9 - 1

Kanske var det Lars "Laban" Arnesson som myntade det klassiska uttrycket? Just idag kunde den som vill se mål få sitt lystmäte då Emtunga gästade Granhagen.

Efter två raka förluster kändes det skönt att få avsluta våren mot jumbon Emtunga. Inga matcher är vunna på förhand men ett revanschsuget Hära tycktes på förhand vara klassen bättre än gästerna från Mossbrott.

I vetskapen om att detta är sista gången på åtminstone någon månad som jag får plita ner mina innersta tankar i ett referat så växer ett sug om att få linda in matchhändelserna i mystik, intriger och spänning. Men med total avsaknad av dessa komponenter får det bli rakt och utan krusiduller.

Vårt gröna lag visade med eftertryck, redan från första minut, att de egentligen bara var ett lag på banan. Visst hade bortalaget två anfallare som furiöst jagade på varje lös boll men utan att egentligen få ut någonting. Redan i den 4:e minuten skickade Foffe en boll i djupled. Fazel hade löpt sig fri och med målvakten på mellanhand rundade Fazze densamme och rullade in 1-0.

I den 11:e minuten efter hårt tryck mot Emtunga målet måttade Alex ett inlägg. Martin mötte elegant med pannan och skarvade in 2-0 i den bortre burgaveln. Det hårda trycket mot gästerna fortsatte och kunde resulterat i ett tredje mål i den 13:e då Fazel rammade undersidan av ribban. Målet skulle komma något senare. På en frispark 30 meter från mål svepte Martin in bollen. Ingen häraspelare eller försvarare rörde lyran som letade sig in vid målvaktens högra stolpe. 3-0 och Martin firade sitt andra för dagen.

I medgång är det kul att spela boll och alla häraiter ville vara delaktiga. På en tilltrasslad situation lyckades bortalagets målis boxa bollen i en hög lyra. David mötte det fallande klotet med en perfekt vänster volley och smaskade in bollen till 4-0 i 24:e.

Under en kort period tilläts nu Emtunga något mer utrymme och frukten av detta blev ett tröstmål strax innan halvtimman var spelad. 4-1.

Målfabrikationen var inte slut och med 2 minuter kvar till vila lyfte Martin en hörna mot den första stolpen. Gurra fick precis tillräckligt med kalufs på bollen och nickade in 5-1.

Det var ett avslappnat gäng som vandrade av planen för paus. Segern var bärgad och det var mer en fråga om hur stora siffrorna skulle bli.

Då de bägge elvorna ställde upp för andra halvlek hade Albin som vikarierat som mittback i Jontes frånfälle nu lyfts ut i en offensivare roll på högerkanten.

Då knappt 3 minuter spelats av rond 2 fick Abbe bollen och tryckte iväg ett inlägg. Fazel var högst på bollen och med en ny vacker nick utökades ledningen till 6-1. 

I 55:e minuten hade Viktor smugit upp i vänsterposition och fick bollen levererad till sig i luften. Med en vacker Shaqiri-imitation fick han bra träff men det som kunde blivit matchens mål stoppades av keepern.

Nu var det dags för Dala att ta över showen totalt. Ni som likt mig följer NHL hockeyn med stort intresse har nog hört begreppet "Gordie Howe hattrick", vilket innebär ett mål, en assist och ett slagsmål under en och samma match. Martin skapade under kvällen ett eget sådant begrepp. I 69:e, klassisk Blondie-tid, bjöd Kungen på en tvåfotare följd av en behärskad avslutning till ledning 7-1 och ett fullbordat hattrick. Målet följdes av ett konstaterande "Såja". Strax därefter kom kvällens första filmning, eller rättare sagt förstärkning av situationen. I 74:e med bollen strax utanför straffområdet smektes kulan in i målisens högra kryss. Följt av ännu ett "såja". En solklar hands med gult kort som följd smög sig in i Kungens repertoar innan målföreställningen fullbordades i 88:e med ytterligare en boll, efter målvaktstouch, som sökte sig upp mot området där ribba möter stolpe. Såja....och 9-1. Knappt minuten senare låg Dala igen och bytte ut sig själv, kanske för att njuta av folkets jubel och avrundade därmed en snart klassisk "Martin Dahlberg trippel". 

Domarens pipa ljöd och vi kan nu gå till vila i vetskapen om att hösten kommer bli högintressant. Nu får vi läka alla skavanker och komma tillbaka ännu starkare efter sommaruppehållet. Detta lovar gott.

Jag höll på att glömma. Två far/son kombos var idag på plan samtidigt. Förutom Jimmy och Albin har nu Asim fått sällskap av sin 14-årige son Albin. Starkt spel i b-laget av Albin Gashi och han visar att den framtiden ser oerhört ljus ut.

Slutligen. Ett stort tack till Tony som lyckats bota Martins ryggskott. Eller var det liggsår?

/Mattias