Om föreningen

Svedbergs GIF är en ideell förening med cirka 150 medlemmar. Vårt verksamhetsfokus ligger på fotboll, bordtennis, motion och friskvård. 

Vår målsättning är att föreningen ska vara en källa för inspiration och livsglädje och att idrottsplatsen ska vara en naturlig samlingsplats för alla i Mjöhult med omnejd.

Föreningen bildades en kulen decemberkväll 1923 i dåvarande Svedberga skola. Initiativtagare var skolläraren Konrad Olsson, som var verksam i skolan och känd för sin relativa ”stränghet. Det har även sagts att skolmästaren höll ”god ordning och reda” i sin förening. Föreningen anslöts redan från starten till Svenska

Riksidrottsförbundet.

Till att börja med utövades främst gymnastik och ”allmän idrott” på en nyanlagd idrottsplats på ett någorlunda plant område på Svedberga kulles södra del. Att det hela togs med stort allvar och entusiasm bevisas av att flera mycket bra resultat presterades, bland annat av Helmer Jönsson (Petter Jöns Helmer) som hoppade drygt tre meter i stavhopp. (Som jämförelse kan nämnas att 1930 blev Henry Lundblad svensk mästare på 4 meter). Att idrottsintresset var stort bevisas också av att man kunde mobilisera både manliga och kvinnliga gymnastikgrupper med ett 25-tal utövare i varje.

År 1926 tillkom cykel och boxning, men i slutet av1920-talet övergick intresset mer och mer till fotboll och 1927 blev föreningen medlem i Svenska Fotbollförbundet.

År 1929 flyttades SGIF upp till dåvarande Skåneserien division II, där man höll sig kvar i sex år.

I mitten av 1930-talet upphörde föreningen med allmän idrott, mest beroende på ledarbrist. Härefter inriktades verksamheten på fotboll.

I början av 1950-talet anlades en ny idrottsplats i Mjöhult och verksamheten flyttades dit. Den första matchen på den nya planen spelades den 18 april 1952.

Till att börja med saknades lokaler för ombyte inför matcherna. Detta löstes genom att trädgårdsmästare Stehn E Andersson lånade ut sitt packhus - som låg i närheten av idrottsplatsen - som omklädningsrum. Så småningom lyckades Elmer Borgman övertala SJ att föreningen skulle få ta över en utrangerad vågbod från Stureholms station, vilken flyttades till idrottsplatsen.

År 1953 fick klubben sin första klubbfana genom en donation av Sven Heige och Stig Paulson. Under samma år firade föreningen 30 års jubileum, vilket bland annat uppmärksammades i en minnesskrift författad av Elmer Borgman.

Den första och tills idag enda internationella match som spelats på Mjöhults idrottsplats gick av stapeln den 28 maj 1954 mot Nettelnburg Sportverein från Hamburg. Resultatet blev 4–3 och matchen bevittnades av 420 personer; ett publikrekord som står sig än i dag.

År 1957 bildades en damhandbollssektion med två lag i seriespel. Handbollssektionen blev dock kortlivad och verksamheten upphörde redan efter ett par år.

År 1957 anordnades midsommarfest på idrottsplatsen med midsommarstång, speleman, lotterier och tombola. Initiativtagare var Walter Nilsson. Festligheterna blev populära och samlade i början av 1960-talet runt 500 besökare. Denna tradition lever fortfarande kvar, men nu i Byaföreningens regi.

Med en ny idrottsplats räckte det givetvis inte att byta om i ett packhus och i en vågbod. Ganska snart började därför planeringen för att kunna bygga mer ändamålsenliga lokaler och 1958 sattes spaden i jorden. Den nya anläggningen var kostnadsberäknad till 65 000 kronor (motsvarande drygt 800 000 kronor i dagens penningvärde) och efter mycket ideellt arbete stod paviljongen klar 1960. Det var en för sin tid ändamålsenliga och moderna lokaler som innehöll alla nödvändiga bekvämligheter som omklädningsrum för såväl spelare som domare, bastu och en större samlingslokal. Paviljongen har senare byggts ut i två omgångar med bibliotek, klubbrum och två kök. I början på 1970-talet anlades även en tennisbana. Tennisbanan är numera riven och fungerar i dag som boulebana, inte minst till glädje för traktens pensionärer (SPF Seniorerna 3 Byar). 

Med de nya lokalerna tog nya aktiviteter sin början. Bland annat bildades en bordtennissektion. Även gymnastiken väcktes till liv på nytt (motionsgymnastik). 

