1 - 1

Som de flesta kanske vet så har upptakten på denna futsalsäsong varit minst sagt udda. Ett idogt tränande med en trupp bredare än Lasse-Stefanz låtregister har mynnat ut i enbart en tillgodoräknad match under säsongens tre första månader. På de nya årets femte dag skulle vi äntligen få ikläda oss det ängsgröna stället igen. Motståndet stod Vänersborgs FK för.

Efter att ha beskådat herrlagets första halvlek mot Paratodos raskade tränarduon mot Tennishallen i den bistra vinterkylan. Som vanligt kritiserade Jimmy mitt val av klädsel och påminde om bristen på mössa och vantar. ”Mm, du har rätt” svarade jag och gav honom en ”side-eye” likt en trotsig tonåring.

Det märks vilka av tjejerna som gett nyårslöften då både Isa och Josse börjat året med tidiga ankomster.

Matchandet har som sagt inte varit frekvent och en viss rost fanns då matchgenomgången skulle göras. Att det var ett bra motstånd på andra sidan planhalvan stod klart och vi försökte hitta små nycklar för att få igång anfallspelet. Kanske skulle den hörnvariant vi slipat på kunna bli ett vapen.

Efter ombyte, uppvärmning och numera obligatorisk line up så stod vi redo för spel. Domarduon blåste  unisont i pipan och bollen rullades igång. De första fem minuterna sattes ingen riktig prägel på matchen. Det lilla i chansväg som skapades var det vi som stod för och halvchanser för såväl Sofia K som Sofia B uppstod. När den första adrenalinkicken av att vara i matchspel igen hade lagt sig utkristalliserade det sig snabbt vad gästernas spelidé var. Med bollen på egen planhalva drog de ner sina vingar djupt och isolerade därmed sin spets, en mot en mot vår försvarare. Den långa bollen kom allt som oftast med påföljande löpningar från vingarna för att ge understöd. Våra liberos Katti och Cilla löste uppgiften med att kontrollera motståndarnas uppspel på ett bra sätt och vi såg ingen anledning att justera då våra egna vingar oftast var först på boll nummer två. Då och då sker små misstag men de riktigt heta chanserna från både bortalaget och från vår egen sida uteblev. Hörnvarianten då? Jodå, den fick vi chans att använda oss av. Resultatet blev att vi behöver öva lite mer innan den sitter till 100%.

Första halvlek var jämn, chansmässigt kanske lite fördel för oss men Bella tvingades också till ett par parader av klass för att freda vårt mål. De tjugo minuterna var till ända och matchen var mållös.

Då andra halvlek blåstes igång kan jag inte neka till att pulsen ökat. När man lär känna de här tjejerna och vet vad det betyder för dom att vinna matcher och prestera på topp så smittar det av sig och känslan att kunna vara med och bidra från bänken blir ibland överväldigande. I varenda närkamp spänner jag kroppen, vid varje skottillfälle känner jag att det rycker i högerfoten och jag är nära att fälla domaren då benet likt ett teleskop fälls ut för att peta in returen.

Det hettade även till på planen. Närkamperna blev tuffare, det var filmningar och stundtals hårda ord. Nu var det kamp om poängen. Bella tvingades tidigt till en fantomräddning då ett pass i sidled hittade en Vänersborgare till vänster i straffområdet. Bella gick ner i spagat, som jag lärt henne 😬..., och räddade med yttersidan av högerfoten. Offensivt fick vi stundtals tryck mot gästernas mål. Kjellén provade lyckan, Wilma sköt, Tiina hade läge och Isa vände och vred på försvaret. Men inget ville sig.

Intensiteten ökade alltmer och kanske var det pga detta som ett ödesdigert misstag begicks. En hemåtpass gjordes till Bella. Vår målvakt hade dock redan rört bollen en gång tidigare i speluppbyggnaden och kunde inte ta den. För att undvika att bollen skulle rulla i eget mål tvingades Bella ändå stoppa den och domarna blåste för frispark för gästerna strax utanför straffområdet. Vi hade själv haft ett par frisparkar i liknande läge tidigare i matchen utan att kunna förvalta men Vänersborg tog chansen. Ett välplacerat skott upp i höger kryss och vi befann oss i underläge. 0-1.

Vi gjorde snabbt förändringen att sätta press för att vinna boll högre upp i banan och stressa till misstag. Kvitteringen kom relativt snabbt. På en hörna av Sofia B så mötte Katti bollen. Lädret for ut med golvet och letade sig förbi försvarare och in mellan benen på burväktaren. 1-1.

Nu hade vi fått blodsmak. Den höga pressen fortsatte och vi började planera för att gå ner på personal.

Sista tre-fyra minuterna blev ett krig. Tjejerna kämpade med näbbar och klor för att få till ett vinstmål. Närmast kom kanske Katti som framspelad av Kjellén drog till med vänstern från högerläge. Skottet drog sig med lite knorr utanför en fastnaglad målvakts vänstra stolpe.

Vi fick aldrig in bolluslingen och rättsskiparna blåste för fyrtio spelade minuter.

Ett par dagar har passerat och den värsta besvikelsen har lagt sig. Det är alltid lite svårare att sätta ord på känslorna då men kanske blir det mer nyanserat. Vårt motstånd för dagen var duktiga. De kunde ha fått med sig alla tre poängen men känslan där och då var ändå att vi var det starkare laget. Kan vi bara få utdelning på alla chanser så ska vi kunna vinna matchen med ett par måls marginal.

Vi får ta nya tag mot Vedum om en vecka.

++ Katti Ölvebo

  + Bella Wannebrant

  + Wilma Falk