Historia

Första åren (1986–95)

Ormaryds IF:s damverksamhet startade i mitten på 1980-talet, närmare bestämt 1986. Detta eftersom man ansåg att flickorna födda 1970 var mogna nog att spela seniorfotboll. Många var inte äldre än 16 år när de debuterade i seniorspel, vissa var även yngre.

Första träningsmatchen spelades den 31 mars 1986 borta mot FC Eken (nuvarande IF Eksjö Fotboll) och slutade 13-0 (6-0 i halvtid) till FC Eken. Den första spelartruppen såg ut såhär:

1. Sunita Hallgren
2. Åsa Svensson
3. Carola Söderstrand
4. Pernilla Eliasson
5. Rose-Marie Almqvist
6. Aimeé Ekman
7. Hanna Köllerström
8. Cecilia Knutsson
9. Susanne Johansson
10. Liselott Göransson
11. Ann-Sofie Göransson
12. Malin Johansson
13. Malin Nilsson

Huvudtränare var Thommy Hagström som även spelade aktivt i Ormaryds herrlag. Nästa match spelades mot Nässjö FF där det också slutade med storförlust (9-0). Laget spelade endast två träningsmatcher innan serien startade.

Det var tänkt att premiären skulle vara på TT-vallen, men på grund av dålig plan kom ett gemensamt beslut med motståndarlaget att byta spelordning så Ormaryds första match blev på bortaplan. Denna match slutade i  storförlust (13-0) mot ett välspelat Gripenberg. Efter fem matcher i seriespel hade laget fortfarande inte lyckats göra något mål, men ändå släppt in 59 mål. Första målet framåt kom 15 juni 1986 hemma mot FC Eken. Målgörare var Ingela Köllerström i en match som slutade 1-3 till FC Eken.

Inför sista matchen för säsongen hade laget en målskillnad på -106 och hade förlorat samtliga 13 matcher. Sista matchen spelades borta mot Stensjöns IF och den vann (!) Ormaryd med 3-1. Detta noteras även som Ormaryds IF:s första vinst på damsidan. Totalt blev måldifferensen 6-110, vilket ger en målskillnad på -104. Cecilia Svanberg blev historisk denna säsong som den yngste spelare någonsin att representera Ormaryds IF. Hon var endast tolv år gammal i en match mot Gripenbergs BK den 27 april 1986. Detta rekord står sig än idag.

Nästkommande säsong lyckades laget endast göra två mål på 15 matcher. Samtidigt släppte laget in 119 mål. Petra Sandahl var målvakt i tretton av matcherna och släppte in 100 mål, ett rekord som står sig än idag i Ormaryds IF.

Förlusterna fortsatte säsongen 1988 innan trenden till slut vände 1989 med vinster. Första noterade varningen gick till Åsa Svensson säsongen 1989. Till säsongen 1990 var det så mycket spelare att det fick startas upp ett reservlag. Detta år ändrade Svenska Fotbollförbundet poängsystemet i Sverige där vinst gav 3 poäng (tidigare 2 poäng) och oavgjort resultat förblev en poäng till vardera lag.

1991 vann Ormaryds IF för första gången serien och spelade därför nästa säsong i Div. 4. De nästföljande två åren var Ormaryds IF ett jojo-lag då laget både gick upp-och-ner i seriesystemet innan de till slut blev etablerade i Div. 4. Säsongen 1994 noterades första utvisningen och den gick till Zara Aztmannstorfer den 13 september borta mot Bodafors SK, det var även första direkta utvisningen där domaren omedelbart plockade fram det röda kortet. I samma situation fick även Bodafors spelare, Karin Lundell, syna det röda kortet. Hur gick matchen då? Den slutade 6-7 till Ormaryd.

Under sent 1990-tal fanns ett samarbete med Flisby SK där Ormaryds B-lag spelade ihop med Flisby. Från Flisby tillkom Sandra Skoglund. Under samma period kom förstärkning från Nässjö i form av en 16-åring vid namn Lena Jonsson. Lena skulle visa sig bli en stor profil i klubben och hjälpa laget till framgångar.

