3 - 1

Med lätta steg, solen gassande i ansiktet och glad i hågen gick jag över Granhagens grusade parkering då en röd Toyota Corolla sakta gled mot mig och vi möttes likt två noshörningshannar där Toyotan valde att veja först. Genom förarrutan hann jag skymta Granaths stora leende då den röda pärlan plöjde in på en tom p-ruta. Väl framme vid lagkamraterna som samlats vid klubbstugan insåg jag att Johan måste vunnit respekten hos sina gesäller i ungdomslaget då av kvällens två medverkande ungdomar åtminstone en lagt till med Grealish-frilla. 

I Magnussons uppsnack inför matchen talades det framförallt om att spinna vidare på den vinnande trenden och fokusera på ett bra försvarsspel. Långa bollar bakom backlinjen nämndes och för er som sett Hära spela de senaste decennierna var väl ett finurligt kortpassningsspel knappast att vänta. Då jag gick ut i hettan för den obligatoriska värmningen dånade Twisted Sisters, "We're not gonna take it" ur de gamla högtalarna. Granhagen har väl troligen den bästa blandkassetten i division 6. Skönt att få löpa runt till nån gammal Alphaville-dänga eller Opus "Live is life" till skillnad från övriga arenors mer uppdaterade techno-slingor.

Då kvällens gulklädda domare blåste till spel hade vi efter en vunnen slantsingling valt att under de första 45 minuterna ha den högt stående solen i ögonen. Delvis var det därför som Långared vid både ett och två tillfällen de inledande 7-8 minuterna vaskade fram ett par högkvalitativa målchanser. Den första kom i minut fyra då en hörnspark nådde huvudet på en vitröd spelare och nicken styrdes i ribban bakom Algebäck. Vi var först på returen och kunde rensa undan. Ett par minuter senare blev en bakåtpass lite för löst slagen och tack vare 2 Boisare som inte kunde enas om avslutet placerades bollen till slut utanför Algebäcks vänstra stolpe. 

Efter den lite trötta gröna starten krävdes ett uppvaknande. Detta kom med 15 minuter spelade. - "Titta, kom och titta. Kom sätt dig och se på", eller nåt i den stilen började väl det gamla John Blund barnprogrammet från 80-talet. För den allt annat än månghövdade publikskaran som följt den gamla ramsans devis var nog ledningsmålet en njutning. En lång cross från Albin hittade Foffe på vänsterkanten, han bjöd på en liten dragning mot ytterbacken och ett väl måttat inlägg mot bortre delen av straffområdet. Där stod Fazel som lärt ett och annat av Asim och drog till på volley med vänsterfoten. Och är man i zonen så är man. Bollen sökte sig mot den bortre stolpen och "knödde" sig in mellan den 4:e och 8:e maskan. 1-0.

Strax efter målet fick en haltande Wille lämna planen till förmån för Glenn som tog plats på vänsterkanten. Bakom sig på samma kant spelade pånyttfödde Jimmy med nya brytningsäkra skor dagen till ära. Dojorna kunde även leverera fina pastejer och en sådan hittade måltjuven Fazel i den 21:a minuten. Fazel satte med kraft och ackuratess dit huvudet och styrde in 2-0 bakom bortalagets målman. Långared kunde fortfarande hota med snabba omställningar och med en sådan där undertecknad i numerärt underläge tog ett felbeslut fick BoIS ett friläge. Detta förvaltades på bästa sätt och vår ledning var halverad. 2-1.

Reduceringen gjorde oss på intet sätt skärrade utan vi fortsatte att trycka framåt med ytterbackarna och satte ordentlig press på motståndarna. Frukten av denna press blev ett inkast på högerkanten ca fem meter från hörnflaggan. Viktors mjölkstaplararmar drog iväg ett långt inkast som skarvades vidare av Peno och där dök nummer 9, som för dagen satt på inbytte Glenns rygg, upp med pannan och forcerade bollen via både stolpe och ribba och in i mål till 3-1. - Man får vara beredd att offra lite, sa målskytten som strax efter målnicken träffades över näsbenet av en försvarsfot. 

Ett "missförstånd" i den 41:a minuten då Algebäck var på väg utanför sitt område för att rensa undan bollen kunde ha resulterat i ett bortamål. Men anfallaren som likt mig troligtvis bara har vänsterbenet för att stödja på tofflade bollen en bra bit utanför det öppna målet.

I halvtiden som tillbringades på en skuggig plats istället för i omklädningsrummet infann sig ett ganska behagligt lugn. Lite skämtande och några uppmuntrande ord gavs på vägen då vi samlade oss för ytterligare 45 jobbiga minuter.

Då damlandslagets match mot USA närmar sig med stormsteg sammanfattar jag den andra halvleken kortfattat. Långared var nära att reducera i den 52:a minuten då Algebäck sträckte ut i sin fulla längd och det välplacerade skruvade skottet träffade insidan av Mattias vänstra stolpe och rullade ut med mållinjen. Närmare än så skulle bortalaget inte komma förrän möjligtvis i matchens sista minut då lättvindigt försvar tvingade Algebäck till en fin parad.

Vi hade i den andra halvleken god kontroll på matchen och utan att spela nån vidare fotboll kändes 2-målsledningen väldigt trygg. Vi saknade inte heller chanser att utöka och kanske var Albins chans i den 69:e allra bäst men avslutet träffade utsidan av burgaveln. Pontus K som hoppade in andra halvlek kom också en hårsmån ifrån att måla då Den gamles fint slagna frispark från mittlinjen strök Pontus kalufs och slutade i inspark. För tidigt att säga om Pappa Martins målfarlighet, eller brist därav, gått i arv. 

I och med segern är vi (temporärt(?)) uppe på 4:e plats i tabellen och fortsätter att titta uppåt mot Vårgårda som åkte på sin första förlust borta mot Floby. Dubbel glädje också för Dala som skulle fira med en segerdrink vid en eventuell seger och dessutom fick hans tröjnummer äntligen noteras i målkolumnen på matchprotokollet.

Ha en bra helg vare sig det blir Potatis-, Nostalgi- eller filmfestival.

++ Fazel Omidi

  + Jimmy Åkesson

  + Gustav Andersson

/Mattias Lisevall