1 - 4

Grytan på Katebovallen kokade nästan över då inhoppande Glenn med 25 minuter kvar, och sin första spark, kvitterade 0-1 underläget. När han 20 minuter senare fastställde slutresultatet till 4-1 med sitt tredje mål var glädjen på den gröna bänken och bland de tillresta supportrarna nästan gränslös.

Men vägen hit var lång och som alltid finns det en hel del detaljer som var tvungna att falla på plats innan sagan kunde få sitt lyckliga slut. Så vi tar det väl från början. 

Som jag nämnde inför fredagens bortamatch var det en något naggad trupp som gjorde den korta resan till Friscos hemmaborg. Ersättare för de tre avstängda var André samt påläggskalvarna Jimmy och Glenn. Väl framme vid dagens resmål möttes vi av en jämn och fin gräsmatta som av Jimmy bedömdes t.o.m hålla högre klass än Granhagen. Efter att Eje gått igenom varenda vrå av Friscos klubbstuga i jakt på några droppar kaffe knallade vi ner till planen, rejält taggade att visa att tisdagens bakslag var högst tillfälligt.

Då den gulklädde domaren blåst klart för drabbning infann sig ganska snabbt en känsla av att vi var det starkare laget. Vi tog oss med lite möda långt fram i plan och trycket mot hemmamålet blev stundtals massivt. Frisco som de första 10 minuterna fick rikta in sig på försvarsspel kom i minut 11 till slut högt upp på offensiv planhalva. Efter ett passivt försvarsspel av SHIF kunde hemmalaget vägga sig fram till ett friläge och en chanslös Algebäck fick vittja nätet. 1-0. 

Självklart var detta ett tungt bakslag och ännu ett kom bara ett fåtal minuter senare då min mittbackskollega Peno tvingades utgå med en ljumskskada han slagit upp under uppvärmningen. In i backlinjen steg Linus. 

Utan klara linjer i spelet tog vi åter grepp om matchen. Frisco hotade förvisso med ett par snabbt iscensatta omställningar men allt som oftast tog det stopp då Tompa och Wille hade stängt kanterna. Friscos bästa chans var dock av grövsta kaliber. En lite för löst slagen bakåtpassning mot Algebäck hanns ifatt av en Friscoit och efter ett hopslag med Mattias gick bollen i en båge mot det tomma målet. Med hjärtat i halsgropen såg jag bollen slå ner i den högra stolpen och tack vare ett heroiskt hemjobb av Tompa kunde bollen rensas undan. De sista 20 minuterna av den första halvan intensifierades vårt tryck ytterligare. Ett antal fint slagna hörnor av Bågen kunde ha resulterat. Bästa chansen tillföll Linus som böjde huvudet och sa goddag framför mål men nicken satt rakt på hemmamålvakten som sprattlade till och såg bollen sparkas upp i plan. Det fanns ett helt potpurri av målchanser som borde ha resulterat i mål men vi saknade den rätta skärpan och flytet då bolluslingen skulle in.

Halvtid hade infunnit sig och vi klev ner i katakomberna under klubbstugan för ett peptalk. - Vi måste träffa mål gubbar, yttrade Magnusson och trots att frasen var menad för samtliga var det en man som tog orden till sig lite extra och bidade sin tid att få äntra planen.

Då matchen återupptogs var scenariot från den första halvleken sig likt. Vi fortsatte att skapa chanser och sätta tryck på Friscos backlinje samtidigt som de blå spelarna försökte göra det bästa av de ströchanser som bjöds. I den 63:e minuten annonserade Wille att Magnusson skulle förbereda ett byte pga ryggsmärtor. Glenn startade en kort uppvärmning och minuten senare klev klubbens meste målskytt in i händelsernas centrum. Det dröjde nämligen bara nånstans mellan 60-90 sekunder innan Asim sin vana trogen krigade till sig bollen och med en stickare på djupet hittade den evigt unge Glenn. En snabb bollmottagning och i steget curlade han in bollen lågt vid målvaktens första stolpe. Ett riktigt Christer Mattiasson-mål. 1-1.

Ett oerhört förlösande mål och med en väl fungerande defensiv kunde vi trycka lite extra på gasen för att försöka få till ett ledningsmål. Detta skulle falla 6 minuter senare. Ny hörna och efter Bågens tillslag letade sig bollen så småningom fram till Fazels hjässa och den lilla skarven letade sig in i den bortre gaveln. 1-2.

Frisco kändes nu som ett slaget lag. Energin var borta och försöket att lyfta fram spelare fick ingen effekt i form av målchanser. Då drabbades vi av ännu ett rött kort. Viktor som sitter som en blodigel på motståndarna bedömdes ha varit för brysk och fick syna sitt andra gula för dagen. Detta borde ha inneburit ytterligare ambitioner från Frisco att trycka framåt men om någon sådan låga tändes, släcktes den snabbt av mannen för dagen. En ny boll in i Friscos målområde och en nick från Fazel hamnade mitt framför Glenn. Ståendes ungefär vid straffpunkten använde han enligt mitt tycke sitt starkaste attribut, huvudet, och precisionsnickade in 1-3 i den 79:e. Måltjuven var inte klar än. I den 85:e minuten gjorde Tompa ett utfall från sin högerbacksplats. Tog sig ner till kortlinjen och levererade ett fint inlägg mot den bortre stolpen. Där dök gubben i lådan upp igen och med en ny pannträff trycktes bollen i nät till 1-4. Hattrick och applåderna från den gröna hejaklacken pågick längre än vad jag tror jag upplevt tidigare under mina år som Härait.

En oerhört skön andra halvlek var till ända och entusiasmen från "våra" åskådare var riktigt kul att se. 

Vi klättrar nu upp på femte plats i tabellen och med ett oavgjort resultat mellan SAIK och VIK FK närmar vi oss tabelltoppen något. Jag ska inte heller utelämna Dalas fina insats som bollkalle under den andra halvan då detta starkt bidrog till vändningen.

Låt oss nu hoppas att Arsenal lyfter FA- cup bucklan efter morgondagens final mot Villa och gör denna helg komplett.

++ Fazel Omidi

  + Glenn Andersson

  + Markus Karlsson

/Mattias Lisevall