0 - 4

Tisdag och denna vinters hittills kallaste dag. Vedum på bortaplan stod på menyn.

Jag sitter här igen med lite skrivkramp. Hur ska jag vinkla den här berättelsen och få den att handla om mig? Jag vill ju va i fokus för en gångs skull. Ska jag skriva att det var en coachseger och avhandla tre långa sidor om hur ett minutiöst analyserande av motståndarna för att leta efter blottor ledde fram till en taktisk triumf. Kanske kan jag lägga fram det som att vår matchcoachning guidade tjejerna fram till att sakta bryta ner motståndet.

Nä, det är väl bättre att hålla sig till sanningen. Det här handlade om damernas insats på planen. Eller som Linda Bengtzing hade sagt "Alla flickor utom jag".

Vi är inne i en intensiv period. Futsalsäsongen går på högvarv samtidigt som utomhussäsongen nu börjar takta igång. De tjejer som ville åka med från Vårgårda tennishall var få och vi knödde in oss i min bil. Jag vred upp termostaten till nånstans mellan turkisk bastu och en eruption från Eyjafjallajökull och såg Jimmy svettas i shotgunposition.

Väl framme i Vedumshallen plockade vi fram taktiktavlan. Vi hade stuvat om något i laget för dagen och flyttat ner Josse som Libero och lyft upp Katti som Pivot. Cornelia tog för dagen plats mellan stolparna.

Efter en relativt intetsägande uppvärmning med Eric Saade som vår ledsagare i den lilla JBL-högtalaren (det finns andra märken på högtalare men jag hoppas på spons) så samlades vi i ring för att tagga igång för matchen.

Två välbekanta nunor skulle agera rättsskipare och när klockan stod på 19.30 stoppades pipan i munnen och matchen var igång.

Vår matchstart var bra. Rörelse och platsbyten fanns där. Vi skapade halvchanser och Vedum tilläts inte hota. Vår målmöjligheter ökade efter hand i kaliber och det började redan tidigt smyga in lite frustration att vi har så förbenat svårt att få dit bollen. Ledningsmålet skulle dock komma redan i minut 7. Och det var vackert. Bollen gick som på snöre från Cilla till Marina som hittade Björklund i vänsterpositon. Sofia lyfte blicken och hittade sin namne Kjellén som kunde förpassa bollen in i ett övergivet mål. Rena rama propagandan. 0-1.

Detta var början på en chanskavalkad. Katti, som kallades både Ölvebro och Ölvebö av matchspeakern, vände och vred på rödklädda försvarare och kom närmast i matchminut 14 då hemmalagets målvakt var långt ute. Keepern passerades och bollen rullade sakta mot målet men en försvarare hann upp precis innan linjen och kunde med hjälp av stolpen rensa undan.

Det lilla som skapades av Vedum styrdes allt som oftast undan av Cilla och Josse och de få bollar som passerade var Cornelia alert på.

Vi skulle komma att dubblera vår ledning innan paus. När klockan stod på 19 så stressade Sofia B Vedums försvar. Ett par meter in på offensiv planhalva stal hon bollen och var fri. Ett lyft av blicken och behärskat rullade hon in tvåan. 0-2.

Vi gick till vilan med detta psykologiska mål i bagaget och drog oss tillbaka till omklädningsrummet för en stunds R & R.

Med en tvåmålsledning skulle man kunna mana till att backa hem något och framförallt försvara vår ledning men känslan var att vi hade matchen och inte skulle slå av på takten. Vi ville göra mål och få lite självförtroende i den aspekten.

Andra halvan var igång och Vedum hade justerat både uppställning och spel. Det var raka bollar upp mot en djupt sittande Pivot och våra försvarare fick brottas för att freda vårt mål. 

Vi fortsatte att skapa. Lägena i upptakten av den andra halvleken var kanske än bättre än i den första men bollen ville inte in. Det var nervigt, mer än vanligt ska tilläggas. Men det skulle komma ett tredje mål. När klockan knappt visade 8 minuter bröt Wilma in från vänsterkanten. Hon offrade både liv och lem, eller i alla fall smalben och fick fram bollen till Katti som avslutade direkt. 0-3 och nu kändes det betydligt tryggare. Men nu började Vedum skapa chanser. Cornelia som under matchen bara tvingats till ett par avvärjningar fick nu bekänna färg. Varje gång stod hon pall och nollan var intakt.

Vi slog aldrig av på takten och ett sista mål skulle komma. Josse som agerat stabilt defensivt hela matchen assisterade till Katti som gjorde sitt andra mål. Hon avancerade raskt på vår högerkant och sköt ett skott som letade sig in över mållinjen och resultattavlan bläddrade motvilligt fram 0-4 i den 36:e matchminuten.

Den sista stunden blev händelselös. Med matchuret på 39.52 vände sig Cilla mot mig på bänken och konstaterade att nu är det nog klart. Jag kunde inte gärna säga emot men kommentaren reflekterar något större.

Pulsen, nerven och engagemanget tar aldrig slut. Vi har ett gott gäng som aldrig slår av på takten och som aldrig sätter sig nöjda förrän matchen är över. Det bär oss långt. Hur långt återstår att se.

Vi tog oss igenom denna prövning och nu väntar Vänersborg på söndag men först ska vi spela cup i Borgstena på lördagen. Denna veckan, som så många andra veckor, går i fotbollens tecken.

Men f-n va kul det är. 

++ Sofia Björklund

  + Katti Ölvebo

  + Cornelia Larsson

/Mattias L