1 - 1

Söndagen den 18:e december kl 16.30 var dagen då en av VM-historiens allra bästa finaler skulle gå av stapeln. Tråkigt nog hade FIFA inte räknat med att obesegrade SHIF futsal dam hade match samma tid i Almåshallen i Borås. 

Långt från 35 gradig värme, Qatariska miljoner, Emirer, publiktillströmning och glamour äntrade vi hallgolvet som nog sett sina glansdagar någon gång på tidigt 90-tal. De bägge domarna, dagen till ära iförda mikrofoner för bättre kommunikation, hade blivit extrainkallade då de ordinarie fått andra planer. Av kommunikationen snappade jag inte upp så mycket förutom att den bortre domaren hette Bosse och ständigt fick uppmaningen "Spring Bosse!".

Från matchen mot Alingsås hade det gjorts ett par ändringar. Linn var tillbaka från sjukdom och Ida Nyberg samt Sara Andersson gjorde säsongspremiär i truppen. Lea och Cilla hade båda lämnat återbud.

Våra motståndare ställde upp med ett ungt lag som ville rulla boll men framförallt hitta upp till sin Pivot som skulle ställas en mot en mot vår Libero. Vi "nailade" som i tidigare matcher våra defensiva uppgifter i matchinledningen och framåt ställde vi några frågor men fick inga direkta svar. Kronäng var ettriga och vår högerkant fick ta ett stort defensivt ansvar som både Madde och Tiina klarade utmärkt.

Matchen påminde en del om vår premiärmatch och det kändes som att det skulle kunna komma att bli en målsnål historia. Men så i den 11:e matchminuten bröt Kronäng dödläget. Med ett inspel från vår vänstersida letade sig bollen fram till en relativt fritt stående anfallare. Med en behärskad bredsida, från sisådär 7 meter, knorrades bollen in till höger om en skymd Cornelia. Nu var vi i underläge och det blev kanske en väckarklocka för oss. Vi kom in i en bättre period offensivt och en tidig brytning på mittplan resulterade i att Nyberg kunde servera Dina bollen. Med knappt nån ansats lossade hon stora kanonen och målisen hann inte få upp händerna innan bollen så där skönt grävde sig in i nätmaskorna. Kvitterat och den lilla ängslan jag känt av att ligga under byttes ut mot en känsla av hopp, tro och förtröstan. Resultatet stod sig halvleken ut och i paus finslipades det på presspel och djupledslöpningar. Lite som det svenska handbollslandslaget under Bengan Johanssons tid så var det tjejerna som tog kommando och vill styra spelet. Inte lika mycket snack om "gurkburk" som under Bengans era dock.

Ett taggat gäng klev ut till andra halvlek. Inte minst märktes det på att intensiteten i närkamperna ökades markant och lite sporadisk munhuggning tilltog bland hemma- och bortaspelare. Chansmässigt sett skapades det ungefär lika mycket åt bägge håll. Lägen fanns men vi var aldrig riktigt nära att få in den förlösande 2-1 bollen. Cornelia hade bestämt sig för att spika igen bakåt och såg med ett par högklassiga räddningar till att hålla tätt. Madde gjorde några fenomenala defensiva löpningar och offrar sig hänsynslöst i vårt försvarsspel. Matchen slutar 1-1 och sett över 40 minuter är det rättvist. Alla inblandade gör en bra match och vi hoppas att lite julledigt kan kurera lite ömmande fötter hos Marina, Isa och Tiina. I mellandagarna är det match igen. Välkommen då till Sporthallen i Vårgårda.

Fram tills dess önskar Södra Härene IF dam en God Jul! 😶‍🌫️

/Mattias Lisevall