4 - 1

Bjärkevi är klassisk mark i lokalfotbollssammanhang. Det var här undertecknad spelade mot Robin Söder i ungdomsfotbollen och det var också här samme Söder gjorde sex av Sollebrunns sju mål den kvällen. Söder, som i dagarna värvades av Trollhättan BoIS C-lag, fanns inte på plats på Bjärkevi idag, men med drygt 50 personer i publiken skulle kvällens tillställning i Nossebrosexan, mellan Sollebrunns AIK och Södra Härene IF, ändå bjuda på underhållning. Trots avsaknaden av meriterade allsvenska spelare.

Regnet slutade falla strax innan avspark och när solen tittade fram mellan de mörka molnen kunde nog inte ens den största konstgräsmotståndaren hävda att hen inte blev sugen på att spela 90 minuters fotboll. Niclas hade, likt de stora tränarna, valt att rotera på en del spelare sedan 6–1-vinsten senast men trots det kändes dagens elva minst lika bra som den senast.

Matchen börjar med att Sollebrunn har ett stort bollinnehav. Den, för dagen, mer offensivt vridna triangeln på Häras centrala mittfält kommer inte alls rätt de första tjugo minuterna och har stora problem med hemmalagets tre skickliga diton. Om vi ska vara helt ärliga såg det riktigt illa ut för bortalaget över i stort sett hela planen under inledningen av matchen. SAIK hittade sin ensamma anfallare efter backen, som i sin tur hittade ett tillbakaspel till mittfältet och därifrån kom det en krossboll bakom Häras backlinje. På kanterna hade hemmalaget två gaseller, och framför allt pojken på hemmalagets högerkant var både snabb och verkade ha lungor bättre än Mohsens.

Hemmalaget skulle också ta ledningen i matchen. 1–0 kom dock inte på ett av alla de fina anfall som hemmalaget broderade upp, utan på en fast situation. Efter en dryg kvart stångade sig Sollebrunns mittbacksgeneral, Anton Sultan, fram och nickade in ledningsmålet för hemmalaget. Målet var logiskt och förhoppningen var nu att bortalaget skulle förstå att matchen hade startat och sluta tänka på vem som gömde sig bakom Mjukglassen i Masked Singer.

En viss förbättring blev det. David tog tag i det på mittfältet och visade väg för övriga spelare. Det brukar sägas att gammal är äldst och i detta fall var det verkligen så att äldste man på plan fick visa Häraspelarna hur man gör ett försök till att äta sig in i en match. Sollebrunn stod lågt med sin backlinje och lägg där till en utomordentligt kort plan, så förstår ni att det inte var lätt att hitta in bakom hemmalagets backlinje. Hära försökte dock vid några tillfällen. Albin försökte hitta Edwin, Mahdi letade efter Sam och från backlinjen lyftes det långt vid några tillfällen. I den 33 minuten skulle dock kvitteringen komma. En långboll från bortalagets backlinje fångades upp med huvudet av Tobias Yngve. Nicken räddades av Sollebrunns skicklige målvakt Jimmy Johansson, men Tobias lyckades på något sätt knäa in sin egen retur. På resultattavlan var det nu lika, men känslan hos Häraspelarna var att man nu hade momentum och skulle gå för fler mål. Precis innan halvtid skulle dock en Sollebrunnspelare avlossa ett skott några meter utanför straffområdet. Skottet räddas av Emil men tyvärr hamnar returen precis framför Christian Aronsson som kunde raka in ett ledningsmål.

Upp med huvudena! Upp med intensiteten! Vinn fler närkamper! Var distinkta! Detta var bara några av de förmaningar som Niclas förmedlade i paus. Den andra halvan av den första halvleken hade varit bättre från bortalagets sida. Om den första halvan av den första halvleken var riktigt dålig i många avseenden var den andra halvan riktigt bra i vissa andra.

I andra halvlek kom Hära ut som ett annat lag. Huvudena var högre. Intensiteten hade snäppts upp. Fler närkamper vanns. Albin hade flyttat ned i backlinjen för att kunna stabilisera bakåt när bortalaget behövde fylla på med fler spelare för att komma i kapp målmässigt. Ju längre halvleken gick, desto mer tryck fick bortalaget mot Sollebrunns mål. Nu väntade vi bara på utdelningen.

I stället skulle Elias Östlind, på en omställning, utöka ledningen till 3–1 för hemmalaget och nu var både bortalagets goda råd dyra och kokta fläsk stekt. Niclas genomförde ett antal byten och Hära skapade efter det ett tryck på Sollebrunns planhalva. Mahdi, Abbe Ali och Sarmad såg stundtals ut som bollkastare som matar tennisbollar på forehand och backhand när tennisspelare vill träna säkerhet i slagen. Det fanns dock två skillnader från liknelsen bollkastaren. Detta var med fotbollar och precisionen var tyvärr inte lika exakt. Vid några tillfällen fick dock en huvudspelare på bollen, men antingen nickades den rätt i Jimmys nävar, eller så missades målet helt.

Trycket skulle dock fortsätta in i det sista, men på tilläggstid kom så en omställning till där en Sollebrunnspelare skickar upp Donka på läktaren och sedan spelar in bollen i straffområdet till en fristående Hannes Gustavsson. 4–1 var ett faktum och domaren blåste för full tid.

Resultatet var en stor besvikelse. Förhoppningen innan matchen var att Hära skulle åka ifrån Bjärkevi med tre poäng. Niclas poängterade på matchgenomgången att SAIK borta alltid är en lurig bortamatch. Det skulle visa sig att han hade rätt.

Omklädningsrummet då? Jo, men visst ska Sollebrunn berömmas för sin gästvänlighet. Kaffet stod på plats, massagebänken utgjorde rummets centrum, det fanns tre duschar (med både vatten och värme) och lagom med utrymme för att man skall kunna ha ett behörigt avstånd till varandra men ändå känna en viss närhet. Tyvärr fanns det bara en toalett att tillgå och den ockuperades givetvis direkt av David. Omklädningsrummet höll en god normal standard, inget extraordinärt. Massagebänken höjer dock upp betyget. Den är ett inslag som man, tyvärr, allt för sällan ser längre. Bjärkevi får 6/10.

/ Daniel Andersson