Jämtlandstriangeln på snöskor – Expedition Triangeln vecka 44

Söndagen den 27 oktober samlades vi, nio förväntansfulla scouter bestående av ledare, utmanare och roverscouter, på tåget som skulle ta oss norrut.

Vårt mål: att genomföra en fjällvandring över Jämtlandstriangeln, helt off-season och mitt i de tidiga vinterförhållandena.

Efter noggranna förberedelser och råd från lokala experter hade vi packat för det värsta tänkbara vädret. Vintertält, snöskor, vindsäckar, snöspadar, handvärmare och massor av mat – vi var redo för äventyret som väntade oss.

Tågresan tog sju timmar utan förseningar, och vi anlände till Duved på eftermiddagen. Där passade vi på att handla den sista maten och packa om vår utrustning. Vi samlades också kring en skärm för att tillsammans repetera tältuppsättning via Youtube – kunskap som snart skulle komma väl till pass.

Dag 1: Måndag 28 oktober – Vandringen börjar

Tidigt på måndagsmorgonen packade vi in oss i två fullproppade bilar och körde mot Storulvåns fjällstation. Vädret bjöd på lätt snöfall och svaga vindar, och marken var täckt av ungefär en decimeter snö. Eftersom vägen till Storulvån skulle stängas den 1 november, var vi tvungna att parkera bilarna en mil bort från fjällstationen.

Med överfulla ryggsäckar började vi vår vandring mot Ulvåtjärn vid halv tolv. Planen var att äta lunch där efter en sex kilometers vandring. Snön var ännu inte så djup, så snöskorna fick hänga kvar på ryggsäckarna. Överraskande nog gick vandringen snabbare än väntat, och vid tvåtiden satt vi samlade i Ulvåtjärns stuga och njöt av pulled pork-wraps till lunch.

Under lunchen började det blåsa upp, men klockan var fortfarande tidig. Vi bestämde oss för att fortsätta ytterligare sex kilometer till Blåhammarens fjällstation. Vägen dit var betydligt mer utmanande med djupare snö och brantare stigningar. Mörkret föll och vi pulsade uppför höjdmeter efter höjdmeter, men gruppens energi höll humöret uppe.

Vid sex på kvällen nådde vi äntligen Blåhammaren. Vi hittade snabbt den öppna stugan och installerade oss. Till vår glädje upptäckte vi att stugan var utrustad med el, värme och sängar – en oväntad lyx i fjällvärlden.

Sex av oss valde att övernatta i stugan, trötta efter dagens tunga vandring med full packning. De tre andra beslöt sig för att tälta utomhus, trots de annalkande vindarna.

Kvällens middag blev en improviserad bibimbap: ris, sojastekt och karamelliserad köttfärs, toppad med stekt ägg och sriracha-majonnäs. Det smakade fantastiskt efter en lång dag på fjället.

Dag 2: Tisdag 29 oktober – Sol, snö och stormvarning

Vi vaknade till en strålande soluppgång som målade fjälltopparna i gyllene nyanser. Prognosen för morgonen var god, men en storm var på väg in under eftermiddagen och kvällen. Dagens etapp var nio kilometer, mestadels nedför mot Enkälen.

Efter en energigivande frukost med gröt tog vi på oss snöskorna och gav oss iväg. Solen följde oss längs leden, och vi fick sällskap av renar som rörde sig majestätiskt över fjället. Snötäcket hade nu ökat till 20–30 centimeter, och snöskorna var till stor hjälp, även om några av oss kämpade lite med dem.

Vid halv två-tiden anlände vi till Enkälenstugan. Där lagade vi den berömda "kaloripastan" – pasta med bacon, ägg och majonnäs. En riktig energibomb som laddade oss inför kvällen.

När vi såg stormen närma sig i solnedgången, beslutade vi oss för att stanna vid Enkälen. Tillsammans förberedde vi tre tält för natten och säkrade dem mot den kommande stormen. Packningen förvarade vi i stugan, som också skulle fungera som vår nödplats om tälten inte skulle hålla.

Mörkret föll och vindarna började tillta. Inne i stugan lagade vi en ärtsoppa från grunden. Soppan tog tid att koka, men det gjorde oss inget. Vi satt varmt och skönt och lyssnade på stormens muller utanför, medan våra tält stod stadigt i den tilltagande vinden.

Efter soppan njöt vi av en efterrätt – en improviserad cheesecake med kondenserad mjölk, lime, citron och digestivekex. Mätta och nöjda kröp vi sedan in i våra tält. Vinden hade nu ökat till uppåt 25 meter per sekund, men trots stormen sov vi gott, även om tältduken ibland skakade kraftigt.

Dag 3: Onsdag 30 oktober – Djupsnö och utmaningar

Vi vaknade upp till en värld täckt av 40 centimeter nysnö, och våra tält var halvt begravda. Trots de hårda förhållandena hade tälten hållit, och vi kände oss stolta över vår prestation.

