efterföljande skott mot Bella fick summera uppvärmningen. En härlig mix av förväntan och nervositet gick att skåda i mångas anleten.

En lite gäll signal, sådär tio frekvenser ifrån att enbart hundar skulle kunna uppfatta den förkunnade att matchen var igång. Kanske är jag något färgad men känslan var att vi tidigt tog tag i matchen. Vi tilläts rulla boll och var vid mer än ett tillfälle de inledande minuterna nära att rulla upp det blå försvaret. Ett par avslut kom vi till men inget som var direkt nära att överlista bortakeepern.

Därför kom det lite som en kalldusch när Friscoiterna på ett av sina första angrepp fick komma till avslut från nära håll. Bollen parerades av Bella men slank retligt vidare mot mållinjen och över den. 0-1 i minut 3.

När fem minuter hade passerat hade gästerna släppt den första passiviteten och stipulerat sin spelidé.

En längre boll sattes tidigt till en stark Pivot. Pivoten släppte i sin tur bollen vidare med en nätt vrickning till en överlappande, raskt löpande vinge. Det gällde att vi var på alerten och de gånger vi brast bara för en halv sekund skapades ett läge för ett skott i flykten.

Chansmässigt sett hade Frisco halvvägs in i den första halvleken vänt på matchen. 

Ett litet uns av frustration smög sig in när vi misslyckades att stoppa den så utstuderade spelidén. Vi provade att ändra lite i presspelet och det gav tillfälligt utdelning. Gästerna tog då skott från distans, avslut som harmlöst dunsade i väggen bakom Bella.

En gnutta magi från Sofia K skulle ta oss tillbaka till likaläge. I den åttonde minuten fick SK bollen på sin vänsterkant. Nära sidlinjen och med en tätt bevakande försvarare plockade hon fram sin patenterade tvåfotsdribbling. Kvickt som en vessla gick det och plötsligt fann hon sig allena mot en utrusande målvakt. I samma ögonblick som målvakten droppade ner mot golvet tryckte Sofia foten ner mellan boll och golv och chippade i en fin båge in bollen till 1-1.

Glädjen skulle komma att bli en kortvarig. Knappt två minuter senare skulle bortalaget återta ledningen när just en sån där kombination mellan pivot och ving bar frukt. Wilma Falk, som förra året spelade med oss, kom fri på vänsterkanten. Med en höger yttersida tryckte hon in 1-2 förbi en chanslös Bella.

De återstående tio minuterna skulle komma att bli mållösa. Chanser skapades åt bägge håll. Isa fick chansen från nära håll men Hanna i Friscomålet gjorde en fin parad. Katti började skjuta in sig och det lovade gott inför andra halvlek. Bakåt började vi få ordning på det, där Josse och Cilla fick brottas medans våra vingar fick ta ett stort defensivt ansvar.

 I pausen pratades det mest om att fortsätta nöta och vara noga med att plocka upp löpningarna från Friscos vingar. Vi hade en tendens till att fastna i längre, höga bollar under delar av första halvleken och det trycktes på vikten av att hålla bollen inom laget och på marknivå. Det var ett gäng fast beslutet att vända på den här matchen.

Upptakten på andra halvlek var bra. Friscos taktik var densamma men vi spelade med ett stort tålamod och den stress jag var rädd skulle komma syntes inget av. Kanske var det ett resultat av den tidiga kvitteringen vi fick till redan i den 22:a minuten. Katti hamnade en mot en med ryggen mot mål. Vändningen var snabb och avslutet rappt. Bollen susade över de många linjer som i handboll förkunnar 9, 7 och 6 meter. Tätt intill stolpen smekte den in i nätmaskorna och en känsla av välbehag kröp igenom kroppen och för ett ögonblick ville jag likt Ernst Kirchsteiger ta av mig strumpor och skor och känna hallgolvet mot mina bara fötter. 2-2.

Matchbilden hade förändrats och vi lyckades ofta hitta fram med bollen till just Katti och Tiina som kunde ta emot och fördela vidare. Det var dock nära att vi hamnade i underläge igen. Ett litet misstag en bit in på vår egen planhalva satte en Friscotjej i friläge. Med våra försvarare jagandes efter, och får man förmoda något förhöjd puls, så togs avslutet. Bella stod stabilt och dämpade tryggt avslutet i famnen. 

Då vi ofta var steget före tvingades gästerna dra på sig en del frisparkar. I 33:e minuten las bollen upp för just en sådan. Katti balanserade bollen på den streckade niometerslinjen. Tog sats, och tryckte till en sträckt vrist. Lågt till höger om målisen for bollen som en projektil. Den träffade precis rätt på stolpen och for längs med mållinjen in i den bortre burgavlen. 3-2 och nu var det lapp på luckan.

Inte så långt därefter fick Emma vår nästa chans. En fin räd framåt ställde henne öga mot öga med keepern. Avslutet parerades dock effektivt av Friscos burväktare.

Tiden började bli knapp för gästerna och med fyra minuter kvar satsade det på att lyfta med sin målvakt i anfallen i så kallat jokerspel. De fick press på oss men utan att skapa de riktiga kategori A chanserna. Vi krigade med allt vi hade och fredade oss gång på annan. Klockan rann obönhörligt mot slutet och i en sista kraftansträngning lyfte vi tillbaka spelet in på offensiv planhalva. Med 5 sekunder kvar rann en förlupen boll ner mot Bella som ohotad kunde hålla den i spel och låta tiden rinna ut.

Vi sträckte armarna i luften och jublet i hallen var stort.

 En otroligt skön seger som bäddar för en tidig seriefinal nästa helg mot Toarpsalliansen. Men nu ska vi njuta i fulla drag av den här viktorian.

Vi räknar med en ny holmgång mot ett duktigt Frisco när vi möts igen i Herrljunga sporthall.

 ++ Katti Ölvebo

    + Emma Bengtsson-Gelotte

    + Sofia Kjellén

 /Mattias