3 - 1

Efter en lördag med cupspel i Borgstena (ut i kvartsfinal) var det sent på söndagskvällen match i futsalens division 1.

Regntunga skyar och en första förlust i förra omgången skulle denna afton bytas ut till ljusare tongångar mot våra skarpt gulklädda opponenter från Vara.

Årets största trupp samlades för spel. 12 tjejer stor och undertecknad och Jimmy kämpade hårt för att hitta rätt med kryss och ringar på den slitna whiteboarden.

Efter att ha fått rensa hallgolvet från sarg efter föregående innebandymatch, jakt på saknade bollar och en lite förlängd uppvärming var det dags för line-up och Kases välkända röst som med lätthet dansade över laguppställningarna.

Klockan slog 20 och en gäll signal ljöd. Vara ställde ett ungdomligt lag på banan, tekniska och snabbfotade och vållade oss en del problem inledningsvis. Det tog sisådär 5 minuter innan vårt försvarsspel satte sig och vi kunde börja titta framåt i banan.

Vi varierade långa bollar upp på vår pivot med lite småfyndigt kortpassningspel och vår starka fysik gav gång på gång lägen till åtminstone halvchanser. Futsal är ett spel med många avbrott som kan få den mest dedikerade tidskontrollant att slita sitt hår.

Vid ett av de där avbrotten, nämligen en död boll över sidlinjen skulle vi få utdelning. Emma lyfte in en lång boll framför motståndarnas mål och där dök Emilia upp. Med en graciös benspark, som hade höjt ögonbrynen på Michael Flatley, satte hon foten till bollen och med en delikat liten riktningsändring

ställde hon målisen. 1-0 och ett öronbedövande vrål hördes från anhöriga på läktaren.

Nu var vi inne i en bra period och Vara som satsade på långa utkast eller uppspel på sin anfallare gick på pumpen gång på gång då Emma och Cilla agerade tryggt genom att vara före sin motståndare och kunde på så vis starta kontringar. Fram tills matchminut 15 fanns det egentligen ingenting att anmärka på.

Ingenting att trycka på i paus och inga ändringar att göra i laguppställningen. Men sista minuterna innan vilan hände något. Vi blev något passiva i presspelet och Vara tilläts hitta två-mot-en lägen där de var duktiga på att vägga sig fram mellan pivot och vinge. Ett par utmärkta lägen skapades och Cornelia fick träda in i handlingen med ett par skickliga räddningar. Till slut blev trycket för hårt och chansen för bra. En mer eller mindre frispelad Varait gjorde inget misstag och kvitteringen var ett faktum. Första halvlek slutar 1-1 och överlag gör vi en av säsongens bästa halvlekar. Även om Varas chanser är något hetare så skapar vi fler och känslan inför andra halvlek var god.

I ett svettosande omklädningsrum trängde vi oss in för en kort genomgång av pros och cons och vad som var värt att lägga extra fokus på i andra halvlek. Det rådde en uppsluppen stämning och det var ivriga ben som ville ut till andra halvlek. Taktiskt sett gjordes inga ändringar, det handlade mer om att tajta till vissa aspekter och att hålla presspelet och kommunikationen.

Andra halvan blåstes igång och med en gång sattes tonen. Varas långa bollar fortsatte med starka löpningar från deras vingar som understöd. Vi höll dem stången och skapade ett flertal bra chanser där både Isa, Dina och Marina var nära att att ge oss ledningen. Tiina slet och kämpade och gav oss frispark efter frispark och därmed trycket mot bortamålisen.

Efter 7 minuters spel bröt Cilla ett uppspel och stormade fram över mittlinjen. Varas ytterkanter hade denna gång hamnat lite för högt upp och ett numerärt överläge uppstod då en ensam gulklädd libero fick välja bollförare eller passningsalternativ. Cilla bestämde sig tidigt för att ta eget avslut. En sträckt vrist och bollen svävade en decimeter över hallgolvet, förbi den streckade niometerslinjen, förbi sexmeterslinjen och slutligen förbi målvaktens utsträckta tår och in i nätmaskorna. 2-1 och knutna nävar höjdes mot halltaket.

Nu utbröt ett ställningskrig med full fart framåt i båda riktningar. Våra vingar Klara, Isa och Marina till vänster och Linn, Madde och Hilda till höger tog ett enormt ansvar både offensivt och defensivt. Minuterna passerade långsamt och chanser utbyttes men utan utdelning. Strax efter att vi gått in matchens fjärde och slutgiltiga akt, dvs sista 10 minuterna fälldes en av våra tjejer i offensivt straffområde. Jag tror att det återigen var Tiina som ställde till oreda. Domarna pekade på straffpunkten. Dina ropades upp från bänken. Målet var klart, vår skytteligaledare skulle bomba in bolluslingen och ge oss en skön tvåmålsmarginal. För er som är lika unga som mig och har sett filmen ”Youngblood” så var det precis ett sånt ögonblick som när Rob Lowe slår den klassiska filmstraffen. Tyvärr ville ödet annorlunda. Tillslaget var bra men bollen rammade insidan av stolpen precis under där den möter ribban. En förstenad målvakt kunde pusta ut och se bollen gå ut över sidlinjen.

Nu fick vi gräva djupt för att hålla i. Spelavbrotten kom tätt och tiden kändes verkligen som den stod stilla. Det mesta av spelet var nu dock förlagt till Varas planhalva. Vid en offensiv bollvinst skulle Dina få revansch. Hon fick snabbt ordning på bollen och med lite mindre kraft men med en gnutta mer precision satte hon 3-1 lågt till höger om keepern. Nu fick vi andrum och kraften gick ur våra motståndare något. Sista minuterna blev en defilering mot ett i övrigt duktigt motstånd.

Som sammanfattning skulle jag vilja få till en ekvilibristisk ordlek och har skissat fram och tillbaka på att använda ”Vara(t)s olidliga lätthet” för att beskriva hur ett duktigt motstånd gav oss en olidligt svår match som ändå till slut kändes trygg. Men då Milan Kunderas roman nu säkert svävar ovanför mångas huvuden och då berättelsens natur inte riktigt passar i dessa kretsar så väljer jag att avstå. För att ändå sprida lite kultur kastar jag in en textrad av Beatles; ”Yesterday, all my troubles seemed so far away”.

Över 40 minuter gör vi en av säsongens bästa insatser och det trots att vi går runt på en bred trupp. Vi går från klarhet till klarhet och vill det sig så att vi tilldöms segern i efterhand mot Borås AIK U (under utredning) så är vi på riktigt med å slåss om seriesegern.

Härlig insats och ett fantastiskt gott gäng att coacha!

/Mattias Lisevall