3 - 2

Efter dödläge i paus och ett nytt sådant med ca 10 minuter kvar började nog tvångstankar dyka upp i skallen på en och en annan gröning. Men ur sin "bag of tricks" plockade Magnusson fram en flaska kaustiksoda eller liknande och ett förlösande segervrål kunde höras över härenenejden när domaren förkunnade att matchen var över.

Denna fredagskväll, då vi nått halvvägs in i maj månad, bjöd på solsken och även om en och annan droppe liniment gneds in så gav det ändå en ljuvlig försmak av den sommar vi går mot. Vår planskötare Jimmy, mannen med division 6 grönaste fingrar, var sin vana trogen iförd mössa. Frågan är, med tanke på vädret, om denna huvudbonad inte är mer av ett Frank Andersson-attribut än för att värma knoppen. Glenn, som för kvällen var placerad i kiosken som korvkrängare är likt Jimmy rekordhållare i klubben (Jimmy- flest matcher, Glenn- flest mål) och med  dessa två häraikoner strategiskt placerade vid omklädningsrummet är det klart att det förpliktigar att dra på sig den gröna matchtröjan.

Vid avspark stod det klart att vissa rockader gjorts i hemmalagets uppställning. Peno hade tagit klivet ner jämte Jonte som mittback och Martin och Joel bildade ett nygammalt anfallspar. Likt två brottare, men utan blomkålsöron, kände lagen på varandra den första kvarten. Det blev tydligt att gästerna förlitade sig mycket på sin vindsnabbe högerytter och förlade mycket av spelet på denna kant. Wille, som lirade vänsterback höll dock yttern stången med bravur. I den 19:e minuten fick jag, som återigen fått avbryta pensionen och höll till på högerbacksplats, bollen vid mittlinjen. Med en lång svepande passning letade sig lädret hela vägen fram till en friställd Fazel. Sekunderna senare förpassades bollen i nät genom den samme. 1-0. Vi hade fram till ledningsmålet spelat ganska bra men gick nu in i en lite sämre period. Detta var Kinnarp/Slutarp inte sena att utnyttja då man återigen satte den kvicke yttern i spel. Denna gång tog han sig djupt in i vårt straffområde och levererade en passning mot den bortre stolpen. Passningen bröts men rensningen träffade olyckligt ett hemåtjobbande häraben och letade sig in i eget mål. 1-1 i den 25:e minuten.

Ytterligare två bra chanser skapades under avslutningen av den första halvleken. Först var det Fazel som med en yttersida tvingade bortamålisen att sträcka ut och tippa bollen över ribban till en resultatlös hörna. Kort därefter tvingades Algebäck att bekänna färg då en K/S-spelare friställdes. Mattias knep det första avslutet och dök likt en panter på returen innan en annalkande motståndare hann trycka in bollen.

I halvtidsvilan var det positiva tongångar. Ett par små taktiska ändringar, framförallt vad gällde utgångspositioner, och vi skulle gå segrande ur detta lät det. En illa dold osäkerhet och nervositet fanns givetvis där som ett inslag efter den mediokra seriestarten.

Vi sparkade igång halvlek nummer 2. Trots att jag lägger pannan i djupa veck och har fått lite distans till matchen har jag svårt att hitta de rätta orden att beskriva inledningen av den andra halvan. Det tycktes som vi var det spelförande laget men utan att för den skull dominera. Gästerna hade väldigt svårt att skapa något framåt då de bägge fyrtornen Jonte och Peno ägde allt som spelades i luftrummet. Kampviljan och lusten att anfalla fanns där men det blev lite krampaktigt. 

I den 72:a minuten skulle vi till slut hitta en väg igenom. Efter ett bra växelspel på vår vänsterkant hamnade bollen till slut framför fötterna på Gurra. Han hade tagit sig in i straffområdet och hade endast en motståndarback kvar att passera. Ett par meter till höger hade Fazel smugit sig med och med en lätt vrickning sattes Omidi i spel. Ett säkert avslut i den bortre gaveln och med flin större än Batmans (Läderlappen för oss lite äldre) nemesis Jokern gick vi till ledning med kvarten kvar. Men vad vore en Batman-liknelse utan en Robin. Kinnarp/Slutarps namne med tillägget Olausson klämde bara ett par minuter senare iväg en långboll på vinst och förlust och den letade sig fram till högeryttern jag hänvisat till tidigare. Iskallt rullade han in kvitteringen. 2-2.

Nu krävdes det moral hos vårt grönsvarta gäng. Med 10 minuter kvar kan det lätt smyga sig in tankar om att värna om poängen vi hade. Men nya instruktioner från Magnusson och Eje gjorde det klart att vi skulle gå för tre.

I den 81:a minuten, i ett tumult då en frispark lyftes in mot gästernas straffområde gick Peno omkull. Den karismatiske domaren med den ständiga uppmaningen: -Sluta gnäll!, såg nu inget annat val än att tilldöma hemmalaget en straffspark. Kanske hade bortalagets målvakt vart inne och läst här på hemsidan. Han gick i varje fall åt rätt håll men straffen slagen av Peno var allt för hård och välplacerad för att kunna stoppa. 3-2.

Nu skulle säcken knytas ihop. 10 minuters intensiv kamp följde, ja vissa närkamper var både på och över gränsen. Våra motståndare lyckades dock inte hota och vår första trepoängare för säsongen var bärgad.

Det var inget skönspel och ingen säker seger men detta var precis vad vi behövde för att få lite andrum och förhoppningsvis en bra grund att bygga vidare på. Tack för mig och glöm nu för all del inte vårt utvecklingslag/b-lag som tar emot Mjörn på Granhagen under lördagen. 

++ Peter "Peno" Andersson

  + Fazel "Fazze" Omidi

  + Mattias "Mattis" Lisevall

/Mattias Lisevall