1 - 1

Efter studenter och skolavslutningar och med ett fotbolls-EM som sparkat igång så var det äntligen dags för oss att ta på matchdressen. Det har varit ett långt uppehåll men under tisdagskvällen kunde vi hälsa Annelunds IF välkomna till Lenavallen. Med en enormt stor abstinens var det oerhört skönt att få hålla i en matchgenomgång och känna nerven igen. Trots fortsatt studentfirande och en del efterhängsna skador så lyckades vi mönstra en sexton spelare stor matchtrupp. Bland dessa var det comeback för Bella Dahlberg.

Om inte adrenalinnivån och matchpulsen var tillräcklig så pumpades det upp ytterligare när vi steg ut på Lenavallens gröna gräs. Det smått legendariska blandbandet som spelas i högtalarna på ÖSKs hemmaborg saknar väl egentligen bara Kajagoogoos hitlåt ”To shy” för att vara komplett. Allra mest spratt det i benen när Håkan Södergren tog hals i dängan från 1989 års hockey-VM. Nu tar vi dom...

Till matchen då. Jo, matchinledningen var sådär. Gästerna i grönt tog kommandot och vi blev sittandes ganska långt ner i banan. Istället för befriande sparkar så försökte vi spela oss ur låsta situationer med kortpassningspel. AIF var heta och lyckades gång på gång återerövra bollen. Vi hade talat om att undvika hörnor men jag räknade till minst sex sådana emot oss under de inledande 10 minuterna.

Ingen av dessa blev riktigt farlig och kanske fick det vår tuppkam att växa. Vi började sakta komma in i matchen och även om de heta chanserna uteblev så kom vi högre upp i banan och Ebba och Madde kunde styra vårt försvar med säker hand.

Det var då, när vi började känna oss mer trygga, som bortalaget högg. Efter ett par situationer där vi blev lite saktfärdiga kom de förbi lite till höger om Cornelia. En passning in centralt och vår burväktare var chanslös. 0-1.

Nu, kanske 25 minuter in, så hade matchbilden helt jämnats ut. Vi fick ett större bollinnehav och på det centrala mittfältet vann Linn och Nyberg boll. Vår första heta målchans kom då Tiina fick en boll i djupled. Frispelad men med lite jobbig vinkel hamnade avslutet rätt på keepern. 

Inte så långt därefter kom vår nästa chans. Adela, som tunnlat Jimmy mellan 5 och 10 gånger under veckans träningar, snirklade sig fram i straffområdet och kom till avslut. Bollen tog i stolpens utsida.

Så mycket mer hann inte hända under första halvlek. I alla fall inget tillräckligt intressant för att avhandla här. Så vi går till paus.

Vilan innebar mest återhämtning. Vi pratade om vikten att flytta upp laget och komma närmare motståndarna. Vi hade under första halvlek bytt in både Marina och Elin och satte in ytterligare offensiv kraft i halvlek då Bella kom in till vänster. Nu var balansen i laget lite annorlunda och det skulle förhoppningsvis ge utdelning framåt.

När andra halvlek drog igång så skulle jag vilja drista mig till att säga att vi tagit över kommandot.

Vi fick tryck och vann boll på motståndarnas planhalva. Bella kom förbi ett par gånger på sin kant och Elins snabbhet skördade triumfer på den andra. Min tidsuppfattning är tillfälligt satt ur spel men låt oss säga 18 minuter in i andra halvlek tilldömdes vi en frispark till vänster, cirka 5 meter från straffområdet.

Ebba stegade fram och drämde till bollen. Målvakten fick fingertopparna på bollen innan den damp ner strax bakom henne. Målet var tillspillogivet, frågan var bara vem som skulle bli först till bollen. Linn som löpt som en furie under matchen var den som högg. Med bollen på uppstuds böjde hon sig framåt och nickade den in i målet. 1-1.

Ett skönt mål att få men vi var inte nöjda här. Elin flyttades upp i anfallet och skulle skapa kaos i Annelunds backlinje. Med sicksacklöpningar och tempoökningar skapade hon både en, två och tre bra lägen för sig själv. Gästernas målvakt ville dock inte släppa några fler bollar förbi sig och stoppade allt i sin väg. Den gång vi lyckades få bollen i mål, genom Adela, dömdes det tveksamt bort för offside.

Bortalaget stack upp emellanåt men det kändes mer uddlöst. Cornelia räddade vid nåt tillfälle då skottet riktades rakt mot henne men kunde i övrigt glatt se på när bollarna gick vid sidan av målet.

Det blev mer och mer tydligt att någon vinnare inte skulle kunna koras och då domaren blåste av matchen delades poängen systerligt.

Vi gick in i matchen med en vilja att inte släppa till så många chanser och riskminimera (otroligt tråkigt ord). Den uppgiften lyckades vi bra med. Kan vi få igång målfabrikationen så kan vi få en riktigt rolig avslutning innan sommaruppehållet.

Nu väntar Brämhult härnäst. På återseende!

++ Linn Bergqvist

  + Ebba Bodehed

  + Ida Lagesdotter-Andersson

/Mattias L