6 - 6

Det var äntligen dags för futsalsäsongen 2022/2023 att dra igång sitt seriespel. Södra Härene skulle åka till Mariestad för att möta Bollklubben från samma stad. Dagen till ära hade en helt ny buss (endast 70 rullade mil) abonnerats från vår fantastiska sponsor Vårgårda Buss, och norrut på E20 var det Arsenal-Chelsea som gällde för bussresenärerna tillika Häraspelarna.

Matchen började bra för bortalaget och efter bara några minuter kunde 0-1 placeras in bakom Bollklubbens målvakt. Abdisalam stod för ledningsmålet och det var en, minst sagt, skön start på en ny säsong. Glädjen skulle dock vara kortvarig då oturen grinade William Häggström rätt i ansiktet bara sekunder efter ledningsmålet. Med en stukad fot, kyla och hård lindning fick han följa resterande delen av matchen från kanten. 

Hemmalaget ställde upp i ett 2-2-försvar. Detta skulle visa sig vara något som passade Hära bra efter att man fått diskutera igenom några lösningar i paus. Resterande delen av första halvlek blev dock en ganska tempofattig historia. Båda lagen stod relativt lågt i sitt försvarsspel, men Hära lyckades ändå inte riktigt stänga ytorna bakom sin första försvarslinje. Bollklubben lyckades både kvittera och ta ledningen innan Carl-Anton, precis innan halvtid, kunde placera in 2-2 efter ett fint anfall av Hära där Calle avslutade med en klack förbi målvakten.

I paus diskuterades hur hemmalagets försvarsspel skulle luckras upp. Diskussioner fördes kring att hela tiden skapa två mot en-situationer och på så sett hela tiden ha ett övertag mot Bollklubben. Skulle hemmalaget lämna sina försvarspositioner kunde spelet fort förflyttas till andra kanten där ytorna skulle vara mycket stora. Försvarsmässigt bestämdes det att vi skulle kliva högt, riktigt högt. Hära kände sig övertygade om att de var det bättre laget och att Bollklubben lyckats få in två mål berodde på att de fått tid att stå och hitta ytor och passningar genom bortalagets försvar. 

Ett referat är inte till för att försköna en historia eller en matchbild, utan för att spegla en matchbild. Därför är det lika bra att vara ärliga från början; Presspelet fungerade inte alls de första sex-sju minuterna av den andra halvleken. Trots att vi bestämt att vi skulle kliva på högt, klev vi inte på tillräckligt högt. Bollklubben fick fortfarande den där metern som gjorde att de kunde hitta passningar och spela sig ur pressen. Detta ledde till att de vid flertalet tillfällen kom loss och fick kontringar i övertaliga lägen. Efter 27 minuter av matchen ledde hemmalaget med 5-2. Hära hade alltså släppt in hela tre mål under den andra halvlekens första sju minuter...

Skam den som ger sig brukar det dock heta. Efter några snabba konversationer spelarna emellan, med syftet att rätta till presspelet och kliva ännu högre för att inte ge Bollklubben den tid vi beslutat att de inte skulle få i halvtidsvilan, samlade Hära nytt mod. Bollklubben hamnade i tidsnöd precis hela tiden och slog bollar rakt på Häraspelare och ut över sidlinjerna av ren stress. Hära fick anfall på anfall och behövde knappt försvara sig på mer än sista tredjedelen av planen. Anfallsspelet, där Hära skulle skapa två mot en-situationer, kunde nu utföras och det gav utdelning direkt. Pontus slog in 5-3 efter ett avslut rakt upp i nättaket med nio minuter kvar av matchen. Bollklubben hade nu också dragit på sig fyra frisparkar, och med nästan tio minuter kvar av matchen var det hög tid för bortalaget att utmana försvaret ännu mer. 

Efter 33 minuter, och ett konstant bollinnehav och målchansskapande från Hära de senaste fem minuterna, kunde dock Bollklubben kontra in 6-3. Här kändes det som att luften kunde gått ur bortalaget när man inte fått utdelning på både det fina försvars- och anfallsspel man presterat i stora delar av andra halvlek. Detta lag skulle dock visa upp en fantastisk moral och Abdisalam kunde, efter att ha skojat bort några försvarare, placera in 6-4 i anfallet efteråt. 

I en märklig situation, där Sarmad blir inknuffad i en Bollklubbenspelare, blåser domaren frispark. Det uppstår lite frågetecken kring vilket håll domaren valt att blåsa åt, men efter ett kortare sammanträde mellan domarna beslutas det att frisparken är grön. Detta skulle betyda den sjätte frisparken för bortalaget och således en 10-metersstraff med fyra minuter kvar och underläge 6-4. Alla förstår hur oerhört viktigt ett mål var här och Donka la upp bollen för att slå den, men brände! Hära fick dock återigen utdelning på den höga pressen, vann tillbaka bollen och kunde starta ett nytt anfall. Efter att ha spelat sig förbi på vänsterkanten slogs bollen mot bortre stolpen och där stod Pontus som lyckades styra in bollen med höften. 6-5 och tre minuter kvar!

Pontus skulle få chansen att bli tremålsskytt efter att Hära återigen fått en frispark och alltså en ny 10-metare. Även Pontus missade sin straff och hopplösheten spred sig i laget. De sista två minuterna såg ut precis som de senaste tretton hade gjort: Ett konstant bollinnehav från bortalaget och oerhört fina kombinationer som borde belönats med fler mål. Med bara 30 sekunder kvar skulle Donka ta sig förbi sin gubbe och avsluta rakt framifrån mål med ett skott upp i krysset. Hära hade kvitterat och glädjen och lättnaden var stor. De sista sekunderna spelades av och känslan var att både lagen där och då var nöjda med ett kryss. 

I efterhand är känslan en annan. Stora delar av den andra halvleken är bra. Både försvars- och anfallsmässigt. De första fem minuterna i den andra halvleken sätter vi pressen halvdant, och vi får betala för det genom tre mål i baken. Det är surt. Men i femton minuter spelar vi en bländande futsal och det är verkligen någonting att bygga vidare på till de kommande matcherna. 

Efter ett stopp på Burger King utanför Mariestad rullade den fina bussen hem genom Novemberkvällen. Det var ett gäng slagna hjältar som körde både first- och second screen på dator och telefon med Liverpool - Tottenham och Sverige - Slovenien. Fan vad fint det är med bussresor!

/ Daniel Andersson