2 - 2

Att någon hysteri runt årets sista kvalmatch infunnit sig är väl att ta i men förutsättningarna lovade väldigt gott. Vi bjöds på en välskött grön matta, en leende Glenn i kiosken och t.o.m mullvadarna hade denna dag dragit sitt strå till stacken och grävt sina högar strax utanför sidlinjen. Matematiker och diverse andra lärda hade kalkylerat med just hur många mål vi behövde vinna med. Inte för få men inte heller för många. Då en storseger krävdes och både Algebäck och Henke gjort sitt för säsongen var Magnussons taktik glasklar. 

"- Vi spelar 4-3-3 och Bågen står."

Till straffläggningen innan match vädrades nya skyttar. Mattis, Joel, Peno, Bågen och Jonte visade alla hur enkelt det är att slå straffar och då Bågen dessutom i Gordon Banks manér räddade en av Högvads tog vi en betydelselös seger i elvametersbataljen.

Nu till matchen. Motståndarnas burväktare var så lång att stod han på mållinjen fick han ducka för ribban. Så lång att vi som frekvent läser barnböcker spejade runt i publiken i ett försök att hitta Lilla Anna. Uppmaningen innan domarens första signal blev därför att skjuta lågt då han hade väldigt långt ner till marken.

Knappt hade tre minuter spelats innan Martin hittat sin forwardskollega Peno ett par meter utanför straffområdet. Ett lågt pressat skott såg harmlöst ut men precis som förutspått var detta målisens akilleshäl. Bollen slank mellan både fötter och händer och rullade sakta över mållinjen. 1-0 och precis den start vi behövde. Vi fortsatte spela bra i vårt nykomponerade spelsystem och första 20-25 minuterna höll vi trycket uppe mot gästerna som i sina anfallsförsök effektivt stoppades. Antingen redan av våra tre centrala mittfältare eller av vår väl fungerande backlinje. Men någonstans halvvägs in i första 45:an hade matchbilden svängt. Gästerna visade en tydlig spelidé och tog sakta kommandot i matchen. Bågen visade gång på annan att han är ett bra alternativ mellan stolparna och vi lyckades hålla 1-0 ledningen till halvtidsvilan.

I paus gjordes ändringen att gå över till vårt vanliga 4-4-2 och en småsjuk Fazel som kommit in på plan tog plats i anfallet.

Ett mål framåt räckte inte och planer smiddes att sent i matchen flytta upp ytterligare för att ge oss själva en chans.

Högvad som måste vara ett av de bättre lagen vi mött i år och enligt mina gelikar klassen bättre än Kinne-Vedum hade dock bestämt sig för att likt en ilsk grävling inte släppa greppet om matchen. Efter 20 minuter hård kamp där gästerna hade ett litet övertag skulle kvitteringen komma. På en fast situation på vår högerkant nickades bollen in centralt där en anstormande Högvadspelare satte bredsidan till och satte dit 1-1.

Nu var goda råd dyra. Vår replik lät dock inte vänta på sig. Bara någon eller några minuter senare drog Jonte iväg en rensning(?) från eget straffområde.

Bollen slog ner ett par meter in på Högvads planhalva där Fazel fått vittring.

Med två försvarare mot sig tråcklade han sig förbi och skapade ett friläge. Avslutet touchade målisen och letade sig vidare in i mål. 2-1.

Nu levde hoppet igen och kort efter ledningsmålet kom beslutet om att gå ner på trebackslinje och satsa framåt. 2-1 vinst hade ju som sagt inte hjälpt oss.

I detta fall mötte vi tyvärr ett lag som var lika ambitiösa att satsa framåt för att få till en kvittering. Och den var inte långt borta. Med ett bolltapp halvvägs in på motståndarnas planhalva var vi känsliga för en omställning. Högvad utnyttjade detta effektivt. De rullade sig fram på vår vänsterkant och med ett fint inspel sattes en forward i läge. Ett distinkt tillslag och Bågen var chanslös. 2-2.

Vi fortsätter kriga matchen ut men kommer inte till de riktigt heta lägena och årets sista match slutar oavgjort. 

Med facit i hand har grabbarna ändå gjort en mycket bra säsong och visst hade avancemang till femman varit grädden på moset. 

Nu börjar förberedelserna för säsongen 2016. Då tar vi förhoppningsvis klivet.

Tack för mig!

/Mattis