2 - 1

Höstsäsongen har dragit igång på allvar. Efter en poäng i uppstarten mot Hemsjö var det dags att bjuda trippelententen Kabel Åttio/Byttorp/Borås AIK till dans på Lenavallen. Återbuden och brasklapparna om skavanker som kunde stoppa för spel var för dagen många. Inte mindre än fem tjejer från ÖSKs duktiga F14-lag var kallade till matchen.

Förberedelserna för att få gästande lag och åskådare att känna sig välkomna var i full gång när vi landade på vallen som heter Lena. Kanske är låten med namnet i en tribut från Håkan Hellström.

Jimmy hade för dagen fått ansvaret att leda matchgenomgången. Direktiven var klara och den gick smidigt förbi utan att tjejerna behövde höja ögonbrynen och undra över ord eller uttryck som min kära ledarkollega ibland slänger sig med. Det sparade han till senare. Vi var i god tid ut på den fina gröna gräsmattan och den mjukgörande uppvärmningen sattes igång.

Klockan slog 18.30 och domare Peder blåste igång tillställningen. Upptakten var trevande från vår sida. Bortalaget tog tag i taktpinnen och vi hade svårt att hitta rätt i passningspelet. Gästernas SHIF-bördiga Rangin var den som vållade oss mest bekymmer när hon tekniskt skickligt vände och vred och tog sig loss från markering. Jag väljer att kalla gästerna Byttorp framöver för enkelhetens skull då de för kvällen spelade i Byttorps gröna färger. 

Efter ca en kvart hade vi börjat hitta mer rätt i de taktiska positionerna. Cornelia i vårt mål hade satts på prov men inget som var henne övermäktigt.

Ebba hade fått grepp om Byttorps anfallare och låg tätt i rygg medan Madde tryggt fiskade upp de förlupna bollar som passerade Ebba. Centralt gjorde Sara och Linn ett jättejobb och osynliggjorde gästernas diton. Framåt då, jo det fanns hela tiden embryon av djupledslöpningar som skulle kunna hota. Agnes och Elin Carlander fanns på varsin kant och deras snabbhet hotade hela tiden Byttorps backlinje. Med Nyberg och Tiina i anfallet så fick vi fast bollen och de kunde distribuera den vidare. 

I den 22:a matchminuten kom vår första chans. Det var inte så mycket till läge. Agnes fick bollen på kanten, satte fart och rundade sin ytterback. Hon tog sig in i straffområdet och tog avslutet från en relativt kaxig vinkel. Träffen på bollen var ren. Jag tror att målvakten hade fingartoppar på den. Rekylen tog i ribbans underkant och borrade sig in i nätet. Ett riktigt vackert mål och en skön 1-0 ledning.

Det här gav oss kraft. Klara och Evelina bröt Byttorps försök tidigt från sina ytterbacksplatser och vi pressade bortalaget över hela banan och till misstag. De stora, heta chanserna uteblev men vi spelade bra fotboll och gav lite utrymme bakåt. Enstaka lägen fanns för Byttorp och det var allt som oftast ovan nämnda Rangin som fick dom. Ett par skott i burgaveln och ett friläge där Madde förtjänstfullt jobbade hem och störde tillräckligt för ett svagt avslut var gästernas bästa chanser.

Vi gick till pausvila med ledning och det var idel positiva tongångar. Vi är numera ett ärrat gäng som har varit i ledning tidigare men sett det glida oss ur händerna. Det manades till lugn och fortsatt fokus. 98% av vilostunden gick åt till ekvilibristisk psykologi. Inga direkt taktiska råd gavs. Ligg på rätt sida och försök inte chansbryta. Nerverna var redan nu en röra, rösten började ge sig och jag lät som då målbrottet infann sig.

Vi har haft en förmåga att starta trögt i andra halvlek. Den här dagen såg det bättre ut. Både jag och Jimmy kollade klockan oavbrutet. 53 minuter gångna. Nu då, Va! fortfarande bara 53 minuter.

Vi började tappa lite av pressen på Byttorp. Vi låg rätt men bjöd in till lite distansskott och en del fasta situationer vaskade gästerna fram. Det mesta missade sitt mål och det som kom fram hamnade i Cornelias skopa. Framåt skapade vi en del halvchanser men inte det där riktiga läget som skulle ge oss en tvåmålsmarginal. Agnes fortsatte slita stora hål i Byttorps backlinje på sin högerkant. ”Slå bollen i struten och sätt full kareta!”, ropade Jimmy. Oklart om direktivet verkligen var tydligt nog men sprang gjorde Agnes.  Jag log i alla fall stort när det gamla ordet kareta åter fick se dagens ljus.

I mitten av andra halvlek gjordes ett par byten. Wilma och Ida-Lova kom in på varsin kant.

Pigga ben och Linns oförtrutna energi skulle ge resultat. I den 74:e minuten stötte Linn fram på ett något sämre Byttorpskt uppspel. Brytningen eller avslutet seglade högt upp i luften. Målvakten famlade bakåt med blicken fäst mot bollen. Bollbanan var perfekt, tyngdkraften gjorde sitt och bollen hittade hela vägen in vid den vänstra stolpen. 2-0 och glädjen var enorm.

Nu vågade jag börja drömma på allvar. Vi spelade tufft i närkamperna, några hade ont men körde på. Vi skulle ta detta hela vägen. I den 81:a minuten skulle situationen bli otrevligare. En hög boll in i vårt straffområde såg ut att landa tryggt hos Cornelia. Men bollen måste träffat den enda torra plätten på den annars så fina ytan. Studsen blev hög och över vår målis. Byttorps anfallare högg och kunde placera in reduceringen i det öppna målet. 2-1 och nu gällde det att kriga.

Alla tydligare linjer i spelet suddades ut. De grönklädda tryckte på men vi fredade oss. Bollen for vid ett par tillfällen som i ett flipperspel i vårt straffområde men vi fick alltid sista benet på bollen. Det fanns lägen framåt att sätta spiken i kistan men vi lyckades inte göra några fler mål.

Vi var inne på stopptid. Måtte detta hålla. Sara haltade, Ebba kämpade, Ida-Lova sprang, Madde peppade. Alla gjorde sitt. Alla slet mot samma mål.

Peder satte pipan till munnen och tjejerna sträckte armarna mot luften. Första segern i seriespel på väldigt länge och det var så förlösande. Sången ekade över nejderna. Glädjen gick inte att miste på.

Jag brukar fälla en tår eller två varje skolavslutning av stolthet för mina barn. Nu kom det likadana tårar av stolthet. 

Så jäkla kul och så bra kämpat av samtliga. Allt slit lönar sig och den här segern ska vi njuta av hela helgen.

++ Linn Bergqvist

  + Agnes Bodehed

   + Sara Styrud