Morgonen bjöd på hårda vindar och ymnigt snöfall. Efter en frukost med gröt, hasselnötter och torkad papaya spände vi på oss snöskorna igen. Vår nästa etapp var mot Gamla Sylen, drygt 8,5 kilometer bort.

Vädret var tufft, men vi överraskades av hur bra det ändå gick. Under natten hade snödjupet ökat markant, och för första gången stötte vi på problemet att den som gick först fastnade i meterdjup snö. Det var roligt till en början, men vi insåg snart att det saktade ner vårt tempo avsevärt.

Vi turades om att spåra vägen, då det var mycket krävande att gå först. Vid tretiden på eftermiddagen nådde vi Gamla Sylen, utmattade efter den ansträngande vandringen. Vi sökte skydd i stugan och lagade tortellini med brynt smör till lunch – en välbehövlig energikick.

Efter lunchen väntade en klättring på 150 höjdmeter över cirka två kilometer. Det lät enkelt i teorin, men snödjupet gjorde det till en enorm utmaning. Snöfallet tilltog, och vi kämpade oss fram i allt djupare snö.

Efter en och en halv timme nådde vi äntligen Sylarna fjällstation.

Snödjupet var nu uppemot 1,5 meter, och vi var fullständigt utmattade. Vi hittade en öppen byggnad och sökte värme och vila.

Till vår lättnad fann vi en säkerhetsstuga med ett kök och sovplatser. Trötta och frusna etablerade vi oss snabbt.

Vi började laga kvällens middag, en krämig carbonara. Efter en lång dag på fjället smakade den bättre än någonsin. Mätta och nöjda kröp vi sedan ner i våra sovsäckar, tacksamma för att vara i säkerhet och värme.

Dag 4: Torsdag 31 oktober – Den långa vägen hem

Efter en lång och välbehövlig natts sömn vaknade vi till ett vindstilla Sylarna. Under natten hade det kommit ännu mer snö, och landskapet låg dränkt i vitt.

Klockan var sex på morgonen när vi steg upp. Vi hade beslutat oss för att gå hela vägen tillbaka till där vi hade parkerat bilarna – en rejäl utmaning framför oss.

Vi återställde stugan till sitt ursprungliga skick och packade våra saker. Alla spår av vår närvaro var undanröjda.

Vädret var perfekt för vandring – nästan vindstilla, minus två grader och lätt snöfall. Men snödjupet på 1,5 meter skulle visa sig vara vår största utmaning.

Vid åttatiden gav vi oss iväg och pulsade sakta men säkert fram till Gamla Sylen, där vi tog en välförtjänt paus. Humöret var på topp, och vi kände att vi kunde klara av den långa etappen tillbaka.

Men snön fortsatte att falla, och det blev allt tyngre att ta sig fram. Vid tolv nådde vi Spåime raststuga efter fyra timmars vandring och åtta avverkade kilometer. Vi hade lika långt kvar.

Vid raststugan lagade vi pesto gnocchi och fyllde på våra energidepåer. Trots tröttheten kände vi oss positiva.

Strax efter ett fortsatte vi vår färd. Snön blev djupare, och tempot saktade ner. Vi fick höra en vädervarning från SMHI – en ny storm var på väg in till kvällen. Vi behövde skynda oss.

Efter tio och en halv timmes kämpande anlände vi äntligen till platsen där vi hade parkerat bilarna. Vi var fullständigt utmattade, men lyckan över att ha klarat av Jämtlandstriangeln på fyra dagar, en dag snabbare än planerat, var obeskrivlig. Vi hade undvikit stormen och klarat alla utmaningar tillsammans.

Vi packade in oss i de två bilarna och körde tillbaka till stugan. När vi steg in i värmen visste vi att vi hade gjort något speciellt. Nöjda och fyllda med minnen avslutade vi vårt äventyr.

Epilog

En vecka har passerat sedan vi avslutade vår expedition över Jämtlandstriangeln. Under den tiden har snön smält bort och temperaturen har stigit till runt 10 grader, vilket gör att vårt äventyr känns nästan overkligt.

"Det var en av de mest krävande och utmanande saker jag någonsin gjort," säger en av deltagarna. "Men också en av de mest fantastiska upplevelserna."

"Att se snön försvinna och veta att vi kämpade oss genom meterdjup snö känns som en dröm," tillägger en annan.

"Jag kommer aldrig att glömma den här resan," berättar en tredje. "Det var tufft, men vi klarade det tillsammans."

Vårt äventyr på fjället har gett oss minnen för livet. Vi längtar redan efter nästa expedition och äventyr, vart det än tar oss.

För den som vill se mer från vårt Äventyr så finns alla bilder på https://sleipner.app/expedition/triangeln

Sedan finns alla stories sparade på kårens instagram https://www.instagram.com/roslags_nasby_scoutkar