0 - 1

På söndagskvällen, mitt I Tomteparadens klimax, var det äntligen dags för våra futsaldamer igen.

Efter överkörningen av Bergdalen i premiären fanns det gott hopp inför dagens möte med ett Skoftebyn som målades upp som seriefavoriter innan säsongen dragit igång.

Efter att jag och Jimmy serverat korv under herrarnas match begav vi oss med snabba steg till Tennishallen för matchgenomgång. Pga skadebekymmer och stundande julbord hade vi bjudit in en något större trupp än vanligt.

 Vid vår advent till Sporthallen blev det ett raskt ombyte för taggade tjejer. Katti som drabbats av damernas motsvarighet till Gubbvad värmde upp på egen hand men skulle komma till spel.

Trots skyltsöndag, glögg och får jag förmoda en parad med eparaggare så fylldes läktaren så sakteliga på. Väl till matchstart var uppskattningsvis ¾ av läktaren fylld.

Då matchen spelades igång var det framförallt hemmalaget som ville mest. Sofia Kjellén utmanade gång efter annan på sin vänsterkant och kunde ha gett oss en tidig ledning. De svartvita motståndarna visade dock klass. De krympte ytor och gjorde det svårt för oss att få ett ordentligt tryck på offensiv planhalva. Med ca 5 minuter spelade började gästerna ta över. Ständiga platsbyten gjordes för att få oss att hamna fel i defensiven. Lyfte de inte den långa bollen upp på anfallaren så kom det en löpning diagonalt från en vinge för att skapa yta. Allt som oftast låg vi rätt i position och lurades inte att gå med i de ”falska” löpningar som togs. En del skott utifrån fick gästerna ta men Bella i målet agerade säkert och kunde lägga de oklädda händerna på bollen. Matchen var förhållandevis jämn men vi hade svårt att komma fram till de riktigt bra lägena. Marina försökte från högerkanten, Katti på frispark och Sofia igen från vänster men gick skottet inte på täckande back så över eller utanför.

Det var två lag som tog ut varandra, både taktiskt och tekniskt. Första halvlek förblev mållös.

I pausvilan var Sofia tvungen att lämna oss. Isa ersatte på vänsterkanten. Hilda växlade med Klara L på Pivotplatsen. Jag letar febrilt i minnet efter de taktiska dispositioner som vi diskuterade i pausen men adrenalinpåslaget var stort redan här och det är som att någon valt att tippexa mitt minne från att Jimmy plockade fram taktiktavlan tills andra halvlek blåstes igång. 

När de sista 20 minuterna var igång tog Skoftebyn tag i matchen. Det blev ett hårt tryck mot vårt mål och Bella fick agera vägg under de 10 inledande minuterna. Gästerna kom som närmast med ett stolpskott  och en retur efter att Bella gått ner i split på det initiala avslutet. Framåt hade vi svårt att få fast bollen och få till ett styrt anfallspel. Vi fick inte tid att hålla i bollen tillräckligt länge och fick därmed inte fram laget på offensiv planhalva. Ju längre halvan led ju djupare sjönk vi och de svartvitas press var stundtals enorm.

Vi bestämde tidigt att spela ut timeouten. I ett försök att ändra matchbilden pratade vi om att spela mer cyniskt. Att spela rakare. Vi ville försöka att avlasta försvaret genom att slå den långa bollen och använda fysiken till att skapa lägen. Tillfälligt såg det ut att förbättra situationen. Vi böjade skapa lite halvchanser och gästerna drog på sig frisparkar i rask takt. Tiina tog sig förbi på vänsterkanten och sprintade ifrån. Vinkeln blev tyvärr för snål och bollen slank ut över kortlinjen. Cilla gjorde sin patenterade räd mitt i planen men tyvärr hamnade avslutet mitt i magen på målvakten.

På inget sätt hade Skoftebyns anfallslust avtagit, de fortsatte att sätta hög press på framförallt Cilla och Katti men även våra vingar fick slita ont. Med bara lite drygt 3 minuter kvar kom 0-1. På en tilltrasslad situation så letade sig bollen in framför mål där en lycklig anfallare sträckte armarna i luften efter att ha rullat in ledningsmålet. Nu var goda råd dyra. Vi snackade ihop oss om att gå ner på spelare de sista minuterna. Bortalaget låg på fem frisparkar och en till skulle betyda straff för oss. Kanske borde vi fått en straff med två minuter kvar då Wilma gick i marken innanför straffområdet men domarduon valde att fria.

Vi fortsatte att strida hela vägen till slutsignalen men denna kväll ville det sig inte. 

Skoftebyn är ett bra lag och gör en bra match. Men det är klart att besvikelsen är stor och offensivt kommer vi inte riktigt upp i normal nivå. Ser man till 40 minuter så skapar vi för få högkvalitativa chanser.

Defensivt gör vi det bra och Bella gör en stark match mellan stolparna.

Nu är det ett par veckor innan det är dags för Bergdalen igen. Den 22 december smäller det och vi kommer laddade. 

Skoftebyn får vänta tills säsongavslutningen, då ska vi ge dom en match igen.

++ Bella W

   + Marina E

   + Katti Ö

/Mattias L