2 - 3

Uppladdningen inför kvällens drabbning med Arentorp/Helås blev lite annorlunda. 90 minuter i tv-soffan och max en näve chips. Frustrationen fradgade från mungipan som från en rabiessmittad hund i vetskapen om att Sverige åkt på däng och det (favorit i repris) konundrum att Seb Larsson fått spela 90 minuter.

Hastigt hasplades trunken ihop och kosan styrdes mot Hagen. I brist på ett klassiskt E-type medley fick en uppoppad version av "Uti vår hage" agera färdmusik.

På plats på arenan(?) startades en intensiv uppvärmning och mannarna gick i trans inför den stundande uppgiften.

Då vår ciceron, den ensamme mannen med den otacksamma uppgiften, blåste till spel togs de första travande stegen mot världsherravälde... Nåja, åtminstone den lilla världen innanför de krokigt dragna vita linjerna.

Bortalaget föll tidigt in i det spel som Hära har tagit patent på. Å känslan var att gästerna föll pladask i långbollsträsket.

Det var en relativt chansfattig första kvart där några långa pastejer var nära att hota men 0-0 läget stod sig.

Hotet blev mer påtagligt i 20:e matchminuten då en halvlång macka skulle tas undan av Häraförsvaret. En liten miss satte bortalagets ålderstigne anfallare i läge. Ett inspel skar genom boxen och vid den bortre stolpen möttes bollen av ett vältajmat ben. Från två meter gjordes inget misstag och gästerna noterades först i målprotokollet. 0-1.

Hära hängde dock inte läpp. Ett något fyndigare anfallspel hittades och pressen mot A/H:s backlinje intensifierades. I minut 25 ledde detta fram till en hörna. Hörna från höger och Martin stod för leveransen. Det var ett hårt och flackt paket som levererades. Jonte dök upp i boxen på nåt så sällsynt som ett "stulet lajbeläge" och tryckte lädret med pannan över mållinjen. 1-1.

Det närmsta 10 minuterna skakade vi fram ytterligare ett par halvchanser men hade svårt att få till det på sista tredjedelen. Våra motståndare låg likt gammelgäddan i vassen och väntade på att vi skulle doppa tårna i det iskalla vattnet. I 35:e var strumporna av. På ett bakåtpass till Henke stressades vår målman av en annalkande anfallare. Anfallaren fick en lång tå på Henkes passning och kunde i dålig balans rulla bollen i det övergivna målet. 1-2.

Moralen var fortsatt hög trots ännu en kalldusch. Gästande A/H ska ha cred för sin inställning och det spel man visar upp men känslan var ändå att vi var det starkare laget.

Underläget stod sig till paus. Likt gamle Liverpool hjälten John Barnes hade jag behövt sjunka ner i en jacuzzi under den korta vilan för att kurera den ömmande kroppen. Denna har Jimmy ännu inte installerat så 5 minuter i stående position fick räcka för att undkomma den värsta stelheten.

Upptakten av andra blev lik den första. Långa bollar prövade de bägge defensiva linjerna utan att mynna ut i något utav värde. Sakta växte vårt bollinnehav till något i stil med 63-37%. Vi kom längre upp i banan och kantspelet, fan nu kom jag att tänka på Seb Larsson igen. Ställer mig upp och efterapar något som i frugans yogavideo kallas solhälsning. Så, nu är huvudet rensat på tankar på Sveriges ytter.

Jo, kantspelet blev mycket bättre. Foffe i sin, vad Magnusson kallar Jonny Ekström-stil ångade fram på högerkanten med både inlägg och finurligt spel in i boxen som följd. På en kort frispark i den 69:e hamnade bollen åter framför Foffes fötter. I steget hystade han i väg ett inlägg som var så högt att det för ett ögonblick försvann ur allas utom de mest skarpögdas åsyn. Glenn verkar inte ha klippkort hos optikern utan följde bollbanan hela vägen mot den bortre stolpen. Med vad som bör beskrivas som en bedrift ur den högra skolan hade Kupan både kunnandet och sinnesnärvaron att dämpa ner bollen till Alex i bra läge. En mix av bredsida och vrist förpassade bollen i mål till 2-2.

Nu kändes vi starka och trodde nog lite till mans att 1 poäng var i hamn och att vi kunde gå för tre. Visst hade vi ett fåtal chanser där Martins frispark, hans bästa i år, har etsat sig fast på näthinnan.

Då i 79:e, skulle vår världsbild förändras, om ändå domslut hade varit demokratiska beslut och inte resultatet av krampaktig diktatur. På en boll över vår backlinje friställdes en bortaspelare. Säker på offside stannade både backlinje och anfallare upp. Men då signalen inte kom sattes gasen i botten och A/H kunde i fritt läge placera in 2-3. Röster höjdes för att störta tyranneriet men som alltid var detta lönlöst.

Sista 10 minuterna blev fruktlösa trots otaliga bollar in i bortalagets box och matchen slutade precis som mot Ardala med en 3-2 förlust.

Nu får vi slicka såren inför våravslutningen och se till att plocka viktiga poäng mot jumbon Emtunga när de besöker oss på Hagen. Vi gör, trots 90 minuter kvar i benen sen i onsdags en bra insats. Vi startar ett nytt segertåg och när det är dags för Ardala och Arentorp/Helås till hösten ska vi göra det med seriesegern i sikte.

Tack och Gonatt,

/Mattias L