1 - 0

Sista referatet... Önskar jag kunde få skräda orden med superlativ beskrivandes vackra Härastrutar. Porträttera hur Eje och Magnusson i en omfamning gratulerar varandra till serieseger. Målande beskriva hur Härasupportrarna stormade planen när slutsignalen ljöd. 

Istället känns det nattsvart. I matchens första kvart kunde vi dödat matchen. Chans efter chans dök upp och ett mål hade gjort Arentorp/Helås mindre benägna att ta de uppoffrande löpningarna. Ett andra mål och segern hade mer eller mindre varit klar. Målet kom inte och hemmalaget tog sig så sakteliga in i matchen.

Trots att våra kombatanter fick mer innehav kändes det ändå som vi hade kontrollen. Vi fortsatte skapa chanser men utrymmet som Joel och Alex haft på sina kanter utnyttjades inte längre. Spelet blev centrerat och där var det stängt. Långa bollar lyftes in mot hemmalagets mål men en ostörd målis gavs hela tiden utrymme att plocka ner lädret.

Halvtidsvilan satte abrupt stopp för vår jakt att få in det åtråvärda målet.

Det var märkbart nervöst i Häralägret vid sidan om långlinjen. Försöken att påverka domaren, peppa lagkamrater och analysera hur vi kunde bryta dödläget eskalerade. Likt Baltazar, för er som kommer ihåg den tecknade figuren, spankulerade nerviga supportrar av och an.

Kedumsvallen blev en gryta av all världens ångestuttryck. Missade chanser löste av varandra tätt följda av besvikna avgrundsvrål. 

Med ca 10 minuter kvar att spela kom kallduschen. Frispelad å allena med Johan placerade  A/H- anfallaren in 1-0 och den tillresta Ardalaklacken vädrade morgonluft. Uppförsbacken var total, som att försöka bestiga Kesbergsbacken på styltor, iförd Foppatofflor.

Ett försök gjordes att gå ner på trebackslinje men det kändes som att orken både i kropp och hjärna hade sinat. Försöken blev fruktlösa och när domaren blåste av matchen var vi i dubbel bemärkelse besegrade.

En lång säsong är till ända och den slutar i moll. Som Björn Skifs en gång sjöng, "Det blir alltid värre framåt natten". Men med kanske en eller par nätters dålig sömn och en utvärdering av säsongen kommer vi att se att helheten har varit positiv och får vi behålla större delen av truppen så är vi med och kämpar i toppen även nästa säsong.

Tiden läker alla sår och snart är det ända vi minns, eller blir ständigt påminda om , Martins fem mål i matchen mot Emtunga.

/Mattis