Under sitt första år i klubben vann Lena den interna skytteligan på tolv gjorda mål och var starkt bidragande till att hålla kvar föreningen i serien. Under nästkommande två säsonger (med Åke Svensson som tränare) vann Ormaryds IF serien två gånger om, Lena vann skytteligan två år i rad, och laget spelade för första gången i Div. 2 (nuvarande Div. 1).

Den bästa placering laget någonsin har lyckats med ägde rum säsongen 2002. Då laget slutade trea i serien (nuvarande Div. 1) med 14 poäng bakom seriesegraren Nättraby GoIF och med samma poäng som tvåan Madesjö IF, fast med sämre målskillnad. Under den här tiden var det endast allsvenska laget Östers IF som spelade i en högre serie än Ormaryd, bland samtliga småländska lag.

Spelartruppen 2002

Överst från vänster: 
Bian Strålman (ass. tränare), Anna Ivarsson, Christina Hermansson, Åsa Gustafsson, Elinor Strandgård, Linda Fransson, Sandra Skoglund, Linda Sandstedt, Dennis Johansson (huvudtränare), Rolf Svensson (mv-tränare)

Nederst från vänster:

Karin Gustafsson, Ida Fransson, Maria Sahlin, Veronica Svensson, Anna Andersson, Lena Jonsson, Maria Dalenfjäll, Johanna Gustafsson

Den 8 mars 2003 spelades en träningsmatch mot Nässjö FF (P14) som vanns med 2-0. Lena Jonsson gjorde båda målen. Säsongen 2003 slutade laget femma i serien för att nästa säsongen degraderas ned till Div. 3. Målet inför säsongen 2005 var klart – laget skulle tillbaka till Div. 2! Säsongen 2005 räknas som en av de poängmässigt bästa säsongen i klubbens historia eftersom laget vann 16 matcher, förlorade en match och spelade oavgjort en match. Målskillnaden landade på +60 mål (74-14).

Efter säsongsavslutningen 2009 stod laget utan tränare. Till ny tränare utsågs en oprövad 22-åring som nyligen avslutat studierna, Zvonimir Ladan från Nässjö.

Många höjde på ögonbrynen och förvånades över klubbledningens beslut. Zvonimir visade ändå att det är dumt att döma på förhand. Trots ett kämpigt första år där laget med nöd och näppe klarade sig kvar i Div. 3, fortsatte han att peppa laget.

Andra året lyckades laget komma fyra i tabellen, vilket ansågs mer än godkänt för den unge tränaren som ändå hade som mål att vinna.

Tredje året vann laget med lätthet serien och skulle ta klivet upp. Dessvärre hade Smålands Fotbollförbund planer på att ändra namn på serierna, vilket innebar att Div. 3 som Ormaryd vann skulle nästa säsongen heta Div. 2. Det som hände var därför att Ormaryds IF tvingades gå till kval mot två andra lag, Vara SK och BK Tinnis, om att knipa en plats till nya Div. 1. Efter två oavgjorda matcher stod det klart att Vara SK, efter vinst mot BK Tinnis, tog den sista platsen till Div. 1.

Sista säsongen för Zvonimir Ladan kom man trea i tabellen.

Till säsongen 2014 blev Madelen Sommesjö klar som tränare för Ormaryds IF. Madelen som tidigare spelat i klubben, då med efternamnet Gustavsson, blev därmed första kvinnliga huvudtränaren i klubbens historia. Till hennes hjälp hade hon lagledaren Björn Wennberg, även han ny år 2014. 

