3 - 1

Mötet med Frisco lockade under fredagskvällen storpublik. Efter en tidig tacobuffé ilade jag iväg till Björkvallen för att skärskåda mötet mellan de gröna och de blå. Vårens möte blev en taktisk triumf för coach Magnusson men efter urladdningen senast mot Vedum fanns det vissa farhågor om en sämre insats mot Katebos stolthet. Friscos exemplariskt välklädda head coach hade säkert planer på att gäcka Häras drömmar om kval till en högre division.

Då de bägge lagen äntrade konstgräset syntes Henke, som skuggar Algebäck i träningsligan, mellan stolparna för hemmalaget. Pontus Yngve var dessutom på plats och bildade forwardspar med formstarka Albin.

Då domaren nyttjade ett av de få instrument som finns tillgängliga för en man som vill göra sig hörd på en fotbollsplan tog Hära hand om bollen och rullade igång matchen.

Det skulle inte dröja mer än 2 minuter innan ledningsmålet kom. Efter en kombination på vår högerkant nådde bollen Viktor som avancerat in i straffområdet. En lätt höjning av blicken och Pontus sågs stå allena framför kassen. Inspelet träffade vår kicker i magtrakten och bollen studsade in i mål.1-0.

En skön start förvisso, men här försvann nog lite av det adrenalin som pumpat i kroppen innan match. Både Viktor och Pontus provade avslut kort därefter men utan att direkt hota. Det blev en transportsträcka fram till minut 17 då vi fick en hörna till skänks. På fasta situationer är vi starka och Martins känsliga vänstertass hittade Jonte som stigit till väders. Med en silhuett likt Turning torso i det fallande mörkret nickades elegant tvåan in med hjälp av ribban. 2-0. Nu sjönk tempot ytterligare. Den riktiga viljan tycktes saknas och den största känsloyttringen var på läktaren då en man stilla firade Leksands ledningsmål mot Timrå. Det tog ända till 41:a minuten innan matchen kom till liv igen. Ett fint samspel mellan Gurra och Albin avslutades med att den sistnämnda klämde iväg en riktig pärla där stolpe möter ribba men tyvärr studsade bollen bort från mål. Ytterligare ett läge skulle uppstå innan paus. Martins frispark hittade Jonte framför mål men denna gång styrdes nicken utanför. 

De första 45 var till ända och runt omkring mig syntes sömniga blickar vars högsta önskan var att något spektakulärt skulle inträffa. Självklart tisslades och tasslades det om när Glenn skulle komma att göra entré. Vinkonnässörerna på läktaren ville jämföra honom med en Chateau Mouton Rothschild -62. Men riktigt så gammal är han ju inte. Även om han nog gärna skulle fylla kupan.

Andra halvlek startades och Hära tog omgående tag i taktpinnen. Dirigenterna var dock lite för många och tempot vad en skolad musikant skulle kalla Adagio. Men så länge Frisco hölls på sin egen planhalva fanns det ingen som helst anledning att slå på stora trumman. I den 55:e minuten satte Pontus med en delikat framspelning Albin i läge. Fri med målvakten kom avslutet lite för nära inpå keepern som kunde reflexrädda. Ett par minuter senare fick Frisco frispark i bra läge. En välriktad men lite för lös spark letade sig lågt mot Henkes högra stolpe. Med säkra labbar stoppades Friscos hittills kanske bästa möjlighet.

I den 60:e minuten pekade domaren återigen mot hörnflaggan i höjd med Friscos förlängda mållinje. Martin som på konstgräs har mer utrymme för ansatsen måttade en ny fin hörna. Denna gång nådde Albin högst men den kraftfulla nicken träffade bara nätet bakom mål. 3-0 var inte långt borta och bara 2 minuter senare fick Pontus bollen i högerposition, vände på en femöring (en valör som fanns förr i tiden, ungefär hälften så stor som en krona), och krutade in trean vid den bortre stolpen. Huruvida målgesten var en tribut till Vincenzo Montella, "Det lilla flygplanet", ska jag låta vara osagt.

I den 75:e minuten förlänades vi en frispark två meter från straffområdet i vänsterposition. Peno överraskade med en smekning över muren som ställde en fastfrusen bortamålis. Bollen träffade dock överliggaren och rensades undan av försvarsben.

Det sista 7-8 minuterna tilläts Frisco komma in i matchen och ett par halvchanser senare kom reduceringen. En fin träff touchade lätt stolpen innan den passerade mållinjen och spräckte Henkes nolla. 3-1.

Domaren som för dagen haft en ganska tacksam roll och gjort lite väsen av sig blåste för sista gången i pipan och matchen var slut.

Nu kommer den svåra biten. Hur sammanfattar jag denna insatsen och knyter ihop säcken. Glenn kom in men var inte närmare än en stolpträff i offside läge. Unge Alex fick chansen på nytt och visade att han är ett framtidslöfte. Peno hade ett genombrott som om det hade gått hela vägen kunnat liknas med Maradonas i Mexico VM -86. Trots allt detta var matchen inte anmärkningsvärd på något sätt. Vi gjorde vår plikt och är nu bara tre segrar från kvalplatsen. Av någon anledning känner jag ändå av en tomhet och en saknad. Kan det vara att tacobuffén var så tidig. Nä, nu vet jag. Det var Jimmy och kanske ett "Jösses!" eller två och känslosvall.

/Mattias Lisevall