2 - 2

Valborgshelgen var här och likaså säsongspremiären för vårt damlag. Efter månader av idogt tränande var timman äntligen slagen för att mäta våra krafter med Hemsjö IF. Hära bjöd på dubbelarrangemang där dagens förband, tillika vårt herrlag, krigade ner Vedums AIS med 2-0 för att sparka av dagen. Vädret var svängigt med ömsom regn och solsken. En stark västlig vind pinade den relativt månghövdade åskådarskaran. 

När vårt damlag beträdde mattan hade regnmolnen försvunnit och det anades vårvärme. 12 damer hade tackat ja och därtill skulle 3 tjejer från ÖSKs damlag anlända efter att ha betvingat VIK på Tånga. Efter en kortare uppvärmning och med ett nytt blandband dånandes ur högtalarna så gjordes de sista förberedelserna innan match. 

Då domare David visslade igång tillställningen fanns det en viss nervositet hos åtminstone 50 procent av  tränarkonstellationen. Nu var det upp till bevis.

Matchens inledning var svårtydd. Bortalaget försökte ta sig förbi på kanterna och kunde ha lyckats om inte comebackande Madde hade haft spring i benen och effektivt stoppade varje försök. Framåt försökte vi skapa oreda. Oftast centralt. Ida och Sara S stred på mitten och när de vann bollen var tanken att sätta Tiina och Klara i spel. Första kvarten var spelmässigt jämn och ganska chansfattig. Evelina kom sånär förbi på sin vänsterkant och Klara fick ett halvt friläge där de gulsvarta med frenesi jobbade ikapp och stängda ytan. Bakåt var vi täta, ytterbacksduon Sandra och Cornelia höll motståndarna stången och Linn använde huvudet för att rensa undan lädret. Efter ca 20-25 minuter skulle Hemsjö ta ledningen. En förlupen boll snappades upp och då läget dök upp för Hemsjöiten var avslutet distinkt. 0-1 och det anades på sina håll lite hängande huvuden. Matchbilden var fortsatt oförändrad. Inget av lagen tog riktigt kommandot. Strax innan pausen skulle vi lyckas kvittera. Bollvinst på mitten och bollen fram till Klara. På något sätt letade sig bollen vidare till Tiina som 40 meter från mål satte högsta fart. Med flåset i ryggen och en rosaskrudad utrusande keeper behövde avslutet komma ungefär från straffområdeslinjen. En paralyserad målvakt fick se bollen rullas in intill stolpen, otagbart. 1-1 och psykologiskt innan paus.

I halvlek var det uppsluppen stämning. Det fanns mer att hämta. Vikten av att hålla ihop laget betonades. Ett byte gjordes då Dina kom in istället för Sara A.

Andra halvlek blåstes igång och med det hade vi vinden i ryggen. Både bokstavligen och känslomässigt. Efter en lite trevande inledning och en tiominuters period utan skönspel skulle bollen spelas ut på öppna vidder till höger på Hemsjös planhalva. Tiina som sprungit som en furie hela matchen löpte även på denna bollen. Med en motståndare i ryggen lyfte hon blicken och såg Dina centralt. Passningen kom, svepte förbi utsträckta svartgula ben och hittade rätt fot. Kort mottagning och avslutet från Dina letade sig in i nätmaskorna bakom en till synes chanslös burväktare. Dagens speaker kunde ropa ut "2-1 genom Dina Dabbour". Lagets kanske mest tacksamma namn för ett effektfullt förkunnande.

Nu var vi I förarsätet. Något vi kanske inte är så vana vid. Istället för att sänka tempot och ta god tid på oss var det löpningar till inkast och andra fasta situationer. Vi var ivriga och laget satt plötsligt ihop lite sämre. Hemsjö förmådde dock inte skapa speciellt mycket. Det som kom Tovas väg hanterade hon förtjänstfullt. 20 minuter kvar och vår ledning stod sig. Jag började drömma. Seger redan i första matchen. Nja, inget skulle tas ut i förskott. 15 minuter kvar. Vi sjönk längre ner och laget blev utdraget. Men samtidigt skapade Hemsjö inte några direkta lägen. Visst fasen skulle det hålla. Med tio minuter kvar kom kallduschen. Bortalagets nummer 22 hamnade, ur ingenting, ensam med Tova. En liten petning åt sidan och vår målvakt tycktes vara på bollen, men inte tillräckligt för att stoppa den. Bollen rullades in i det öppna målet. 2-2. 

De sista 10 minuterna hade jag inga tankar på att vinna matchen. Visst hade det varit kul men bensinmätaren visade rött och vi gick på reserven. Våra tappert kämpande tjejer förtjänade åtminstone en poäng för en fin insats och Hemsjö hade tagit över matchen den sista fjärdedelen.

När domaren blåste av, något tidigt efter mina beräkningar, kunde jag till slut andas ut igen. Den här poängen var värdefull och visar att årets upplaga av SHIF/ÖSKs damlag kommer kämpa för varje poäng. Jag är otroligt stolt över samtliga för dagens insats och en stor eloge till de unga F14 tjejerna som orädda går in och tar för sig. Det var många som gjorde en riktigt bra match idag. Tiina sticker ut lite extra med mål och assist. Ha en riktigt bra Valborg så tar vi nya tag i nästa vecka.

/Mattias L

++ Tiina

  + Linn

  + Ida