Inför säsongen var Ormaryds IF, tillsammans med Habo IF, storfavoriter till att vinna serien. När säsongen väl drogs igång började laget med två oavgjorda matcher istället för "förväntade segrar". Detta fick ledarstaben att tänka om och jobba mer på att leverera resultat. Inför näst sista matchen innan sommarupphållet ställdes laget mot kommunkollegan Nässjö FF hemma på TT-Vallen inför nytt publikrekord under seriematcher (225 personer). Ormaryd vann matchen och övertog därmed serieledningen för att behålla den till sista omgången. Seriesegern säkrades i den näst sista omgången. 

I det påföljande kvalet ställdes laget mot seriesegrarna i Västergötland och Östergötland, Töreboda IK och Borens IK. I första kvalmatchen krossade Borens IK västgötarna med 12-2. Ormaryds första match skulle spelas på Borens hemmaplan i Motala med vetskapen om att detta lag var svårslagna. Ormaryd gick ut för att spela sitt spel och tog ledningen redan i matchminut åtta innan Boren, genom förra allsvenska spelaren Emelie Johnsson, kvitterade i matchminut 75 och matchen slutade oavgjort.

Inför säsongen 2015 togs den förre tränaren Per "Pelle" Larsson in som assisterande tränare. Pelle hade ett förflutet i klubben som huvudtränare 2004.

Denna säsong innebar att Ormaryd på nytt spelade i Sveriges tredje högsta serie för damer (totalt den tionde säsongen) sedan 2009.

Dessvärre slutade säsongen i moll på grund av flera orsaker:

• det uppsatta målet om att hålla sig kvar i serien misslyckades,
• det uppstod konflikter mellan spelartruppen och tränaren vilket resulterade i att tränaren blev entledigad och ersatt,
• längre resor för bortamatcher blev kostsamt för klubbens ekonomi och
• det saknades spelare som kunde konkurrera om platser i A-laget eftersom klubben saknade ungdomslag.

Efter säsongen beslutades det därför på årsmötet att pausa all seniorfotboll i Ormaryd. Detta gäller än idag (2020).

Genom historien har laget varit i final fyra gånger i Smålandscupen. Dels de tre som nämns ovan samt säsongen 2012 då Lindsdals IF stod som motståndare hemma på TT-Vallen en kall och snöig oktoberdag. Ormaryd tog dessutom ledningen för att sedan bjuda in Lindsdal i matchen och fjärde förlusten var ett faktum.

Endast en spelare har medverkat vid samtliga finaler, Anna-Karin Birgersson.

Under årens lopp har Ormaryds IF haft flera samarbeten:

• Det första ägde rum andra halvan av 1990-talet, då med Flisby SK.
• Det andra samarbetet har varit med Annebergs GIF från säsongen 2001. Det beslutades att all herrfotboll koncentreras till Anneberg och all damfotboll till Ormaryd. Det har sedan dess varit så.
• Tredje samarbetet ägde rum mellan 2004–07 efter att Nässjö FF lade ned all damverksamhet. Spelarna från Nässjö FF samt ledaren Malin Forsén anslöt sig till Ormaryds IF. Säsongen 2012 var det dags för nytt samarbete med Nässjö FF som endast varade en säsong.
• Fjärde samarbetet ägde rum säsongen 2014 med IFK Hult. Efter säsongen lade Hult tyvärr ned hela organisationen, både på herr- och damsidan.
• Det femte (och senaste) samarbetet gick av stapeln inför säsongen 2015, då med Fredriksdal/Äng.

Spelartrupp 2004 (foto taget på Skogsvallen, Nässjö)

Övre raden fr v: Chris Sjölin-Johansson, Linda Fransson, Anna Andersson, Lina Mrak, Anna Klintbo
Nedre raden fr v: Pelle Larsson (tränare), Hanna Brusberg, Bian Strålman (lagledare), Anna-Karin Birgersson, Madelen Gustafsson, Anna Björkman, Karin Gustafsson, Sanna Larsson, Lena Jonsson, Lina Comstedt-Sjöstrand, Hanna Dahlström, Martina Andersson, Malin Styrbjörn, Rolf Svensson (målvaktstränare), Emma Landin-Hellqvist

Ormaryds främsta rivaler ses Annebergs GIF från grannorten Anneberg. Denna rivalitet följde med fram till fusionen år 2001 efter att det beslutades att all herrfotboll koncentrades till Anneberg och all damfotboll till Ormaryd. Med detta försvann det mesta av rivaliteten eftersom lagen inte längre spelade några matcher mot varandra.

