3 - 4

Hukandes under ett paraply stort som ett parasoll men ändå inte stort nog såg jag, och en tapper skara med mig, herrarna besegra Stora Mellby i en av de märkligare matcherna jag haft förmån att bevittna denna säsong. Med en nyvunnen förkylning var det sista jag behövde strilande regn och snålblåst. De vanligtvis tajta jeansen slickades runt vaderna då regnet i sidled kröp in under skyddet och blötte ner skor, strumpor och byxor. För er som likt min bättre hälft sett alla avsnitt av serien Vänner minst två ggr förstår ni troligen känslan om jag jämför med hur Ross kände sig i de där slimmade skinnbrallorna.

Huruvida min idé om en mörkläggning (se införreferat) stämmer låter jag vara osagt men om det fanns en sådan så lät Magnusson likt en ondskefull Bondskurk den pågå lite för länge. Matchen startade nämligen med en hel hop dåliga passningar, halkningar och misslyckade rensningar från vår sida. Mellbyiterna var inte sena att utnyttja detta då man redan i den andra minuten i efterdyningarna av ett långt inkast förpassade bollen i mål bakom Algebäck. Vissa protester yttrades då målet föregicks av en misstänkt offside men 1-0 var ett faktum.

Matchöppningen skulle komma att bli än tyngre då SMSK gjorde 2-0 bara 7 minuter senare. En ny fast situation i form av hörna och de röda hemmalaget kunde ganska ostört nicka in tvåan. Fram till denna stund var det oerhört frustrerande att se hur vi satte varandra i svåra lägen genom svaga passningar och dålig rörelse. Det var som att se en andmamma leda sina ungar i en lång rad över en vältrafikerad motorväg. Goda intentioner men utan att förstå den förestående faran. 

I den 16:e minuten blev en häraspelare foulad ca 25 meter från mål. Dala och Peno kom till slut fram till att Martins vänsterfot var mest lämpad att slå frisparken. Den löst slagna men kraftigt skruvade sparken tvingade målisen till att styra ut bollen till vänster. Under paraplyet hade jag svårt att se vilken grönklädd spelare som levererade bollen tillbaka in framför mål men väl där fick Albin träff och den letade sig in i nät. 2-1.

Ett mål kan betyda mycket och det här gav oss verkligen blodad tand. I den 19:e minuten tog en hemmaförsvarare det dubiösa beslutet att i blötan gå ner på knä och försöka nicka bollen hem till egen målvakt. Detta dessutom med vår Walcottsnabbe Fazel hack i häl. Fazel hann först på bollen och i duell med målvakten dömde domaren, vad som från min position såg ut som en givmild straff. Peno klev fram och föga överraskande dundrade han in straffen i målvaktens högra hörn. 2-2. Nu hade matchen helt ändrat karaktär och Stora Mellby såg konfunderat ut. Vi tryckte med all kraft framåt och stackars Algebäck kunde vid flera tillfällen ses hoppa upp och ner likt en massaj för att hålla värmen i busvädret. I den 25:e minuten måttade Dala en djupledsboll mot Albin som för dagen iträtt sig en forwardsroll. Albin tog bollen hela vägen ner till kortlinjen och slog ett fint inlägg mot Viktor vid den bortre stolpen. Mellbykeepern var chanslös och 2-3 lyste i neon på den påkostade resultattavlan. 

Bara ett par minuter senare var det nära ett fjärde mål men Penos skarvnick på frispark tog i stolpens insida och returen hamnade bakom mål. 

På en av Mellbys sporadiska framstötar hamnade bollen framför Jonas Mökanders fötter. Och från en position fem meter utanför straffområdet påbörjades en slalomåkning förbi 3-4 grönklädda som agerade portar. Friställd med Algebäck gick Jonas aningen lätt omkull och rättsskiparen pekade ånyo mot straffpunkten. Åt denna som smektes tätt intill stolpen gick inget att göra. 3-3 i 36:e.

Hemmalagets glädje blev kortvarig. För dagen strålande Albin fick tag på bollen på offensiv planhalva, utmanade försvaret men föll. Domaren tolkade det som filmning men bollen letade sig vidare ut till till Asim på vår vänsterkant. Ett fint inspel hittade Fazel som bredsidade in sitt 4:e mål för säsongen. 3-4 i 38:e.

Efter 7 nedpräntade mål på min regnblöta papperslapp blåste domaren för vila. Regnet tilltog ytterligare när jag sökte mig till kiosken för en stärkande varmkorv. Med tanke på priset på korven kan jag förstå hur de bekostat resultattavlan. Kvaliteten på korven var dock utsökt. Kryddig. Och det är ju bara dyrt om det är dåligt.

Lagen kom ut till den andra halvleken och spelet blåstes igång. Måtte vi nu få en målsnålare sista fyrtiofemma tänkte jag och såg framför mig hur jäkla långt det här referatet skulle kunna bli. Stora Mellby hade lyft upp positionerna något och vårt initiativ hade försvunnit. Det var också hemmalaget som fick den första chansen. Anfallaren i bra position strax innanför straffområdet stördes av Jonte och avslutet kom rakt på vår målvakt. Mattias fick snabbt upp vänsternäven och avstyrde. 

Albin fortsatte på den inslagna vägen från första och påminde mig om Johan Elmander i sin spelstil med sitt enträgna löpande. Hans halvvolley i den 62:a minuten gick strax utanför målramen. Ett par minuter senare fick vi frispark på vänsterkanten. En väl slagen frispark från Asim följdes upp av ett "-Jadå!" av Dala men bollen letade sig via målvakten upp i ribban och ut till hörna.

Hemmalaget fortsatte att skapa hyfsade lägen, först med ett friläge och skott över i den 67:e och sex minuter senare med sitt bästa kvitteringsläge efter hörna där ett närskott räddades fint av Algebäck som växte fram som en gigant i målet under denna period.

Sista kvarten visar vi upp en härlig kampvilja och trots Mellbys försök kommer de inte närmare än vid den nyss nämnda hörnan. Albin har ett nytt läge att definitivt avgöra i den 81:a minuten. Men på ett högt slaget inlägg där han vinner duellen mot både back och målvakt letar sig bollen försmädligt över mål.

En blåsig kväll som denna med ytterligare 3 sköna poäng inspelade känns det passande att säga att vinden har vänt. Visst kan man hitta bitar i spelet som måste bli bättre och ett sådant tidigt 0-2 underläge får vi inte försätta oss i men vi hittar vägar att ta oss igenom det och moralen i laget är just nu på topp. Gött att se!

++ Albin "Lillvaktis" Andersson

  + Martin "Dala" Dahlberg

  + Gustav "Gurra" Andersson

/Mattias Lisevall