5 - 2

Fredagskväll och match mot Järpås IS. Rapporterna om kvällens motståndare var få och infon om vad vi kunde förvänta oss var knapphändig.

Men vi var äntligen tillbaka på Granhagen...

Jag kan minnas känslan och atmosfären då jag vid 11 års ålder första gången smakade min första kebabtallrik. Jag förnimmer ibland känslan av de 10-öres små runda salmiakkaramellerna jag i samma ålder köpte ett hundratal av på Smått & Gott. Jag kan fortfarande känna smaken av då Coca-colan gick att köpa i halvliters aluminiumburkar. Den var lite godare och satt fint i handen.

Dessa känslor av "Hagen" finns inte. Det måste upplevas på plats. Smaken av dricksvattnet, lukterna från åkerbruket, ljudet från de sprakande högtalarna, känslan av de strilande vattnet från duschen och synen av alla de välkända ansiktena. Lägg därtill hunger, balans och perception och åtminstone åtta av våra sinnen har fått sitt.

En alltmer ovanlig syn, en domare klädd i svart, tog planen i besittning och blåste till spel. De första fem minuterna visade tydligt att de tidiga vårplanerna är svårbemästrade. Ideliga felpassningar och tidsbrist pga dålig bollkontroll gav sin ton till matchen. Kanske var det anspänningen och frustrationen men det kändes som att gästerna hotade mest dessa första 5-10 minuter. 

I den 11:e, i vår första anfallsvåg, belönades vi med en hörna. Martins leverans dök ner vid den första stolpen. Det kändes som att bollen blev liggandes där 1,5 meter från stolpen i en evighet. Både målvakt och försvarare tvekade och Viktor var först till lädret. Med en inte alltför distinkt högerdoja placerades bollen i nät och vi gick till 1-0 ledning.

Den svåra blåsten och det ojämna underlaget fortsatte att spela de 22 kortbyxklädda spratt. Vi jämnade ut (hrmm) "spelet" men det som såg ut att vara slarv och taskig tajming hängde fortfarande över matchbilden.

De chanser bortalaget skapade var lätträknade och vållade inte Johan i målet någon skrämselhicka. Halvlekens bästa målchans landade i 37:e minuten framför Gurras fötter. Gurra som mot Emtunga redan är kandidat till årets mål anmälde sig nu till kategorin årets miss. Inspelet från höger skulle väl bara rakas in i öppen målbur men det var som att någon slängt ett lasso runt anklarna. Kanske var det avsaknaden av ovan nämnda balanssinne som gäckade honom. 

Första halvleken var slut. Magnusson gick med bestämda steg, trots B-lagsskadan, mot omklädningsrummet. Nu skulle årets första Ferguson-avhyvling komma. Huruvida den berömda hårtorken plockades fram blev jag aldrig varse. Som en av fyra bänknötare var jag med och bjöd publiken på pausunderhållning. Det kändes som blåsten tilltog. Vissa tyckte det var svinkallt. Hade någon vägpirat med överprissatta plädar varit i närheten kunde denne nog gjort "Big business". Med min nyvunna positiva, livsbejakande inställning vill jag påstå att det var syrerikt.

Då sömmarna kontrollerats på matchbollen sparkades andra halvlek igång. Spelet var sig likt. Fazel försökte, Gurra försökte och Albin försökte med en "Dala". Men utan utdelning. Då sa Eje de bevingade orden: -Får vi inte in tvåan så får dom snart in en boll. Å precis så blev det. På en frispark någon meter in på vår planhalva lyftes bollen i en hög lyra in i vårt straffområde. I den enorma P8-klunga som uppstod i höjd med 11-meterspunkten nådde en Järpåsspelare högst. Klotet gick i en båge över Johan och damp ner i nätmaskorna. 1-1 i 62:a. 

Responsen från de gröna blev dock rapp och skoningslös. Bara minuterna senare vände Albin bort sin motståndare i utkanten av straffområdet. Den vilsne backen hakade upp Abbe och domaren pekade med utsträckt arm mot punkten. Albin la själv upp bollen. Med tanke på Albins bollträff vid ett par lägen i första halvlek och det faktum att den som fälls inte bör ta efterföljande straffspark kändes det riskabelt. Men utan pardon och med ackuratess skickade han in 2-1 i målvaktens vänstra hörn. 

Ett ställningskrig tog vid. Bollen for över huvudena på Gustaf och David från backlinje till backlinje utan att just några klara linjer syntes. I den 72:a fick JIS en ny frispark strax ovanför mittlinjen. Det var nästintill en karbonkopia på det tidigare läget. Och så blev också resultatet. Ett lite för pimpinett försvarspel , som Viasats Niklas Holmgren hade uttryckt det, och 2-2 nickades in. 

I all vånda visade nu Magnusson sin briljans. Ett par taktiska byten förbereddes och först in på plan var Alex. På en kort slagen hörna bara ett par minuter senare lyfte Albin in en fin macka framför mål. Där stod vår unge ersättare och med en behärskad bredsidevolley prickade han in 3-2.

Den vind vi lidit av var nu med full kraft i våra segel. På en lång utspark från Johan sprang sig Fazel loss. Ett kyligt avslut över den strandade målvakten och 4-2 i 80:e kändes som spiken i Järpås kista. 

Produktionen var inte klar. I en snabb kontring släppte Fazel bollen i djupled till David. Målvakten var långt från sin mållinje och David måttade från 35 meter med vänsterfoten. Kanske var det inte tänkt som ett avslut mot mål, men tills motsatsen bevisats var det ett utsökt avslut som seglade över den uppgivna keepern. 5-2.

Matchen var över och 3 nya streck kan dras i P-kolumnen. Vi vinner även om det inte är så snyggt. Låter vi Jimmy jobba nån vecka till med mattan kommer vi att trilla boll framöver. 

Tills dess,

/Mattias Lisevall