Idag (2015) är Ormaryds främsta antagonister IF Eksjö Fotboll. Mycket av rivaliteten berodde på den geografiska närheten, men även på grund av flera jämna och bittra matcher. Utbytet mellan spelare har också bidragit eftersom flera spelare från Eksjö har gått till Ormaryds IF, utan att ha varit i någon annan klubb emellan.

Det finns en liten rivalitet med Nässjö FF eftersom Nässjö, likt Eksjö, ligger geografiskt nära och man har haft många spelarutbyten med varandra. Eftersom Nässjö och Ormaryd sällan har spelat i samma serie har det inte uppstått någon riktig rivalitet mer än vilka som är bäst i kommunen.

Utanför Höglandsområdet ses Husqvarna FF och Mariebo IK som Ormaryds främsta antagonister då man spelat flera jämna matcher.

Snokabo: Oavsett om laget vill bli kallade för det eller ej används smeknamnet "Snokabo". Det härstammar från början ifrån rivaliteten med grannorten Anneberg då Anneberg anordnade folkdans i Pilaboparken. För att förhindra att männen från Ormaryd bjöd upp en dansdam från Anneberg gömde sig ungkarlarna från Anneberg i skogarna för att på så vis driva ut "Snokarna". Man kom dessvärre inte på något annat att kalla folket från Ormaryd. Detta smeknamn följde sedan med ut på fotbollsplanen då dessa samhällen möttes och smeknamnet blev upptaget av omkringliggande ortsbor.

Äspingarna: Under 2007 kallades damlaget inofficiellt för "Äspingarna" av supportergruppen Blue-White Ultras, med hänvisning till att det i vissa delar av Sverige är en benämning på huggormshonor och i andra delar för unga huggormar. Smeknamnet blev aldrig upptaget i störrre sammanhang och har inte yttrats efter att supportergruppen upplöstes.

Under säsongen 2007 bildades damlagets första, och hittills enda, supporterklubb vid namn Blue-White Ultras. Supportklubben var aktiva mellan 2 maj — 10 juni och nådde som mest 15 medlemmar. Malmbäcks IF:s supporterklubb till herrlaget, Malmbäck Young Boys, var inspiration och det var ett bra samarbete mellan dessa supporterföreningar. Anledningen till att BWU lades ned var efter att de blev hotade och blev inbjudna till slagsmål, vilket de inte var intresserade utav. Även fast supportergruppen sade sig vara en fredlig, fick de ständigt erbjudande om våld. Därför beslutade BWU att istället upplösa sig. Stödet från BWU var stort och kulmen nåddes den 5 maj i Svenska Cupen mot div. 1-laget Byttorps IF där det gick till matchminut 109 innan Byttorp avgjorde.

Som det omnämns i klubbhistoriken har Ormaryds IF haft olika logotyper. Nuvarande logotyp är den ursprungliga med en kvadrat stående på högkant med texten "OIF" samt två lagerkvistar liggandes under kvadraten och med årtalet då klubben bildades.

Under 1980-talet och en bit in på 1990-talet användes inte någon logotyp. Istället användes endast texten ORMARYDS IF. Efter ett tag introducerads till slut en logotyp. Denna blev en komisk anspegling på ortsnamnet - en nätpytonorm med texten "ORMARYDS IF" vid sidan om ormen.

Den senare logotypen användes av herrlaget fram till 2001. Damlaget använde sig utav denna logotyp mellan 1997-2000.

Följande är de dräkter Ormaryds IF Dam har använt sig utav (detta avsnitt är ej komplett).

Teckenförklaringar: