1 - 2

Med tanke på vad som stod på spel under fredagskvällen var det en relativt uppsluppen trupp som samlades vid scoutstugan. Den äldre grupperingen klagade lite på den tidiga samlingstiden medans delar av den yngre skaran kom fett sent. Efter en kort resa till Nordvalla, och ombyte i det beryktade omklädningsrummet där B-lagets värdeskåp en gång plundrades, började uppvärmingen på en fin matta med solens värmande strålar i anletet.

Med flera etablerade namn borta från dagens match hade ledartrion planerat en defensiv uppställning. Den ganska tunga hårdrocken i högtalarna blandat med en doft av nyspriden svinurin skulle passa den s.k grisfotboll vi planerade att spela.

Med Joel och Wille på det inre mittfältet och Jonte lite släpandes bakom skulle vi göra det trångt och svårspelat centralt i banan. Denna taktik visade sig ganska snart hämma Vedums vilja att rulla boll. Albin löpte ensam på topp och med ett löpsteg som en nykär gasell och bringa som en frustande noshörning störde han Vedums backlinje och höll i bollen förnämligt. Matchens första heta chans skulle tillfalla just Albin. På ett fint inspel av Foffe skallade vårt blonda yrväder bollen mot målvaktens bortre stolpe. Målisen fick fingrarna på bollen och Tompa var bara något steg för sen för att förvalta returen.

Vedum som fram till den 10:e matchminuten fått nöja sig med ett par frisparkar högt på vår planhalva fick ett nytt försök på liggande boll i den 13:e minuten. En fin nickskarv i boxen friställde en hemmaspelare strax framför Algebäck. Ett stressat volleyförsök mynnade dock endast ut i ett skott mot trädtopparna.

Vi fortsätter att ligga rätt i positionerna och vår trio på mitten gör ett jättejobb för att stänga ner Vedums anfallsförsök. I den 22:a minuten får vi frispark till vänster på Vedums planhalva. Jimmys frispark slår ner i straffområdet där Joel touchar bollen vidare och Albin häver sig fram och trycker in ledningsmålet. 1-0.

Ett vid detta tillfälle ganska skakat hemmalag lyckas inte hitta ny anfallskraft och de enträgna försöken att hitta förbi på kanterna stoppas av våra ytterbackar Linus och Jimmy. Den resterande tiden av de första 45 präglas av ett Hära som utför de taktiska åtagandena på ett nästan 100%-igt sätt och vi går till halvtidsvila i ledning.

I paus kretsar det mesta snacket kring att hålla fokus och fortsätta spela så äckligt disciplinerat som en finländsk hockeytränare för länge sedan myntade ett uttryck om. Lite tid fanns också att diskutera livets andra nöjen och att testa hur många tränare som egentligen kunde sitta på massagebädden utan att få den att krokna.

Då andra halvlek blåstes igång fick Vedum ganska omgående ett helt annat tryck mot vårt straffområde. Med ytterligare en forward uppflyttad hamnade vi något fel i positionerna och fick jaga boll. När vi fått tag på vårt villebråd blev anfallen allt för korta och strandade många gånger strax bortom mittlinjen.

En storspelande Algebäck räddade oss gång efter annan. Men I den 52:a kom så kvitteringen. Ett inspel från högerkanten togs emot i höjd med straffpunkten. Avslutet touchade målvakts-Mattias och letade sig in i nätmaskorna. 1-1.

Detta var startskottet för en lång hård, intensiv Vedumpress. Med blodiga knän, en boxningsrepertoar som Paolo Roberto varit stolt över och ett par riktigt svettiga tv-räddningar stod dock Algebäck stark i stormen. Med god hjälp av de 10 framför skall sägas. Albin blev alltmer isolerad ensam på topp men gjorde fortsatt ett hästjobb och var delaktig i de få chanser vi skapade. För ett par ganska högkvalitativa lägen dök upp. Jag själv dunkade en halvvolley över på hörna. Wille frestade med ett vänsterskott som smet utanför stolpen och Glenn, som ersatt Jimmy som fått domarens ögon på sig, fick ett överlångt inlägg i bra position utan att lyckas krångla in bollen.

Vedums press kvarstod dock under i stort hela den andra halvleken men alltmer tydde på ett oavgjort resultat då vi i den 89:e lyckades vaska fram en hörna. Tompa, som jag sen senast lärt mig är nummer 14 eller Runes pojk, slog hörnan med ackuratess och Peno steg till väders. På den svettiga pannan träffade bollen och vidare mot den bortre stolpen där maktlösa försvarare inget annat kunde göra än att se den gå stolpe in och ge oss en i sanningens namn helt osannolik ledning. 1-2.

Med mindre än minuten kvar pressade vi ur de sista sinande krafterna och Vedum lyckades inte skapa någonting nämnvärt. Armarna höjdes mot skyn och såväl spelare som ledare kunde slå sig för bröstet för en av de mest enastående bedrifter jag sett en Häratrupp utföra.

Nu är vi tvåa i tabellen och sitter i förarsätet inför de avslutande fyra omgångarna. Ett flertal av de som saknades idag återkommer till nästa match och jag känner stor tillförsikt inför höstens sista omgångar. Återstår nu bara att se hur kroppen känns imorgon efter denna genomkörare. För att återgå till djurliknelserna troligtvis som en sengångare med ledvärk eller kanske ekorre med ischias.

Vi kom, vi sågs och vi segrade på Nordvalla. Det får kännas hur fan som helst imorgon. Det kommer ändå kännas fint.

++ Peter Andersson

  + Mattias Algebäck

  + Mattias Lisevall

/Mattias Lisevall