7 - 1

En dag då vädrets makter gett oss ömsom vin ömsom vatten. 20 minuter kvar till matchstart å jag satt i bilen på väg ut till Granhagen. Regnet strilade ner över motorhuven och solen verkade ha kapitulerat för dagen. Ny match i Varasexan och de tidigare säsongernas slagpåse Frisco stod för motståndet. Men våra motståndare från Tarsled har höjt sig i år. Ett par segrar och tuppkammen verkar ha rest sig.

En GRÅdassig himmel hängde över oss när sjusnåret nalkades men strilandet hade övergått till någon enstaka droppe som likt kinesisk tortyr stötte mot hjässan vid väl valda tillfällen. Vad skulle vi förvänta oss av matchinledningen? Någon sorts reaktion efter onsdagens fina insats måste det väl bli? Redan från första minuten tyckte jag mig kunna se något nytt i Friscos spel. De hade blivit starkare i centrallinjen, försökte spela boll och det  ibland lite smånätt. Dessutom med en tro på de dom gjorde. Vi kunde ha åkt på en riktig kalldusch redan i den 4:e minuten. En fin upprullning och en Friscoit fann sig ren framför vårt mål. Lite för mycket fotknöl och för lite bredsida och bollen slank utanför årsdebuterande Henkes högra stolpe.

Knappt hade den för väderleken månghövdade publiken hunnit diskutera färdigt om chansen innan nästa läge dök upp. Albin plockade ner lädret fint på bröstet och satte Gurra i läge. Friscos målis avvärjde med en kvick benparad. 

Hemma i tv-soffan har jag under flera år varit utsatt för någon typ av förbannelse. Nämligen den att oerhört otajmat byta kanal, gå på toa eller hämta nåt i köket, alltid med resultatet att jag missar målen i matchen jag suttit som klistrad framför. Idag hände det på Granhagen. Jag tror jag lyckades se 1 av Häras 7 mål och har därför svårt att göra dem rättvisa.

Vid 1-0 i den 13:e minuten stod jag med ryggen mot planen. Alex hängde dit den igen, sitt tredje för säsongen. Jag gissar att han gick inåt i banan från sin vänsterposition och tryckte in den i bortre. Tre minuter senare fick vi hörna. Jag stod och handlade hallonsoda, godisnappar och hallonstänger i kiosken.

Martins låga hörna gick till David som behärskat placerade in 2-0, sägs det.

Cirka 16 minuter var spelade och det var här vi tappade geisten. Frisco tog över. Fortsatte att spela fotboll medans vi hamnade på hälarna och lät frustrationen ta överhand. Den närmsta kvarten blev GRÅ och rent av tråkig. Hade det gjorts en film av denna period hade "Gloomy sunday", historiens dystraste melodi, varit ledmotiv. Frisco ville men kunde inte och upprymd av den fina baljan mot Vedum blottade då Tompa Superman-bröstet, utmanade sin ytterback och serverade ett sagolikt inlägg till Albin som skolboksmässigt nickade bollen ner i det blöta gräset och förbi keepern. 3-0 och pekandes i uppmuntran sprang de två poängmakarna för att gratulera varandra.

Glädjen avtog drastiskt fem minuter senare, i 36:e, då Frisco fick frispark till höger om Henke. En väl omhändertagen sådan parerades av vår målman men hamnade åter hos en helblå. Ett på tok för enkelt inspel nådde rätt och ett bortaben styrde bollen i nät. 3-1.

De sista 9 minuterna blev en pina att se. Frisco gavs allt mer tid och ytor att ta sig fram på. Vår passningspel var undermåligt och ytterligare en reducering hängde i luften.

Denna kom inte och med hjärtat i halsgropen kunde vi ta oss in i omklädningsrummet med en tvåmålsledning.

Väl ute på plan igen för nästa 45 minuter kändes det tryggare. En välbehövd pausvila och ett bra snack borde väl ha gjort intryck. Å genom intryck ger man uttryck. Tyvärr blev uttrycket svårtolkat. Frisco hade nog mattats något men vi  hade fortsatt svårt att komma rätt i offensiven. Friscokillern, tillika Kupan, Glenn hade varit på plan ett tag och ännu inte fått den riktigt heta chansen.

I 59:e var det dags, jag körde barnvagn och hade hamnat i passningsskugga. Inspelet kom från vår vänsterkant, tror det var Albin, och tydligen var Glenn först till bollen. 4-1.

Nu gick luften ur gästerna. Det blev fortsatt kamp men vi var allt oftare först på bollarna och Henke kunde stå sysslolös under långa stunder. I en av dessa kampsituationer trampade Linus olyckligt och blev liggandes med smärtor. Efter ett par minuter och en hårt lindad fotled leddes han av planen av två matchvärdar. Vad som då tycktes nattsvart för Linus övergick kanske mer i mörkGRÅTT då någon i supporterskaran utbrast: - Den e ju i alla fall inte bruten!.

Vi snabbspolar fram till minut 80 då 2000-talisterna tagit planen i full besittning. Med inte mindre än fyra stycken från ungdomslaget i elvan skulle det bli nätrassel igen. Fazel som ännu inte kommit med i protokollet serverade Alex bollen. Fri med målisen gjorde han processen kort och satte dit sitt andra för dagen. 5-1.

Det fanns ju också två 60-talister med de GRÅ tinningarnas charm. I 85:e fick Glenn vittring igen. Nu sittandes i bilen med barn som längtade hem beskrevs det för mig att David slog inlägget och Glenn använde som så många gånger förr knoppen och satte dit sexan. 6-1.

Med bara minuten kvar tryckte jag på gaspedalen och tog mig sakta fram på grusvägen upp mot E20. Med huvudet hängandes ut genom rutan tror jag att jag såg Wille slå ett inlägg som någon nickskarvade in till 7-1. Martin stod i centrum för gratulationerna och kan mycket väl ha tagit en 60-meters löpning från sin vänsterback. 

Det blev till slut en enkel, odiskutabel seger mot ett tröttkört uppgivet motstånd. Vi tuffar på i tabelltoppen och vår offensiv skördar stora triumfer.

Allt det grå byttes till slut ut mot en färgsprakande avslutning. 

/Mattias L