1 - 1

Otaliga är de drabbningar mellan Södra Härene IF och Larvs FK som idag omgärdas av ett närmast mytiskt skimmer. Vem minns inte då en buss full av AIK-supportrar på väg till Göteborg stannade till på rastplatsen ovanför Granhagen och oavbrutet skanderade "Hata blåvitt!" under en högdramatisk andra halvlek? Eller den avgörande matchen i seriens näst sista omgång - också den på Hagen - då det skulle avgöras vilket av lagen som skulle knipa direktplatsen till division fem säsongen 1998?

Att kvällens match på ett vårknoppande Hedensborg kommer att sorteras in under mytomspunna matcher lagen emellan, vore närmast att betrakta som hädiskt av flera skäl. Dels har Larvs FK övergått i den räliga (så här långt in i referatet bör det tilläggas att detta författas av en person som fortfarande blöt av livmodersvatten placerades på de väl insuttna träplankor som utgjorde inredning i hemmalagets omklädningrum på ovan nämnda idrottsplats och sedan stannade där i 26 år) sammanslagningen Tråvad/Larv, dels var kvällens match under en överväldigande majoritet av de dryga 90 minuterna närmast att betrakta som tidsspillan.

Nåväl, hemmalaget kom till spel med ett mycket gott självförtroende efter nio poäng på tre matcher. Gästerna gjorde det inte. Två spelade matcher, en inställd dito, noll poäng och nio insläppta mål tenderar att ha den effekten. Av denna maktbalans syntes dock intet i matchinledningen. Hemmalaget agerade närmast paralyserat medan de gröna försökte rulla sig framåt i banan. Dessa intentioner resulterade inte i några jättelägen, men ett antal avslut kunde bockas av i statistiken.

Mest minnesvärt i den första halvleken var annars en situation i SHIF:s straffområde där Mahmoud och en motståndare drabbade samman. Den blåklädde föll, domaren blåste och hemmapubliken jublade. Vad som antogs vara en straff blev istället till en frispark för Hära. Snopet för de blå.

Nämnas bör också att Rasmus i de grönas mål mycket fint avvärjde ett friläge strax före halvtidsvilan. Mållöst i paus, således.

I den andra halvleken försökte Tråvad/Larv skruva upp tempot och hitta in med längre bollar bakom Häras backlinje. Allt som oftast var Mattis och Pettson vaksamma och tog tillräckligt med djup för att förhindra farligheter. Vid ett par tillfällen lyckades dock försöken och hemmalaget var nära nätrassel.

På mittfältet krigade David och Mahmoud förtjänstfullt och störde hemmalagets anfallsuppbyggnad. De gröna skapade farligheter då Dalas känsliga uppspelsfot nådde fram till Joel där framme och underligt nog dröjde det innan Tråvad/Larv försökte stänga Häras vänstra korridor.

Frustrationen hos de blåklädda började lysa igenom och än värre blev det då Johan hystade iväg ett av de längsta inkast som skådats på heden. Joel högg som en kobra då bollen föll ner framför honom och han vristsköt in 1-0 till SHIF.

De gröna drog nu ner på tempot rejält, vilket irriterade hemmalagets spelare och bänk. Önskemål om eventuell Fergie-time ansatte rättsskiparen.

Då klockan tickat förbi 90 minuter och väl det, fick Tråvad/Larv en hörna. Den blev farlig och i sin iver att freda målet stötte Filmon till bollen med handen. Rött kort för den gröne och straff för hemmalaget blev påföljden. I matchens sista skälvande sekunder kvitterades de grönas ledning och tre förlösande pinnar blev till en bitter.

Sammanfattningsvis blev kvällens match ett fall framåt. Spelarna i SHIF bevisade att de kan störa vilket lag som helst i den här serien. De senaste dagarnas värme har påskyndat naturens pånyttfödelse. Dess färg är grön, liksom vårt lag. Framåt Södra!