1 - 4

Man brukar säga att en vana är när man gör något vid två tillfällen. Efter tre tillfällen pratar man om det som en tradition. Bortamatcherna mot Åsaka i maj har de två senaste åren slutat med klara vinster och mål på fasta situationer för Hära. Således kan vi inte tala om en tradition än, även fast man läskas av att göra det efter de två senaste drabbningarna på den fina anläggningen Åsevi IP. Men vi ska ta det här från början…

Hela 30 minuter var avsatt för matchgenomgång i Tennishallen. Niclas motiverade den tidiga tiden för samling med att han vill vara lika noga vid bortamatcher som hemmamatcher. Åtta av spelarna köpte Niclas resonemang, och resterande sju valde att styra skutan hemifrån direkt till Åsevi. Vad det säger, eller inte alls säger, lämnar jag till någon annan att analysera. Konstateras kan i alla fall att både Måns och Emil var först på plats och således nu bara ligger 40 minuter back, efter tre matcher…

Likt alltid får man gott om plats på Åsevi. Två omklädningsrum är standard och även fast det är mysigt att sitta tätt ihop och trä på sig kompressionsbyxorna, samtidigt som högerlåret snuddar vid Abrahams dito, valde undertecknad och dagens målvakt, Jesper Springh, att utnyttja möjligheten till gott om utrymme och samtidigt chansen att bespara oss Calles historier om sin insats mot hemmalaget under fjolåret. 

Naturgräs är alltid naturgräs. Det är de flesta fotbollsspelare överens om. Efter uppvärmningen, och en inspektion av dagens matta, bestämde sig dock bortalaget för att inleda matchen med att spela med stora marginaler. Ett högt presspel skulle förhoppningsvis innebära bollvinster högt upp i banan och när bollen väl kom ner till backlinjen skulle den långa bollen prioriteras istället för det possession-inriktade spelet som kommit att prägla Hära under Niclas dryga år som tränare. 

Matchen började bra för bortalaget. Åsaka backade hem till egen planhalva och satte ingen större press på Häras backlinje. De längre bollarna kunde slås tämligen ostört och Måns, Peno och Alex fick en del att jobba med. Just en av de längre bollarna skulle göra att Hära kunde ta ledningen. Efter en nickduell vann Hära en andraboll och efter det blev en av bortaspelarna nedriven precis utanför straffområdet, till höger i banan. Peno gick fram för att slå frisparken, men sekunder efteråt kom även Måns dit. Från håll syntes det hur Måns övertygande förklarade för Peno att han minsann skulle placera frisparken mot den bortre stolpen och att Peno där skulle kunna infinna sig och säga goddag. Men tji fick Peno! Måns hade andra tankar än en inläggsfrispark. Smack! sa det när Måns träffade bollen med bredsidan och bollen borrade sig in bakom målvakten. 0-1 till bortalaget och en smakstart!

Spelövertaget från Häras sida fortsatte under hela halvleken, men med bara några minuter kvar kom en rensning från hemmalaget att hamna bakom Alfred på vänsterbacken. Alfred hann först på bollen men blev nedsparkad av en Åsakaspelare. Domaren viftade dock avvärjande och en annan Åsakaspelare kunde frispelas och rulla in 1-1 bakom Jesper i målet. Idrottspsykologi är ett ämne som hamnat mer och mer på tapeten de senaste åren, och denna situation skulle man kunna tänka sig knäcka de elva reptilhjärnor som sprang runt i gröna tröjor på plan. Men tvärtom skulle istället Hära hinna med ett ledningsmål innan paus. En hörna från Sam damp ned i bortre delen av straffområdet och Linkan lyckades pilla fram bollen till Peno som behärskat placerade bollen till höger om Åsakas burväktare. Ett starkt svar på kvitteringen, och nu infann det sig positiva känslor hos de gröna igen. Men inte nog med det. På tilläggstid i den första halvleken blev Sam nedriven i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten. Donka fick chansen och placerade bollen högt i målvaktens vänstra hörn samtidigt som denne slängde sig åt andra hållet. Nu blåste domaren till halvtidsvila och efter väldigt händelserika slutminuter i den första halvleken stod det 1-3 på resultattavlan. 

I paus var Niclas nöjd. Det behövdes inte ändras på särskilt mycket. Det höga presspelet bet bra och de långa bollarna mot den sju meter långa Peno gjorde att Åsaka trycktes ned djupare och djupare i planen. Uppmaningen blev att fortsätta nöta och att försöka göra fler mål!

De första 5-10 minuterna av den andra halvleken började på samma sätt som den första. Hära tryckte ned hemmalaget, vann bollar högt på offensiv planhalva och visade också prov på ett fint kombinationsspel stundtals. Det skulle dock komma en sämre period från bortalaget efter detta. Intensiteten och noggrannheten avtog i takt med att matchen kändes mer och mer avgjord. Ett gäng byten gjorde dock att lite hunger kom in på plan igen. Donka, Abraham, Sam och Alfred gick alla fyra av och in kom Prelog, Emil, Pontus och Tiki-taka-Calle. Efter ett riktigt fint anfall där Alex väggspelade sig förbi tre försvarare ihop med Calle kunde den förstnämnde servera Pontus som rullade in bollen i öppet mål. Pontus hade även tidigare haft en boll i nät som av någon outgrundlig anledning blev bortdömt för offside, trots att Pontus säkert var fem (!) meter på rätt sida. Matchen slutade 1-4 och i omklädningsrummet efteråt sjöngs och hurrades det både om tre raka segrar och om Bågen i mål. 

Tre nya poäng och fyra mål för bortalaget, varav tre på fasta situationer. Förra säsongen slutade matchen på Åsevi med en 7-1-seger för Hära och fem av målen gjordes på fasta situationer. Två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Vi hoppas få återkomma till Åsevi nästa säsong, skrota vår vana och istället införa en ny tradition.

/ Daniel Andersson