2 - 4

Då vi slog upp ögonen för att möta Långfredagen möttes vi av en grådassig himmel med emellanåt ett lätt strilande regn. Dagen skulle bli lika kall och ruggig som utlovat. Gubben Fitzroy som anses vara meteorologins fader hade nog gnuggat händerna över dagens pricksäkra analys. 

Utan att raljera allt för mycket över Fitzroy så bör det väl ändå nämnas i denna kristna högtidshelg att mannen hade två teorier. Dels förmågan att tyda väder som han blev hånad för så länge han levde. Han hävdade dessutom att dinosaurierna dog ut då de ej fick plats på Noaks ark. Denna teori togs å andra sidan väl emot.

Raskt tillbaka till vad referatet var tänkt att handla om. Dagens tilltänkta startelva var som en fint lagrad Edamer. Stora hål syntes då sjukdomar, skador och resor hindrade Fazel, Wille, Martin, Jonte och Jimmy från att medverka. Lägg till det att både Viktor, David och Donka hade känningar så är bilden ganska klar. 

Strax innan rättsskiparen blåste till spel tilltog regnet och de 15-tal supportrar som sökt sig till Björkvallen kröp ihop under det lilla tak som kiosken erbjöd.

Matchens inledning var jämn. Möjligtvis hade gästerna ett lite större bollinnehav men chanserna som skapades var få och kampen överglänste skönspelet med råge. Vid de tillfällen vi hotade var det genom långa passningar från våra ytterbackar. Glenn hade efter ca en kvart ett fint inlägg som sveptes genom straffområdet till Tompa som med ett pressat skott, i dålig vinkel, yrde granulat men passerade på behörigt avstånd om keeperns högra stolpe. Gästerna försökte i möjligaste mån spela efter marken men i 22:a minuten testades en lång boll i djupled. Hemmaförsvaret var först på bollen men lyckades inte rensa undan och de Sävenklädda bortalaget fick chansen. Ett inspel i boxen nådde en utsträckt tå som förpassade bollen i nät. 

Det låsta spelet fortsatte efter gästernas ledningsmål. David och Gurra fick slita hårt för att vinna boll och Alex och Albin försökte likt den nötsamlande ekorren i Ice age få tag på bollen i anfallsposition. I 33:e minuten hamnade bollen återigen framför Glenns nykalibrerade fötter. Med ett suveränt inspel hittade han Alex. Med en snärtig nick tryckte vår nye striker in kvitteringen till 1-1.

Resultatet stod sig halvleken ut och sett till spelbilden kändes detta rättvist.

Starten av andra gick däremot till de vitblå motståndarna. Sinande krafter hos de gröna spelade säkert in då bortalaget kom i våg efter våg mot Häras backlinje. Tidiga bolltapp i vår egen speluppbyggnad hjälpte också till att skjuta oss i sank. Min egen bild av exakt hur gästerna skulle komma att gå upp i en 4-1 ledning är suddig. Kanske är det utmattningen efter 90 minuter av djupledslöpningar och blodsmak som grumlar sinnet.

Johan blev i alla fall tvungen att vittja nätet vid tre tillfällen. Och rätta mig gärna men det måste varit en otacksam uppgift som sista utpost då jag tror att Säven/Hol var i stort sett hundraprocentiga då deras avslut träffade mål.

Till saken hör också att vi lyckades skapa ett antal högkaratiga chanser utan att få dit bolluslingen. Bästa läget tillföll nog Gurra på Albins magiska framspelning. Men krutet var inte torrt.

I 78:e minuten grävde vi fram en hörna. Då bollen var i luften hördes domarens gälla vissla. Med utsträckt hand mot straffpunkten, eller åtminstone i närområdet av där det normalt sett finns en punkt, signalerade han för en elvametare. Någon typ av kroppslig handpåläggning var orsaken och protesterna var milda. David tog rollen som exekutor. Sparken placerades i semaforhöjd till höger om målisen. Då denne slängde sig åt vänster fick flera nätklängande regndroppar åter bli luftburna då maskorna formade en liten strut som sträckte sig mot beachvolleybanan. 2-4.

Ytterligare någon halvchans plockade vi fram i matchens slutskede men slutresultatet var spikat och kalla, trötta  och något nedlåtna traskade vi av banan. Nu väntar påskfirande och ett dignande påskbord. Hoppas påskharen kommer.

Fan, nu blir det så där långt igen. Bäst att runda av. Förlåt Jimmy.

Nästa vecka väntar Elmer/Fåglum som nu leds av härabekantingen Eivaz Varghaei. Välkommen åter då.

/Mattias Lisevall