5 - 5

Onsdagkväll och säsongen 23/24 skulle avslutas och skrivas in i historierullarna. Redan på förhand stod det klart att oavsett resultat skulle vi hamna på andra plats i tabellen. Den enda moroten var att på andra sidan planhalvan denna dag skulle vi finna Skoftebyn. Det lag som så nesligt besegrade oss med matchens enda mål i säsongsupptakten. Skoftebyn hade sedan dess gått fullt och bara släppt in två mål på vägen till sin serieseger. Att åka till Syltehallen och få med sig poäng är en svår uppgift men en uppgift vi är mer än kapabla att klara av.

En seriefinal borde ju rätteligen bjuda på välfyllda läktare, en adrenalinstinn speaker och en allmänt skön inramning. Men allt detta saknades. Den riktiga pulsen infann sig inte. Det var ett avslappnat gäng grönklädda tjejer som skötte uppvärmningen medan jag och Jimmy lattjade med bollen och försökte imponera på den lilla skara människor som ändå sökt sig till den högt belägna lilla läktaren.

När matchen blåstes igång var det svårt att veta vilken motivation våra motståndare skulle ha och hur vi skulle tackla matchen. Men är det något man lärt, ibland den hårda vägen, så är det att det finns gott om vinnarskallar i det här laget. 

Hemmalaget visade tidigt att de tekniska, finurliga spelet med platsbyten som de visade prov på i premiären fanns kvar. Det dröjde lite drygt 2,5 minut innan seriesegrarnas ledningsmål skulle falla. Ett distinkt avslut upp i nättaket från nära håll och vi var i tidigt underläge. Offensivt skapade vi chanser och såg vissa svagheter som kunde utnyttjas men defensivt hade vi svårt att hantera den höga press hemmatjejerna satte för att återerövra boll. Knappt tre minuter efter ledningsmålet åkte vi på 2-0 och vi hade det svårt att hålla de vitklädda borta.

Men vi skulle komma med en snabb replik. Med 6 minuter spelade av matchen drev Kjellén fram bollen på vänsterkanten och avlossade ett skott. Framför mål stod Tiina och med en nätt touch förpassade hon bollen in i mål. 2-1.

Efter reduceringen kom vi bättre in i det. Bella fick göra några fina räddningar och vi vann fler närkamper. Andra halvan av den första halvleken är vi väl så bra som Skoftebyn och resultatet 2-1 står sig till halvtid.

 När halvlek 2 drar igång är det ett lag på plan. Vi tar mer avslut och kommer till bättre lägen. Kvitteringen hängde i luften och när Sofia K på nytt tog skott. Första skottet blockades men Sofia tog påpassligt sin egen retur och smashade in bollen. 2-2 efter knappt fyra minuter.

Hemmalaget kom inte till samma avslutsläge som i första halvlek och det kändes som en tidsfråga innan vi skulle ta ledningen. Med knappt 12 minuter kvar att spela lossade Kjellén ett nytt skott. På något vis letade sig returen fram till Katti som satte dit 2-3!

Nu blev det en målkavalkad. På hemmalagets kanske första skott på mål i andra halvlek blev det mål och det var återigen likaläge. 3-3.

Dryga minuten senare fick Sofia K återigen tag på bollen. Denna gången sisådär 28 meter från mål. Bollen satt som klistrad vid foten när hon tempoväxlade förbi ett hemmatjejer. En liten vrickning och sista försvararen var ur vägen. En liten lyftning av blicken och bollen placerades enkelt in till höger om målvakten. 3-4. Vi ville mer. Men nu byter jag Sofia. Med nio minuter kvar att spela så hittades Sofia B på vänsterkanten. Med en sidledspass på kanske 10 meter satte hon ”Falken” i fint läge. Wilma som hon heter, krutade in 3-5 så att nätet stod som en strut.

Nu blev det desperation från hemmalaget. De valde att plocka ut målvakten och spela s.k jokerspel. De bollskickliga hemmalaget gjorde det bra och vi hittade inget riktigt motmedel. Med 5 minuter kvar kom reduceringen till 4-5. Här funderade jag på att ta timeout. Jag ville ha en aggressivare box. Men med lite tvekan hanns inte timeouten tas och med en boll diagonalt genom vår box lyckades de kvittera. 5-5.

Skoftebyn gick för seger men lyckades inte skapa något mer. Matchen slutade 5-5 och vi gör till syvene och sist en fin insats och är det enda laget som plockar poäng mot seriesegrarna.

 Efter en gemensam måltid på ett av Trollhättans alla snabbmatställen så tog vi oss hem i sena kvällen.

Nu börjar fotbollsäsongen på allvar och tjejerna splittras. Jag och Jimmy tackar alla som varit med på träningar, matcher, cuper och som bidragit till att göra det här med futsal till något väldigt roligt.

Jag avslutar med refrängen till Vera Lynn´s gamla dänga.

”We´ll meet again, don’t know where don’t know when but I’m sure we’ll meet again…”

 ++ Fia K

   + Katti

   + Cilla

 /Mattias L