5 - 1

Härlig höstdag på Granhagen....

Lördag, klockan har precis slagit 15. Numera en nästan helig tid på den ö dit våra fornfäder styrde sin färd i de fruktade drakbåtarna. En svag bris rullade över Södra Härenes frodiga åkermarker. En vacker dag förvisso men höstens kyliga famntag står vid dörren och mörkrets makter gör sitt bästa för att sprida vemod över de västgötska bygderna. 

Snart är det dags för sporterna såsom innebandy, handboll och ishockey att helt ta över rampljuset. Flickorna och pojkarna som hellre springer med fotriktiga skor på linoleummattor och med matchställ som aldrig varit nära att glidtackla genom en höstig pöl av lera och med knotten svärmande runt anletet ska få sin mediala uppmärksamhet.

Tid då att glänsa en sista gång innan vi också tvingas in i idrottshallarna för att otacksamt få en träningstid mellan 21.30 och 23.00.

Västkurd fanns på plats och likaså nerverna må jag tro. 

Då dagens representant för VFF:s rättsväsende lät lagen sätta bollen i rullning ville SHIF snabbt visa att nu skulle processen göras kort med gästerna från Falköping.

Först ut att få sin namnteckning inpräntad i protokollet blev den blonde yngling som under hösten gått från klarhet till klarhet. Killen som i utvecklingslaget får den ständiga uppmaningen av den gamle: - Du kan väl kalla mig pappa, tryckte in 1-0 bakom bortalagets målman.

En helt annan Anders-son, tillika yngst i truppen, kunde i matchens 15:e minut göra sitt första mål för representationslaget. Kan tro att mamma Linda och pappa Joakim inte var sena att notera detta på vad målskytten själv säkert kallar "Fejan". 2-0.

Nu var det vind i seglen. Något som näste målskytt helt hade klarat sig utan. Killen som varit det stora utropstecknet och som med sin yrkesbakgrund och med ett rykte som sprider sig i närkommunerna inte kan vara långt ifrån åtminstone en statistroll i nästa ICA-reklam ökade i 33:e på till 3-0.

Nästa man att presentera sig var killen med två förnamn. Den flyfotade vänsterspringaren med Tigers i Amerikas förenta stater som en ganska recent klubbadress placerade in 4-0 i 39:e minuten och saken var biff. En sån biff som bara serveras in the land of dreams. En sån biff som placeras i doggybag och räcker till lunch ytterligare ett par dagar.

Nu var det dags för vila. Men ett taktfast klappande från de trogna på övre stå och en längtan att se mera mål fick de två elvorna att snart ta planen i besittning igen.

Fler ville vara med i protokollet. Killen som nyligen blivit far och som målar oftare utanför planen än på presenterade sig. Inte var det någon Rembrandt eller Van Gogh men för många behöver det inte vara ett mästerverk för att uppskattas. 5-0 i 68:e.

Tankarna började nu sväva iväg mot andra horisonter. Finns det ett kval som väntar bortom slutsignalen. Fick jag med mig tillräckligt med förtäring till festligheterna efter matchen. Vem fasen slog passningen till 2-1 målet mot Skepplanda säsongen 09/10. Ja, vissa svar kunde nog Dala lätt ge medans andra får tiden utvisa. Klart är dock att Västkurd tilläts reducera och tur är väl det. För det är väl vida känt hur Algebäck blir när han håller nollan.

En säker 5-1 seger läggs till handlingarna och nu ser vi fram emot det som komma skall vare sig det blir kval eller förberedelser för en ny säsong.

Får se om det går att stanna bussen på vägen hem och kränga lite defekta gelebjörnar.

/"Lasse Kongo"