1 - 0

Kvällens blompojke, tillika matchens lirare, tillsammans med Häras gigant i backlinjen.

På tisdagskvällen var det återigen dags för herrarna att matchas i Division 6 Nossebro. Den andra av tre matcher på sex dagar skulle spelas, och denna gången var det Sollebrunn AIK som stod för motståndet. Ett Sollebrunn som Hära hade revansch att utkräva av, efter vårens 4-1-förlust på Nya Bjärkevi. 

Ett fåtal ändringar skulle komma att göras efter lördagens seger borta mot Trollhättans FF. Pontus kom in på vänsterkanten och Albin var tillbaka efter avstängningen. I övrigt startade Hära med samma lag som senast, om än på lite olika positioner. Matchgenomgången i Tennishallen var fokuserad. Det trycktes på att inte gå i samma fälla som i våras, och följa med Sollebrunns mittfält i deras fina rotationer på mittfältet, utan istället täcka av ytorna centralt och låta de spela i ytterzonerna. När beskedet om att ombytet skulle ske i Kesbergshallen kom lättades dock stämningen upp och man kunde både känna och höra hur samtliga i laget längtade efter att få fira en trepoängare i de komfortabla sittduscharna med ett vattentryck likt det i Niagarafallen. I sorlet hördes också någon likställa ett ombyte i Kesbergshallen som en spaupplevelse. 

Det kraftiga regnandet som pågått under dagen hade avtagit och det var bara några små droppar som föll när Bujar blåste igång matchen en minut innan utsatt tid. Albin hade vunnit slantsinglingen och valde att börja med boll. Hära lät Sollebrunn rulla i sin backlinje, och det märktes ganska snabbt att de inte var nöjda med att inte hitta in med sina bollar centralt i planen. Hemmalaget var aggressiva och vann både första- och andrabollar när SAIK istället fick slå lite längre. Ganska snabbt tog Hära tag i taktpinnen och skapade direkt en del halvchanser, men också några vassare. Ted kom runt på sin kant och hittade ett par inspel snett inåt som tyvärr inte resulterade i något. Häggen hade en nick nere vid stolproten, efter ett inlägg från Pontus, som duktige Jimmy i Sollebrunnmålet grävde upp och tippade ut till en hörna. Hemmalaget fortsatte med sin taktik, som varit framgångsrik under året, och bytte in två vassa huvudspelare vid offensiva hörnor. Från Sollebrunns bänk hörde vi Martin skrika: "Var med nu, nu kommer långskankarna!". Tyvärr skulle det idag inte bli någon utdelning på en fast situation. 

Hära var det bättre laget, men i bakhuvudet fanns hela tiden vetskapen om att Sollebrunn är kvicka i offensiven och att en omställning kan leda till ett farligt läge och ett baklängesmål. Det blev några omställningar för bortalaget, men ingenting som blev farligt. Backlinjen för dagen, Palle, Albin, Linkan och Edwin, redde ut allting och Emil var stabil mellan stolparna vid de få tillfällen det behövdes.

Att bara mala på var ledorden i halvtid. Spelmässigt hade Hära ett stort övertag. Chanser skapades, och skulle fortsätta skapas, ifall intensiteten och aggressiviteten hölls uppe. Niclas eftersökte lite mer skärpa i de avgörande passningarna, som i vissa fall i den första halvleken rent ut sagt varit för dåliga. Han ville även att hemmalaget ibland skulle överraska SAIK med att, vid givna signaler, sätta upp en hög press och gå för det ordentligt då ett par spelare i SAIK backlinje inte var de mest bolltrygga man sett spela fotboll på Björkvallen.

Tio minuter in i den andra halvleken kom en cross från vänster till Ted på högerkanten. Ted slog, som så många gånger tidigare under matchen, sin gubbe och klev inåt i planen. Ett skott avlossades, som Jimmy räddade, men på sin egen retur kunde Ted dunka upp bollen med sin vänsterfot i det bortre krysset. Glädjen, och lättnaden, var enorm. Framför allt hos Ted själv. "ÄNTLIGEN", hörde man Ted skrika ut över hela Björkvallen. 

Tempot i matchen gick nu ned en aning, men Hära fortsatte att kontrollera matchbilden. Med 15-20 minuter kvar kunde man väntat sig en början på en forcering från SAIK, men den uteblev. Känslan var att bortalaget var väldigt trötta, och att det helt enkelt inte fanns någon ork till att kraftsamla. Undertecknad tänkte då tanken att det faktiskt måste vara så att hemmaspelarna skött sin sommarträning väl då flera säkert hade en halvlek till i benen. Stort plus!

Det sista som händer i matchen är att Pontus får en boll i djupet från Joel och kommer fri med Sollebrunns målvakt. Pontus försöker sig på en skottfint och att runda honom, men Jimmy är där och kniper bollen. 2-0 hade varit fint, och kanske speglat matchen lite mer. Men efter detta blåste Bujar i pipan och ingen med grön tröja klagade på tre poäng.

Det roterades en del under matchen och några av nyckelspelarna fick välbehövlig vila inför fredagens seriefinal mot Levene/Skogslund. I den andra matchen i serien för kvällen hade Arentorp/Helås, tämligen enkelt, avfärdat Häras kommande motståndare med 4-1. Serietoppen är oerhört jämn och det verkar som att lagen tappar poäng mot varandra lite hur som helst. För Häras del är det fortfarande några poäng upp till förstaplatsen, och en förlust på fredag skulle, på något sätt, göra att de två välförtjänta segrarna i inledningen av höstsäsongen inte betyder så mycket. Varje match i höst är som sagt en seriefinal. Det gäller att Hära kommer påkopplat från start och att mentaliteten att hata att förlora verkligen är på plats.

Vi ses på Björkevi på fredag, Avspark 18.45!

/ Daniel Andersson