Bordtennisverksamheten var rätt omfattande och under en följd av år fanns både ett seniorlag och ett par ungdomslag i seriespel. Spel i korpsammanhang bedrevs till mitten av 1990-talet och därefter i motionsform. Under 2016 startades en nybörjarkurs för barn och ungdomar med ett tiotal deltagare under Rickard Gartérs – själv aktiv spelare närmast under elitnivå – ledning. Ytterligare spelare har tillkommit efter hand och i dag (februari 2019) är Svedbergs GIF den enda aktiva bordtennisföreningen i Höganäs kommun.

Då bingo blev populärt i början på 1960-talet hakade föreningen på som en av de första klubbarna i Skåne. Först ut var Gunnarstorps IF som hade hämtat idén från Danmark. Detta skulle visa sig vara ett lyckokast. Allt som behövdes var en lokal, några vinster och en utropare. Lokal hade man ju redan, vinster skänktes av bygdens företagare och Bengt Larsson fungerade som utropare. Idrottspaviljongen fylldes till bredden; ibland fick t.o.m. omklädningsrummen tas i anspråk och några gånger även duschrummet. Ju fler brickor som såldes desto mer pengar till föreningen. Jag brukade spela med tre brickor, men det fanns de som kunde hantera ända upp till tolv brickor. Själv blev jag lycklig vinnare av både påslakan och kotlettrader. 1966 flyttades bingoverksamheten till Hasslarps Folkets Park där den pågick ytterligare några år.

Så länge bingoverksamheten pågick var den föreningens i särklass viktigaste inkomstkälla. När den upphörde behövdes andra alternativ. Verksamheten växte och pengar behövdes bland annat för att bygga ut idrottpaviljongen. På initiativ av den dåvarande kassören Nils Lindqvist anordnades en loppmarknad den 30 juli 1978. Enligt ett reportage i Nordvästra Skånes Tidning ”genomfördes den i tropisk värme, men blev ändå en stor succé där allting såldes från begagnade tofflor till tjockare rep”. Varje år sedan dess har loppmarknaden genomförts den sista lördagen i juli. Den har vuxit för varje år och samlar numera tusentals besökare.

Även om många idrotter utövats i föreningen under årens lopp är det ändå fotbollen som varit den mest omfattande. Särskilt under 1960-, 70- och 80-talen då föreningen – åtminstone periodvis – kunde ställa upp med två seniorlag, juniorlag, ibland upp till tre pojklag och ett eller ett par damlag.

Under 1990-talet blev dock spelarunderlaget allt tunnare och till säsongen 1999 kunde föreningen inte ställa upp med något representationslag i seriespel. Ungdomsverksamheten drevs dock vidare. 

Efter sex år utan seniorlag gjorde dock föreningen återkomst i seriesammanhang under åren 2005–2010 (under 2008–2010 i samarbete med Väsby FK).

                                                                                                                  Sedan var det dags för ett nytt uppehåll fram till 2016, då de blåvita dök upp på arenan igen. Tyvärr räckte spelarunderlaget inte till och 2018 stod föreningen åter utan seniorlag.

Knatteverksamheten hålls dock i gång. Ett 25-tal tjejer och killar deltar regelbundet i fotbollsverksamheten och under 2018 deltog föreningen i matchspel i Kullaalliansens regi.

Mjöhult i februari 2019

Jan E Andersson

Källor:

Mjöhultsboken

Diverse tidningsurklipp

Egna minnen

Peter Blomgren.

Äldste målskytten

Den 8 augusti 2016 spelade Svedbergs GIF och Brunnby FF en B-lagsmatch som slutade 5-2 till hemmalaget. Det var kanske inte så sensationellt, inte heller att det fanns en 3-målskytt i hemmalaget, men definitivt att han heter Peter Blomgren och var 56 år gammal. Dessutom svarade han för en assist. En minst sagt unik prestation som förmodligen gör Peter till föreningens genom tiderna äldste målskytt och definitivt den äldste som gjort hat trick.

Främste målskytt genom tiderna

Den som gjort flest mål i föreningen under en och samma match är Bertil Lindblom, som 1964 i en pojklagsmatch mot Ödåkra gjorde 13 mål. På den tiden var matchtiden för pojklagsmatcherna 60 minuter, vilket följaktligen innebar att Bertil i runda tal gjorde ett mål var femte minut. Svedberg vann med 19-1.