0 - 3

Efter en träningsvecka där mycket av fokuset legat på skotträning och avslut generellt så var då dagen till slut här då vi skulle få börja mäta oss med de andra lagen i divison fyra. De var två peppade tränare som tog emot tjejerna i Tennishallen. Det har pratats mycket om detaljer under årets första hälft och med flera nya tjejer i laget så gäller det att få ihop det ute på planen. 

Dagens motståndare var Annelunds IF som passande nog var vår senaste antagonist i seriesammanhang. Då, liksom nu, spelades matchen i Annelund. Efter en numer legendarisk vändning vann vi den matchen med 5-4 efter underläge med 1-4 i paus. 

Scoutingen av AIF handlade i mångt och mycket om deras giftiga hörnor och vikten av att undvika att ge ifrån oss sådana.

 Väl på plats och ute för uppvärmning bestämde sig vädergudarna för att bjuda på lite uppfriskande regn och dropparnas tipptappande mot västkragen ackompanjerade fint rytmen av pulsen som intensifierades ju närmare matchstart vi kom.

När domaren blåste för spel fick vi en lite skakig start. Våra grönklädda motståndare fick snabbt press på oss och fick oss att begå några mindre misstag. Detta ledde redan efter par minuter fram till just en hörna som vi inte skulle bjuda på. En hög lyra måttades in mot ett straffområde lika välfyllt som ett konditori på kanelbullens dag. Cornelia var först på bollen men lyckades inte greppa bolluslingen och den letade sig försmädligt in över mållinjen. 1-0 till hemmalaget. Precis den start vi inte ville ha.

Men kanske var det en brutal väckarklocka för vi skulle snabbt ta oss tillbaka i matchen. Efter ett inkast på högerkanten hamnade bollen in till Tiina (tror jag) som spelade bollen tillbaka till Adela i höjd med straffområdet. En liten fint gav utrymme för vänsterfoten och med en smekning placerade hon vackert in bollen i målisens högra burgavel till 1-1 redan efter 5-6 minuters spel.  

Nu hände något. De närmaste 20 minuterna var det som att jordens rotation gjorde att planen lutade och allt spel förlades på vår vänsterkant. Jag har nog aldrig bevittnat nåt liknande. Det var ett hafs och stök och antalet inkast var fler än min imaginära kulram kunde räkna till. Det positiva var att vi under denna period visade en enorm vilja. Evelina och Smilla vann duellerna och vi började ta över matchen genom nätt passningspel och en kämpaglöd som vi efterlyst under försäsongen. När bollen tlll slut kom över på högerkanten var de Adela som fick tag på den igen. Som en karbonkopia av det första vände hon återigen bort sin försvarare och tryckte upp bollen mot det vänstra krysset. 1-2 och glädjen var kolossal. Nu flyttades spelet över till den högra sidan och Marina och Anna fick känna sig involverade. Vi vann en frispark halvvägs in på offensiv halva och Anna måttade ett inspel. Om hon siktade på syrran Adela ska jag låta vara osagt men just Adde steg till väders och satte pannan på bollen. Bollen for mot samma hörn som tidigare men touchade kryssribban och gick  till inspark. Ack så nära ett hattrick.

 Nånstans där får vi summera de första 45 för att inte bli för långrandiga. Det var en mycket väl genomförd första halvlek där framförallt kampviljan var otroligt glädjande att se. Centralt hade vi bra koll där Linn gav fint understöd till Nyberg och Sofia som hela tiden gav oss respit genom att hålla i bollen och lugna ner spelet. 

 I halvlek blev vi informerade att domaren hade sträckt en lårmuskel och skulle eventuellt tvingas till ett byte då ersättare var på väg. Andra halvan drog dock igång i tid och domarbytet skulle komma lite senare. Matchen fortsatte på den inslagna vägen men det märktes ganska snart att det något mjuka underlaget satte sina spår på ben och lungor. Glöden fanns kvar och vi fortsatte att vinna dueller men laget började så sakteliga bli längre och vi satt inte ihop som i första halvlek. Hemmalaget skapade fler högkaratiga chanser och känslan var att en kvittering hängde i luften. Vi gjorde ett byte på vänsterkanten där Nellie fick chansen. Något senare fick Mattis chans på vår högerkant. Vi höll ledningen fram till minut 73. Bollen kom ut på vår vänsterkant. Annelund hade haft bättre chanser än den här. Skottet kom från distans och tillslaget var bra. I en båge, från kanske 25 meter, gick lädret över Cornelia och det var kvitterat. 2-2. 

Nu gällde det att hänga i. Matchpulsen gick från eleverad till direkt olämplig. Att få med oss ett bra resultat kändes psykologiskt viktigt och jag och Jimmy vankade likt seriefiguren Balthazar av och an på sidlinjen. Med 10 minuter kvar på klockan kändes en seger långt borta, det gällde framförallt att bevara den poäng vi hade. Smilla hade ett avslut från dryga 30 minuter efter en offensiv hörna som för en sekund gav en förhoppning om ett segermål men inte denna dagen. Vårt försvar höll tätt och när domaren satte pipan mellan tänderna så kunde vi andas ut. Oavgjort var nog i slutändan rättvist då lagen hade varsin halvlek.

Det var krampkänning, tunga ben och rosiga kinder i den kylslagna kvällen men glädjen och lättnaden var den som lyste igenom mest. Det var skönt att få ett sånt här avstamp och se att vi är redo för en ny säsong. Det här lovar gott och vi bygger vidare med ett gott gäng som ställer upp för varandra.

 Nu tar vi en träningsvecka och kallar till match på Lenavallen om en vecka.

++ Adela S

  + Sofia K

  + Linn B

 /Mattias L